Igår var absolut sista gången, hoppas jag.

Vi sammanfattade de 20 gångna månaderna och det är SÅ uppenbart.

Jag känner för att göra nåt kul.

Sandra föreslog en vinkväll på det lokala och jag har antagit erbjudandet.

Det är ju faktiskt onsdag.

Då vi båda är rätt ordningssamma av oss när vi ska upp & jobba tog vi i

hand på ETT glas vin & om vi ville dricka nåt mer efter det blir det något

alkoholfritt alternativ.

Jag måste spy ut min galla över min träning!!

GAhhhhhhh!!

Det går inge bra.

Jag dras med en känsla av att vara misslyckad och av nån anledning känner

jag en stark press kring det hela.

Det borde inte vara så, jag borde nöja mig med läget som det är men det

gör jag absolut inte.

För vems skull håller jag på??

Måste det vara okey i andras ögon??

Vissa dagar tänker jag att jag skiter i det, det är som det är och den som

inte tycker att jag duger han kan brinna....men sen kommer det ett svall

av herr Ågren, och då menar jag inte filuren från Gällivare, utan det där

dåliga samvetet som svärtar ner hela vardagen.

Jag har inte rört mig sen i torsdags, jag tycker jag är svindålig, lat och klen

även fast jag haft nackspärr av den mera dödliga graden.

Jag har omöjligt kunnat göra någonting fysiskt alls och ändå gnäller jag på

mig själv att jag inte gymmat.

Jag är här med officiellt knäpp!

Tur man vet att ens riktiga vänner har en kär trots alla ideér man kommer

upp med. 

Det är svinlängesen som vi haft nån mysgrej här på jobbet.

Annars brukar vi samlas nån kväll då och då och "göra varann", det innebär

att vi fixar hår, hud, & naglar i samband med att det slinker ner ett par vin-

flaskor.

Jag och Sandra drog en snabbis innan midsommar men vi hann bara med de

mest nödvändiga och sen är det inte riktigt samma när inte alla är med.

...Over & out!!

// Mel

Först & främst rår ingen på sina känslor, varken de man känner för nån

eller avsaknaden av känslor för en annan, ingen kan möjligtvis anklagas

& ingen kan heller dömas.

Min midsommardag & natt saknade inga ingredienser för att kallas lyckad.

Sol & sällskap av högsta betyg.

Jag hoppas och tror att även Sandras mamma som fick genomleva en fest

med oss ungdomar, om jag nu verkligen får kvala in under den betckningen,

hade en riktigt trevlig dag att komma ihåg.

En av höjdpunkterna kom när vi entrat Frevis och släpper lös till den

ständigt slående dansbandsdängan, i kör skrålar vi... pulsarna de bränner

så heta, jag vill vara din Margareta, står här vid din dörr, kär som aldig

förr MEN VÅGAR INTE E RINGA!!!

Jag hoppas att den typen av musik får leva kvar, att våran generation inte

tar död på det gamla goda, så att vi kan föra det vidare.

Nån skrev nyligt på Fb "när en dörr stängs, öppnas en ny" eller nåt liknande.

Mitt i natten föll poletten ner.

Klockan var 04 och jag låg vaken med en samling av tankar på näthinnan.

Jag tänke ringa henne bara för att få säga att jag fattar sammanhanget.

Hade jag inte fått det där messet, av en då obekant person hade de två

aldrig någonsin mött.

Jag fascineras av hur vissa vägar korsar andra, att man kommer i hop sig

med folk på de mest otippade vis.

Nu förstår jag i alla fall varför, alltså vad som var syftet med att träffa han

för min del.

När man har förstått kan man göra vad som helst, då är det hur lätt som

helst att stänga av.

Över en dag kan man med sin beslutsamhet bestämma sig att aldrig mera

ägna det hela en endaste tanke.

Men det går bara om man har fått svar på allt.

Det får inte finnas frågetecken, för då finns det tankar.

Man tar på sig sitt låtsasface.

Ingen kan läsa ett sånt.

Ny vecka på intåg.

