Tänk att den minsta lilla varelsen är upphov till den största kraften av

allt som är ärligt och äkta i mitt liv!

Ett par av våra bilder....

// Melinda

Jag ska verkligen fara.

Alltså, det kommer att bli av.

Så där får jag hålla på hela tiden, påminna mig själv, säga det högt

så att jag själv ska förstå.

I början på November åker jag bort, kort & gott.

Jag är hemma precis till julskyltningen, lagom i tid för att börja ställa

iordning för Julen på jobbet.

Resan skapar en massa upp och ner, fram & tillbaka liknande känslor i

mig.

Jag vill så det värker och jag behöver, minst sagt.

Ändå kan jag inte låta bli att bekymra mig över att kanske, kanske

stannar inte tiden, utan allt bara går vidare, utan mig.

För om jag inte behövs, vad har jag då??

Jag ska förflytta mig till Indien, spendera en vecka i Dehli, se ett av

världens sju underverk, Tashmahal (?), och sen spendera resten av

tiden på Indiens svar till Thailands finaste stränder. GOA.

Tror jag ska lära mig att meditera när jag är där och lära mig att käka

stakt mat, sova 10 timmar per natt, gå utan skor i flera dar i streck.

Ligga i solen i timmar, dricka mig rusig på nåt halvrisigt lokalt vin varje

kväll.

Jag ska läsa boken som ligger och väntar på mig, ett boktips av Jessica

som jag har höga förväntningar på.

Får jag ett bokförslag av just henne, då är det en bok jag bara SKA läsa

för Jespan hon vet.

Nedan följer en mix av inte så intressanta bilder...i väntan på GOABILDER :-)

//Melinda

På läktaren i Coop Arena hade vi utsikt över både det ena och

det andra.

Jag & Sandra hade ett dugligt körschema under gårdagen, Lördag.

Som sista helgen i våran nyktra September bestämde vi oss för att

göra någonting vettigt som tidsfördriv då vi både känner ett visst

litet sug efter starkare drycker.

07.00 Morgonprom på Strandpromenaden

08.00 Hotellfrukost på det lokala

08.30 Avfärd Luleå

10.00 Spinning Inpuls

11.00 Dusch & Bastu

12.00 Lunch & shopping

16.00 Hockey Luleå-Södertälje

Det var en riktigt varm höstmorgon igår.

Morgonprommen var lugn då Sandra de sista dagarna lidit av jordens

träningsvärk/överansträngning/inflammation i alla sina muskelfibrer,

leder & ligament som hon har i benen.

Hotellfrukost är aldrig överskattat så länge man bara äter den ibland.

Jag bodde själv på hotellet i nästan ett år för ett bra tag sen, inte direkt

ett önskvärt boende men just då var det nödvändigt för att låta min

verksamhet få ta plats... (den plats som då var våran bostadslagg)

Till slut vill man välja sina egna pålägg, brödsorter och så vidare.

Fast att ha allt serverat och klart om man som jag, är en riktigt hungrig

person på mornarna, gör ju ändå uppskattningen väldigt väldigt stor.

Jag var inte imponerad av spinningpasset i Luleå, och jag poengterar att

det är min personliga åsikt, då jag antar att alla har olika uppfattningar om

hur de vill ha sin träning.

För min del var instrukturen för surrig, inte peppande bara konstant

informerande om hållning, andning, teknik osv.

Musiken var enligt min smak under all kritik, var någon instrumental

historia som jag aldrig hört tidigare, ingen chans att i huvudet sjunga med

och digga i takt med kroppsarbetet.

Musiken är för mig mer än hälften av spinningen och det är oftast den som

avgör om jag har gillat ett pass eller inte.

Tacka vet jag när Hanna J kör Mickael Jackssons " No one really care about us"

som sista låt, med riktigt hög volym, eller då Göran brännar på nån riktigt tung

hårdrockslåt, då sprutar adrenalinet och jag får en känsla av att jag är

fullkomligt oövervinnerlig.

Att äga.

Hockeyn var en lättsam och trevlig underhållning.

Vi hade grymt bra platser och vi konstaterade att om man vill, om sådant

intresse finnes är det ju relativt tätt med grabbar på en tillställning som

denna...Spanvänligt mao.

När vi kom hem på kvällen fick jag besök av en liten herre på strax 9 år.

Han och jag tog en prom med Rally runt stan och snackade om det ena &

det andra.

