Inlägg publicerade under kategorin Allmänt
Varför kan man inte stanna tiden ?
Behålla känslan.
Hemma hos min lillasyster i Öjebyn.
Villan är en dröm.
Superfint, superfräscht!
Trevlig planlösning och plats för alla.
Julien verkar stormtrivas med sitt rum.
Julaftonsmorgonen startades upp med ett träningspass.
Efter diverse julklappsfix, åkte jag hit i tid att träffa vår storasyster på Skype kl 15.
Hon och Sven firar jul och nyår på Bali.
De var kul att se dem, och höra att allt var bra.
Trots att vi vuxna slutat med julklappar, delades en massa julklappar ut.
Jag fick flera fina och användbara saker.
Igår kväll såg vi sällskapsresan, och jag har inte skrattat så mycket på länge.
Den filmen är ju helt underbar !
Idag har jag, mamma och Rally promenerat in till Piteå och tillbaka.
Sammanlagt ca 12 km.
Mycket mera aktivitet än så har det inte blivit.
Ömsom mat, ömsomt slappande.
Jag njuter till fullo av att vara ledig, och att umgås med min familj och bara vara.
Jag uppskattar ingenting mer än någonting.
I alla fall den här helgen på året.
I morgon vid lunch åker jag och Rally hem igen.
Jag rent utav längtar efter söndagsmys & sånt.
// Melinda
Never mind, I'll find someone like you.
I wish nothing but the best for you, too.
Jag ska fatta mig kort
En person jag träffade på gymmet för en tid sen sa, efter en diskussion om att det ibland är svårt att ta sig
iväg och träna, - "den bästa träningen är den som blir av ".
Jag ser på bloggande på samma sätt, då jag inte längre håller någon vidare frekvens på mina postade inlägg.
Hänt sedan sist.
Mycket.
För ovanlighetens skull skrämmer inte den höga hastigheten mig.
Kanske är jag verkligen där.
Det börjar dra ihop sig på jobbet.
Sista veckan före jul, för att inte tala om mellandagarna.
Trots årstiden tycker jag att jag har lyckats unna mig tid i trivsamt sällskap.
Ibland är sömn överreklamerat.
Av den resterande tiden av denna helg ska jag bara njuta.
Önskar Er detsamma.
// Melinda
Bilder från en annan plats på jorden.
Sand mellan tårna och ljumma kvällar.
Timeout
Regression.
Veckan som snart har passerat till fullo, har innehållt trevliga möten, andra mera obligatoriska
möten, julmat (nu börjas det) , och ett ungdomsdisco i nattklubben på hotellet.
Med mera.
Jag förtjänar inte att känna mig som jag gör.
Efter att bara ha konsumerat kaffe och C-vitaminbrus, känner jag mig precis som om jag faktiskt
var kund på stället igår.
Huvudvärken och den mycket sega känslan i kroppen, är jag verkligen orättvist drabbad av.
Dessutom tycker jag att det är svinkallt.
Hur som helst var konceptet minst sagt lyckat och säkerligen gör vi det igen.
Om väldigt länge (som det känns just nu).
Ikväll bjuder Lina på mat och glögg i sin nya lägenhet i stan.
Som alltid ser jag fram emot att träffa mina vänner.
Jag vet inte om Rally är bjuden, men han ska i alla fall med.
Till veckan måste jag ha honom hos hundvakt tre hela dygn (mån-ons), plus två kvällar (tor & fre),
och en hel dag (lördag).
Det är inte bara vänner och familj man vill ha sin beskärda kvalitetstid med, i alla fall inte om man
heter Melinda.
I mitt förra inlägg avlade jag tre önskningar.
Jag prickade in en av dem.
Visserligen den viktigaste, men en av tre är inget resultat att skryta med.
I morgon är det glögg i farmors kolonistuga vid vassholmen.
En återkommande sittning, sedan år tillbaka.