Roligt nog har det dykt upp några viktiga datum att printa i kalendern som

jag verkligen ser fram emot.

Dessutom måste jag lösa två problem.

Ett är litet men det andra är betydligt större.

// Melinda

Vad skulle man möjligtvis inte göra för dem?

Det finns ingenting som skulle få mig att svika, inte finnas där, inte förlåta.

I sista minuten med största hemlighetsmakeri bokade vi våra resor till Götet.

Vi, mina systrar & jag hade bestämt oss för att umgås med våran mamma &

på grund av våran storasysters megahektiska liv fanns ingen annan helg som

passade än just den som snart är gången.

Sagt & gjort, en natt på Arlanda sen ett möte med Miranda som flög in från

Amsterdam enbart för att kuppa våran mamma.

Planen var att pappa & Julien som ska ut och campa i Europa i två månader

hade hunnit åka så att mamma skulle sitta uttråkat och ensam i storstan.

Då vi inte avslöjade våra planer för pappa, i kombination med att allt skedde

med kort varsel hade han hunnit ändra resplanerna vilket innebar att de inte

alls skulle åka förrens efter denna helg.

Vilket istället för en mamma- helg blev en supermysig familjesammankomst.

Jag hann med en hel del av shopping och jag har nog aldrig gjort av med så

mycket pengar på så kort tid, jag kan va ett hett material för att kvala in i shoppinglandslaget ;-)

Dessutom bjöd Göteborgsvisteles på en träff med Vicky.

Victoria är våran kusin Björns gamla flickvän sen många många år tillbaka.

Idag är hon hans ex men när jag kommer till stan för att hälsa på mamma

och pappa är det en mycket större självklarhet att jag ringer Vicky än Björn.

Hon & jag har så otroligt mycket gemensamt.

Hon är visserligen ung, utbildad inom en helt annan branch men vi har saker

i våra liv som följt samma röda tråd.

Om jag har vansinnigt tur kommer hon upp en helg i sommar..............!!

Det är fortfarande många timmar tills jag får krypa ner i sängen hemma på

Kyrkogatan.

Jag kommer sova själv.

Det gör jag ju ändå som oftast men jag menar att Rally inte kommer hem.

Vi landar så sent och innan jag är i Kalix är det alldeles för sent för att

klampa in hos Wiklunds.

Oj vad jag längtar efter honom.

Det har varit väldigt mycket prat om framtid och planer i helgen.

Planer som är större än den dagliga rutinen.

Samtal som handlar om den stora bilden, den som vi kallar livet.

O herre vad saker blir obetydliga när man har dem som är allra viktigast i sin

närhet.

Att jag har suttit och ältat och spillt tid på saker som är fullkomligt irrelevanta

och betydelselösa i sin helhet - vilken flopp!

Tur det ringt en väckarklocka.

Om man tittar på barnfilmen "Lilo & Stitch" så säger de att i en familj lämnas

ingen utanför.

Vilket bra säg.

Vilken trygghet det är att man har uppbackning bakifrån om någonting mot

förmodan någonsin skulle hända, några människsor som i sten skulle svära

på att alltid finnas där.

Störst av allt är kärleken - till familjen.

// Melinda på väg...

En del mäniskor greppar man direkt.

Andra förblir den främling de var innan första mötet.

Det är så himla mysigt på vårat jobb.

Jag vet att jag har sagt det förut men det tål verkligen att nämnas igen.

Idag har vi knappt pratat med varandra, korta snabba fraser i bytet

mellan skift och positioner, men till och med utan särskilt många ord har

vi ändå sån fin gemenskap.

Vilken drömsits!

Eftersom jag stått vid spisen en del i veckan har jag listat upp några

saker som jag allt som oftast har hemma.

Ikväll när jag och Rally gick från jobbet tog vi en riktigt lång omväg.

Det tog oss 50 minuter att komma hem istället för 10.

Vi gick förbi till Anders & Linn, fast ingen var hemma.

Däremot fick Rally träffa "kusinerna" (kaninerna)

Det var en underbar promenad i kvällssolen som värmde på ordentligt.