Julien:

Vad är det för medicin du tar moster, de där tabletterna du har brevid din

tandborste?

Jag:

Det är ingen medicin, det är piller som jag tar för att inte få en bebis, för

om två vuxna, en kille & en tjej är med varandra, utan kläder så blir det ju

så att det blir en bebis i tjejens mage och moster vill ju inte ha en kusin till

dig just nu....så.....

Julien:

Menar du sex?

Jag:

Öhhhh, jo just det.

Julien:

Så man kan säga att dina piller är som en kondom fast för tjejer?

Jag:

Öhhh, jo just det. 

Värst vad upplysta ungarna är nu för tiden :-)

//Melinda

Jag - en giftaskvinna :-)

Jag är visserligen inte så bra på att laga mat men jag kan sy!

I veckan har jag påbörjat ett hemmaprojekt som innebär att jag ska sy

för nästan första gången.

Jag har väl sytt där hemma nångång eller i skolan, men jag hade mest

träslöjd på den tiden så det känns verkligen som premiär.

Jag håller på att fixa en gardin till mitt kök, och det är inte helt lätt kan

jag lova.

Har vid två arbetstillfällen nu kommit så långt som ungefär till hälften...

På jobbet idag fick vi våra nya, superfina Profiljackor.

Det bästa med det var endå att de andra tjejerna var lika nöjd med dem

som jag.

De ska ju vara mina levande reklampelare så det är ju bäst om jackorna

kommer användas flitigt.

Jag väntar med spänning på en skiva med bilder från en fotografering

hos duktiga Phanteon som jag & Rally var på i söndags.

Mina väggar i min lägenhet är lika kala nu som när jag flyttade in, men

jag hoppas verkligen att vi har gjort oss tillräckligt bra på bilderna så att

de tål att vägghängas.

Kanske Kanske :-)

Efter en stillasittande, godisätande kontorsdag har jag vart på ett av de

tuffare spinningpassen hittils.

Jag älskar verkligen de här riktiga högpulspassen där jag hela tiden ligger

på gränsen av vad jag klarar av.

Ur förbränningssynpunkt är det inte det bästa att ligga och maxa pulsen men

då jag inte strävar efter att bränna, utan att öka lungkapaciteten och träna

våran viktigaste muskel - hjärtat - så är dagens tuffa intervaller precis det

rätta.

Jag blir glad när jag läser på Facebook hur många det är som är ute och

promenerar så här på hösten.

Jag har ju alltid uppskattat det, men nu verkar fler ha insett hur skönt det

är att komma ut nu när luften är så klar.

Färgerna är ju ett skådespel för sig som inte bör missas. 

I morgon är det sista dagen på arbetsveckan, igen.

Det var ju faktiskt fredag alldeles precis just nyss.

// Melinda

Finns inget mysigare hemmabio väder en en mörk & regnig kväll,

ungefär som denna.

Min dag började på gymmet med ett hyffsat pass för armar & mage.

Sandra körde oroväckande mycket ben & rumpa...ser hennes beklagan i

trappan på jobbet i morgon :-)

När man väl har kommit dit så är det verkligen en bra tid att träna på.

De mornarna jag har diciplinen i schack & inte snoozar bort dyrbar tid

och tar mig iväg på gymmet inser jag att det verkligen är ett bra val

jag gjorde när jag släpade mig upp.

Jag har hittils aldrig kommit hem från ett träningspass och kännt att jag

ångrat att jag tog mig iväg.

Undrar verkligen om det nånsin har hänt någon...?

Efter en lagomt lunkande arbetsdag bestämde Sandra & jag att vi skulle

se en film och äta middag hos mig.

Sandra fixade filmen och jag fixade den avancerade middagsbjudningen :-)

Vi såg filmen "män som hatar kvinnor".

Sandra ville repetera den, eftersom hon ska på uppföljningen i morgon och

behövde fräscha upp minnet, hon var visst i vinruset när hon såg den sist ;-)

Jag ville, som näst sista levande person se den för första gången då jag kännt

ett visst måste över den här filmen.

Nu förstår jag varför. 

Rally roade sig med att disikera hans bäver!

KUL.....:-/

// Melinda

Söndagar KAN vara de bästa dagarna!

I alla fall om man inte druckit dagen innan...

Började dagen, efter alldeles för lite sömn med att stiga upp kockan sju.

SJU alltså!

Hämtade upp Julle och hängde med han på hockeyträning uppe på Ishallen.

Han är minst sagt en riktig fighter.