Jag tror aldrig vi har träffats där en advent, utan snö tidigare.
Mycket ska man vara med om.
Ha en fortsatt fin helg.
Kanske ses vi, vem vet.
// Melinda
Man måste lita på,
att saker faller på plats.
Jag måste ta en paus från jobbandet en stund.
Jag finner en märklig ro i att skriva.
Undrar om det bara är jag.
Igår kväll samlades vi hos Lotta.
Vi tittade på resor och åt.
Jag vet inte egentligen hur det har kommit sig, men vi är verkligen närmare varandra nu än vi har varit
på åratal.
Vi har alltid träffats, och alltid hållt kontakten, men universum har på sitt eget sätt fört oss samman
på nytt.
Det är en stor trygghet och en dyrbar förmån att ha människor som man växt upp med i sin närmaste
närhet.
Idag är det inte fredag, men jag har hela dagen burit runt en känsla av att helgen är här.
Kanske för att Sandra nyss for till flyget, och hon vanligtvis åker på fredagarna.
På lördag ska jag göra jul på jobbet men inte i vanlig ordning.
De senaste åren har jag och Sandra träffats på jobbet vid sextiden, kvällen innan skyltsöndag.
Vi har druckit oss varma och berusade på vinglögg samtidigt som vi pyntat, hängt nya skyltar och
spelat julmusik på salongen.
I år ser denna helg annorlunda ut.
Jag ska träffas och glögga med annat sällskap, vilket gör att jag får fixa arbetsuppgifterna på dagtid
istället.
För söndagen hoppas jag två saker.
Eller tre.
Bra försäljning.
Vit backe.
Vinst mot Gais.
// Melinda
När det är kallt vill Rally (matte) ligga under filten :)
Time itself is so obscene.
Time itself don't mean a thing.
Och på den tjugotredje dagen tränade hon.
Efter en träningsfri svit om tjugotvå dagar bröt jag upp mitt latmaskliv till förmån för ett pass
på gymmet i går kväll.
Jag är egentligen så träningsberoende man bara kan bli, på det sätt att det triggar endorfiner
i min kropp så fort jag bara sätter foten på en träningsanläggning.
När jag får upp pulsen från mitt pumpande lilla harhjärta är jag fast.
Ett pass räcker för att få mig biten och känna suget efter mer.
Jag funderar på att låta någon göra ett träningsschema åt mig.
Det har bara hänt två gånger.
En gång köpte jag tjänst av en fitnesstjej som är en av Sveriges genom tidern mest framgångs-
rika tös inom BF.
Det var väl då jag först förstod hur galet mycket slit som ligger bakom hennes fysik.
Programmet bestod av som minst 120 minuters morgonpromenad sju dagar i veckan bland annat.
På det tung styrke, intervaller, backträning och you name it!
Behöver jag säga att jag inte följde schemat ?!
Den andra gången fick jag ett välarbetat schema av spännhenke.
Sorry, men du är ju faktiskt det, och dessutom kan du ta det !
Henke är 79:a som jag och var en rätt spinkig kille när vi växte upp.
Han var aldrig intresserad av sport som de flesta andra killarna.
Fick han chansen gick han hellre ner i "grottan" och körde gym när de andra körde bollsport.
Under många år såg jag aldrig till honom, förens när jag kring 2005 stötte ihop med honom på sport-
hallen.
Han hade förändrats en del men inte till det bättre om jag får säga, för jag ser ingenting attraktivt
med stora killar. (släpp teven, ni vet)
Men jag beundrade hans entusiasm och hängivenhet.
En gång när han var sjuk, åt han ingenting annat än proteindrinkar i sju hela dagar.
Han såg det som att om han inte kunde träna skulle han heller inte äta. (något dåligt)
Han är även den som lärde mig att man tydligen ska ställa klockan på natten, vakna och dra i sig
en protte, för att inte hinna bli katabol under dessa födolösa timmar.