Idag har jag tagit beslutet att stänga salongen 17 istället för 18 i hela 6

veckor i sommar.

Den där sista timmen gör stor skillnad, och jag kommer ta många långa

promenader i eftermiddagssolen efter jobbet.

Angående semester så vet jag int.

Det beror på beläggning och väder.

Spontant så tror jag att jag jobbar på och tar nån dag när tillfälle ges.

Viktigast för mig är att kunna vara ledig och resa bort när det är pisskallt.

Helgen är planerad.

Inte i detalj, bara i stora drag.

Jag har en stark förhoppning.

// Melinda

Hur löser man ett mysterie, om man inte har fått en endaste ledtråd.

Du vet - en labyrint har många vägar, man kan gå fel.

Jaha, vad har hänt sen sist...

Jag vet inte varför men sista dagarna har jag inte alls kännt för att blogga.

Både ordförrådet och tankecentralen har inte alls varit där de brukar, så där

ivriga med att dyka upp.

Fast det är ju skönt att få vila från att det hela tiden strömmar in quizz att

lösa kors och tvärs.

Förra veckan kan man ju som sagt stryka från livets bok, det behöver alltså

inte ens ha hänt, för det hände ju inget annat än att jag var risig.

Helgen artade sig dock och i takt med att formen blev bättre och just nu är

jag bara lite slemmig :-)

Jag hann med en repa till happis med pappa innan han åkte, vi skaffade

möbler till min balkong som han lagt trall på.

När jag kom hem från jobbet sent på Fredag hade han i smyg snott min

nyckel från väskan och införrskaffat jättefina träd som han planterat i

stora, snygga krukor.

Sen på kvällen bjöd farmor på middag i sin lilla kolonilott vid vassholmen.

Det är helt underbart att bara vandra där igenom.

Ingen stuga är den andra lik, de är av alla färger och former.

Ett helt bostadsområde skulle se ut värre än Taikons om det var utformat

på vafritt basis men i sån liten skala så är det bara charmigt.

Vi satt ute till baki nio på kvällen och när vi väl gick in så var det myggen

som vann över oss och i alla fall inte kvällskylan.

Lördagen bestod av en morgonprom med Jonna & Akilles, ett gäng besök

i tvättstugan, fotboll i Pålänge, och en trevlig middag hos min lillasyster.

I Söndags blev det en prom i slalombacken med Rally, och ett besök till en

strand för första gången i år.

På initiativ av en kompis drog vi dit och stekte, för det var riktigt hett trots

att det blåste som f-n inne i stan.

Sen ett pass på gymmet där jag körde lite av allt eftersom jag inte rört mig

på en vecka.

Igår fick vi våra nya arbetströjor som vi alla gillar.

Jag hade en helt underbart mysig lunchdate med min granne Vivianne.

Det blev mycket snack om killar då hon är mycket mera uppvaktad än jag:-)

Till saken hör att Rally fick busa med sin girlfriend Tekla, och faktiskt göra

det två gånger på samma dag då jag sprang över till Vivvi även på kvällen

för att träffa resten av familjen W.

Lika roligt, lika värmande - varje gång!

Idag har jag genomfört alla dagens To-Do, förutom två.

Haft ett trivsamt möte med Johanna på Dermarome, som går vidare på nya

uppdrag, men jag är helt säker på att vi kommer höras vid titt som tätt.

Jag fick lämna skrivbordet i ungefär bagdadbombat skick då jag skulle iväg

och hämta Fjällan på glasfirman.

Ikväll har jag tränat gym (axlar), lite väl klent och kort pass men det var det

som hanns med eftersom jag hade spinning kl 19.

Passet var grymt!

Musiken var för första gången så hög som jag vill ha den.

Jag tycker ofta att instruktörerna är nog så blyga, man är ju där för pep &

pusch, puls & dunk!

Söndagens djupa benböj gav sig till känna och fick mig att bilda mjölksyra

hela tiden men jag pressade mig som vanligt, så långt det var möjligt med

tunga, tunga ben.