De flesta av de andra ungarna hade bra mycket mera skridsko/puck vana än

honom, men som han kämpade sig genom övning efter övning.

Med ett leende på läpparna upp efter varje fall.

Jag kan med värme i hjärtat säga att jag är riktigt stolt över grabben!

Efter träningen tog jag och Rally en prom runt Rammelbergsspåret i ett

väder som ingen vaken människa den tiden kan göra annat än att le åt.

Topp tio av alla morgonpromenader sen i våras.

Frukosthandling och sen mat och kaffe hemma.

Även hunnit med att svänga in på jobbet och tvätta handdukar.

Kvällens spinningpass var super.

Tack vare mig själv, min inställning & Hanna J!

Jag hittade ”det” som man faktiskt inte alltid gör.

När huvudet är med och pratar ihop sig med benen.

När det finns hur mycket ork och vilja som helst.

Tillfredställelsen efter ett sådant pass är energi för resten av kvällen.

Ibland önskar jag att jag kunde dela med mig av känslan till dem som inte

förstår.

Ikväll har jag lagad mat & planerat veckan som kommer, känner att det

måste hända en del, fattas fortfarande några pusselbitar i mitt arbete.

Väntar fortfarande svar från en eventuell leverantör, måste ta diverse små

& stora beslut.

Nu blir det en sista lillprom med Rally, tror vi ska gå och titta på hus.

Det är faktiskt ett ganska roligt nöje, man filosoferar, fantiserar & planerar.

Overand out!

//Melinda

Hur trött kan man bli?

Har sovit som aldrig förr de sista dagarna men ändå dras jag med en överhängande

känsla av att bara vilja sova mer...

Är det hösten?

Eller är det för lite rödvin?

Jag är numera öppen för alla alternativ till svaret på min seghet.

Kanske ska äta de där multivitaminerna jag fick av mamma när hon var hemma.

De är goda, i brusform, släcker törsten och tar ca tre sekunder att häva i sig,

så vad är problemet med att ta en enda liten slurk om dan??

Gick en långpromenad med Rally som nästan tog knäcken på mig, behövde sova

två timmar för att orka åka på jobbet och göra lite nytta.

Det är verkligen skönt att jobba lite så här sporadiskt en Lördag kväll, ingen

telefon ringer, inga måsten att ringa folk för ingen jobbar ändå ikväll.

Jag kan ömsom jobba på, ömsom ladda ner goa låtar, surfa på kul och så vidare.

Rally är hos lillasyster yster så jag är verkligen själv på jobbet

Jag är själv men inte ensam, det är väldigt stor skillnad på de två.

Sen jag blev själv har jag aldrig varit ensam, men när jag levde i en relation var

jag väldigt ensam, för då var jag oftast själv.

Jag varvade pappershögen med att montera en bänk som jag ska ha min nya

Fax/kopiator/skrivare på.

Kanske, kanske blir den installerad och körklar ikväll....

Just precis nu dök det upp ett trevligt middagserbjudande som jag

självklart antog...

/ Melinda

Av allt jag är, är förvånad inte en av dem sakerna.

Man kommer till en punkt när man inte kan bli förvånad längre.

Det är när man sett & hört allt.

Gårdagenskvällen spenderades på NOVA, ett spinningpass och sen en

lång skön bastu på initiativ av Sandra.

Hon börjar kunna mig rätt bra nu.

När jag kom hem valde jag att stänga av telefonen, tända en massa levande

ljus och sen somande jag som en stock innan klockan var tio.

Så bra och länge som jag sov i natt har jag inte sovit på länge.

Det bor ett litet lugn i mig just nu.

Ju mer det stökas runt omkring desto tryggare i mina beslut och handlingar

känner jag mig.

Jag känner att jag verkligen växt upp, att allt jag gör kommer av tankar från

en vuxen människa.

Jag är så mycket mer av en person än jag någonsin trott.

Det fanns en tid då jag trodde att jag var beroende av en annan, att jag själv

inte var stark nog att stå pall, stå själv och kliva fram.

Att leva är att lära och jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv den sista

tiden men framför allt om människor i min närhet som jag kanske trodde

att jag kände.

Idag ska jag på mitt vägledningsmöte för näst sista gången.

Just idag ser jag fram emot sessionen lite extra.

Jag vet att jag kommer åka hem med svar på frågan…Hur.

Hur kan man.

Att solen skiner påminner mig om resan…

// Melinda