Samma kille är den enda någonsin som kallat mig lönnfet, lite småtjock och åtskilliga gånger
klämt mig i sidan på magen och sagt "inte okey".
Ärlig ? Ja tack.
Tur jag inte är känslig.
Hans lite nog så raka sätt till trots, har lärt mig allt jag kan om styrketräning.
Han är nog den som har influerat min träning mest av alla, och en gång i tiden gick det faktiskt
väldigt bra för mig på den fronten.
Jag uppnådde alla mina mål genom ett väl genomarbetat och personligt upplägg.
Idag är det tisdag.
Träning vid 20.00
I övrigt en helt vanlig arbetsdag, med diverse olika behandlingar.
// Melinda
Handen på höften som i alla tider
och som alltid vill jag ha dig.
Mitt morgonkaffe är med handen på hjärtat den enda av de koppar jag drar i mig på den dag,
som jag i ärlighetens namn faktiskt tycker om.
Och så den koppen som då och då har sällskap av någonting sött.
Vällagad renfilé och ett glas rött i sällskap av min familj gjorde min fredag fabulös.
Igår, hade vi kalas.
Jag var mest trött, och gick hem vid sextiden.
Idag kan jag säga check på det mesta på min to-dolista för helgen.
Alla mina familjemedlemmar har lämnat mig och åkt till Piteå i morse för att kika på Maya &
Mickes nya villa.
Jag har inte sett huset mer än på bild och det dröjer till julafton injnan jag tar mig dit.
På grund utav ett möte i eftermiddag kunde jag inte följa med dem och det gör att jag missar
en hel dag av dyrbar tid med min så ofta avlägsna familj.
Hade jag inte varit så plikttrogen som jag är så hade jag inte tvekat att hoppa mötet till förmån
för umgänge av det betydligt bättre slaget.
// Melinda
Det är någonting alldeles speciellt, med att
få göra någon annan glad.
Igår var en lång dag.
Denna vecka ger ingen tid över för att tappa tempot.
I måndagskväll efter jobbet var det förrådsinventering i de förråd tillhörande en lägenhet
som jag inte bott i sen 2007.
Klart man har vetat att dagen kommer då någon inte längre tycker att det är försvarbart
att förvara bohag, där man inte bor, och inte har bott på evigheter.
Nå väl.
Det var en upplysande liten resa att göra.
Och jobb återstår.
I tisdagskväll blev jag bjuden på middag efter jobbet av en vän, kanske man kan säga.
Det var hett, (kryddigt) gott och trevligt.
Igår var det bandy.
Förlust visserligen (fan, fan) men mitt eget deltagande resulterade mest i en massa
vinster.
Utan att ha den blekaste, tror jag att upplägget var uppskattad och publiksiffran för
säsongen gick i topp.
Kåtkonsulten Lina hoppade in och bidrog med en hjälpande hand =)
Du har anställning även den nionde december ;)
Ikväll har jag möte på staben direkt efter jobbet.
Vi arrangerar ett ungdomsdisco i början på december, så då ska Melinda göra come-
back i baren.
Bara saft naturligtvis.
Att vara delaktig i att skapa aktiviteter, som ger trivsel och mersmak hos dem unga
som dessutom bäst behöver det, är onekligen roligt.
När jag gör någonting för andra, känner jag mig själv som en bättre människa.
I morgon är det definitivt ingen vanlig dag.
För det är min älskade lillasyster-ysters 30-årsdag.
Det klingar verkligen inte vackert i mina öron, att jag har en syster som är yngre än mig
själv, men som trots det redan är där.
30!
Mamma och pappa kommer upp från Göteborg och jag och syrran har sedan länge stått
som **ledig** på schemat.
Ända fram tills det att jag får ett samtal av en nämndeman i nöd, som måste hitta någon
som tar hans skift hela fredagen.
Kan man då som jag, inte säga nej, så blir man automatiskt aldrig ledig enligt liggande
planering.