Känns i alla fall bra i kroppen, förutom trapporna upp hit :/

Oshysst nog har jag smittat Sandra, hon är där jag var för exakt en vecka

sen...Sorry, men det bara blir ju så när man lever som plåster på varandra.

Host host!

Resten av veckan hoppas jag på bra träning & bra mat vilket är uppstyrd

med massa i ordninggjort lax och kyckling.

Fasiken vad härligt med lite framförhållning!

Om det är någonting jag saknar i mitt liv just nu så är det värme & sol.

Solen har ju visserligen tittat fram men då har jag vart inomhus på jobb

eller så har det ändå varit lite kallt.

Det blev ju en kort solning i Söndags men jag VILL JU HA MER!!

I min förtröstan spanade jag in mina Mexicobilder och fantiserade tillbaka

till paradiset.

Det har gått ett halvår sen jag kom hem därifrån, sanslöst vad tiden går!

Men jag har en känsla att jag kommer åka tillbaka dit någongång.

// Melinda

Det var allt som behövdes - några juridiska termer,

några hårda ord och naturligtvis ett uppriktigt hot.

Om min vecka finns ingenting att rapportera.

Jag har inte gjort nåt.

Jag har inte ens jobbat alla dagar.

Så här meningslöst och tråkigt som jag haft det i veckan har det sällan

varit.

Jag har varit förkyld och mått skit i största allmänhet, jag har inte idas

klä mig representabelt och därför har jag inte gått ut genom dörren.

Förutom till jobbet då, och de sedvanlig hundpromenaderna.

Jag har ätit mig själv ur huset, tills nu, när jag faktiskt måste åka och

handla om jag ska bo kvar där jag bor.

Fast idag känner jag mig betydligt mycket bättre.

Hade det inte varit för en massa ärenden, bland annat införskaffande av

balkongmöbler, så hade jag åkt och tränat.

När man är van att träna, allt möjligt, så kommer man till en punkt då

vilodagarna på begäran måste ta slut.

Kroppen skriker, nu räcker det, Move It! 

Den dagen är idag.

Nu stundar det middag med släkten hos farmor så jag får vänta tills i

morgon med att svettas ut hela veckans innevarande pass.

Känslan att ha träningsabstinens liknar en kraftigare rastlöshet, det

kryper och har sig i kroppen.

Man vill igång, vill ut, vill få puls - hög puls!!

Jag började med en ny bok i förrgår.

Jag har längtat efter att ha tid att verkligen läsa en bok i lugn och ro.

Jag har bara kommit genom inledningen med kanske kanske kommer den,

ge mig någonting mer än bara upplysning.

Idag kommer också Lollans Sofias kaninunge.

Vi har bestämd att Rally och Owe ska få bli kompisar så då måste vi låta

dem träffas så snart som möjligt så lille kanin lär sig att tro att det är

jättenormalt att leka med en Chihuahua.

Jag kan inte vänta med att se hur Rally kommer bete sig, jag är säker på

att han kommer villja att den ska jaga honom.

Vi får ta det väldigt varsamt i början med jag tror att det kommer att

gå riktigt bra när de väl fått vänja sig vid varandra.

Förhoppningen är att de två så småningom ska kunna vistas fritt på samma

del av gräsmattan.

// Melinda

Kan man få en komplimang av en kille, utan att han har en genomtänkt & 

kort eller långsiktig baktanke med de ord han väljer att uttrycka sig med?

Det här blir inte långt.

Jag är sur.

Har en liten retsticka i min hals som flyttat in och hoppar runt på mina stäm-

band.

Det kliar, torkar ut och min röst är mer lik Lollans tonårskille Niklas än den jag

hade sist jag kollade.

Dessutom har dessa tre sista dagar varit en ren pina.

Om det är möjligt att jag drack så mycket i Lördags att min kropp jobbat på

HÖGvarv med att avgifta mig i hela 3 dagar efter festen så är det det som

hänt i min kropp.

Eller så är det en förkylning.

Jag tror mest på förgiftningsteorin.

Man känner ju sin kropp, vet hur den ter sig, hur den reagerar och så vidare.

Inte ok, nånstans!

Frossa/svettatack om vartannat, känner nån igen sig?

Kan visst vara nåt som heter feber också, med det vet jag knappt vad det är,

har inte tempat mig sen mamma & rumpan typ.

Om det är nån ung tjej eller kille som läser det här, typ Sanna...drick ALDRIG!

Jag vet att du kommer göra det men det finns ingenting häftigt eller coolt med

att dricka en massa, vara fullast, vara hårdast på shotglasen, bli Kung i baren &

så vidare.

Det är stark, respektfullt och beundransvärt att säga nej!

Nåväl, jag ligger hemma som en sill, oförmögen att laga mat, städa, träna

eller gå nån särskilt lång prom med Rally, han har haft så tråkigt ikväll att jag

får dåligt samvete.

Fast å andra sidan tror jag knappast att det finns nån chihuahua som får mer

motion, bus & uppmärksamhet än den här grabben.

Säger jag till samvetet i alla fall.

Roadtrippen i Lördags tog i alla fall mig och Sandra till Umeå.

Med ytterst kort varsel bestämde vi oss att anta inbjudan som vi fick över

disk av våran Lanza säljare tillika Olearysägare.

Invigning av taket, deras nattklubb under bar himmel som de kör sommartid.

Sagt och gjort.

Jag är glad att vi for, trots sviterna :-)

// Melinda

Ilskan kliar i mig & jag måste anstränga mig för att avleda tankarna,

men trots det ska jag inte tänka mer på saken förrens på Måndag - 

då jag kontaktar lagen.

Veckan har rasslat på i vanlig ordning.

Jag har just varit på middag hos min lillasyster och ätit god lasagne.

Jag är så trött att detta skrivande är riktigt ansträngande, får se hur långt

det blir, om jag avslutar mitt i helt avhugget och kort så är jag kidnappad

av sömnen.

Idag tog vi en, som alltid trevlig prom på lunchen med vännerna Akilles &

Jonna, men det var verkligen inte ett leende väder denna fredag :(

Dessutom fick jag ingen morgontidning i morse, vad f-n är problemet??

Att läsa tidningen till min frukost är inte bara en vana, det är en ritual.

Det måste ske.

Jag fattar inte hur det kan komma sig att jag helst plötsligt en vanlig dag

inte får tidningen.

För mig är det oacceptabelt och när det hänt tidigare och jag ringt om den

så har de så snällt erbjudit mig en dags förlängning på min prenumeration.

Jag har då försökt förklara att det inte handlar om pengar, att jag inte

ringer för att jag just förlorat en tjuga eller så utan att det är någonting

annat.

Det hjälper ju inte mig idag att jag får en en extratidning om ett halvår.

Veckans träningar:

Måndag

Morgonintervaller

Gym - ben, mage

Tisdag

Morgonintervaller

Gym - bröst, axlar

Onsdag

Kvällsspinning 45

Gym- biceps, triceps

Torsdag

Morgonintervaller

Fredag

Kvällsspinning 45

Gym - rygg, baksida axlar, mage

Nu tar min kropp välförtjänt helgledigt från allt som är fysiskt ansträngande!

Det blir med andra ord en lat helg, så lat som möjligt, för det är ju trots allt

i vila musklerna växer!

Jag har packat en väska.

Om vi far som det är tänkt så tror jag att vi kommer ha så kul att det skulle

kunna liknas vid ett tivoli - för små barn.

Tillika skulle vi också slå två flugor i samma smäll & eftersom jag är ett stort

fan av effektivitet är det ju verkligen ett stort plus.

Det är kul att man i sin hemkommun, där man har levt och verkat i hela sitt

liv kan träffa okända & överraskande trevliga människor på platser som man

gått till i åratal.

Är det så att man bara aldrig sett personen, trots att man jämt mötts?

Nä vänner, nu är det over and out!

ZZZzzzzzzzzzzzz.....................!

// Melinda