Det blir i alla fall en familjemiddag på någon av våra lokala restauranger, i morgon kväll.
Hela natten som just passerat, har jagat mig i än den ena realistiska drömmen efter
den andra.
Det som utmärker sig med dessa drömmar är just det att ingen av dem var så där
överdrivet utflippade som drömmar brukar vara, när någon gammal granne från 90-talet
dyker upp och vill sälja kokosnötter eller något lika osannolikt.
Allt jag drömt inatt kan lika gärna ske.
Freud sa att drömmar var hjärnans dagsrester, att de inte har någon som helst betydelse.
En ren utrensning av tankar som florerat i huvudet under dagen som varit.
Hans teori motsades av andra bland annat Jung eller var det kanske Ericsson, som
menade att drömmar är små föraningar om vad som komma skall.
Intressant, vilket som.
I veckan har vi haft finbesök på jobbet av det minst lilla knytet man kan tänka sig.
En Lovis.
Så fin.
Bilden på min bil, är inte suddig.
Den är precis så skitig som den ser ut att vara.
Inte okey.
Ha en finfin torsdag.
Det ska jag ha.
// Melinda
Att hålla ut, bita ihop.
Linn frågade mig här om veckan hur min ettårsplan ser ut.
Ett år, svarade jag snabbt och högt.
Jag är glad om jag tar mig igenom den här veckan, både tänkte och sa jag.
Nu så här i efterhand har jag funderat.
Och nu har jag en plan.
Om lite drygt ett år från nu ska jag banne mig gå ner till heltid.
Det är mitt enda mål, för en så pass överskådlig framtid.
Jag är helt säker på att alla som driver riktigt små företag som jag gör, förstår min tanke.
Ju mindre företaget är, desto färre personer att delegera arbetsuppgifter till.
Kortsiktigt är det så mycket på gång denna årstid att jag knappt mäktar med mer än
att fokusera på saker dag för dag.
Veckan i Ryssbält gick bra.
Jag vill också bo på landet.
En vän kom förbi med en present, och en hel del av det jag gillar bäst.
En bok som vid första anblick kan te sig lite elak, men som i sitt innehåll har en mycket
omtänksam innebörd.
Den handlar om att lära sig att vara snäll på rätt sätt.
Att vara snäll, utan att bli utnyttjad.
Att sätta gränser utan att få dåligt samvete.
Och att respektera sig själv tillräckligt för att inte ge mer av sig själv än den du har
framför dig, ger tillbaka.
En bra bok för mig att läsa.
I veckan har jag spenderat tre dagar på Sunderby sjukhus.
Föreställ er den mest brutala bakfyllan ni någonsin haft.
Att ligga i sin egen svettpöl, skakandes av frossa, med fokus på att varje andetag inte ska
framkalla en spya.
Räkna till hundra, om och om igen.
I tre dagar.
Det värsta är att jag ska göra det igen om tre veckor.
Det bästa är att jag ska göra det igen om tre veckor.
Enough said.
I går Lördag, hade jag möte på Nordkalotten hotell & konferens.
Det är en kompetent grupp som jag har mycket att lära av, och en god gemenskap trots
att denna styrelse är relativt nybildad.
Veckan som kommer.
Jag MÅSTE in på jobbet till kl 07 i morgon.
Jag har saker som måste rullas igång innan jag ska upp i salongen klockan tio.
Bland annat trycksaker, annonsunderlag, mail in och ut.
På onsdag finns jag på IP, när Kalix Bandy spelar hemma mot Villa Lidköping.
Förutom att jag tänker vara åskådare och stötta vårt Kalixlag, så ska jag också
hålla brasan brinnande i kåtan, så att alla frusna damer kan komma in och dricka
glögg med mig, och dessutom vinna hudvänliga vinster för över 5 000 kr !
Hoppas vi ses =)
Nu ska jag ringa min pappa.
Glöm inte er!
// Melinda
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 | 18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|