Hur bra känns det inte när allt du gör går smidigt, enligt plan och du

bär känslan att vara i ett rinnande stim av saker som bara klaffar.

Dagen har varit superlång på jobbet, men för ovanlighetens

skull, eftersom jag är en drummel har jag haft ett skönt flyt.

För det första och största löste Stoffe gåtan med det långlivade

frispelet som min dator har haft en tid nu.

För det andra har vi haft viktiga gäster ikväll på jobbet som

jag och Sandra rodde hem galant.

Vi har rockat som man kanske skulle kunna kalla det när man

tillsammans ror iland ett projekt med högsta betyg som resumé.

För det tredje har jag gjort mig av med en Apa som funnits på

min högra axel en väldigt lång och mödosam tid.

Utsikterna är nu bara positiva och förvånansvärt snabbt har jag

fått bära frukt i form utav den lättnad det hela har gett mig.

I morse när jag drog upp mina rullgardiner flög mina tankar iväg

till ett varmare ställe, där jag möttes av solens magi varje morgon.

Jag har just tagit ett blått piller och det är inte Viagra!

Jag har stora problem att hitta en bra sömnrytm i den

här tidszonen och jag måste verkligen få sova i veckan.

Som läget är på jobbet nu finns inget utrymme för att

vara håglös och oaktiv.

Så förhoppningsvis.......Godnatt!

// Melinda

Den här helgen förra året kapade jag av mitt långa hår.

Jag hade lika gärna kunnat raka mig helt, för känslan

jag sökte var att jag tagit ett radikalt beslut i mitt liv.

Nu gjorde jag ju inte det utan nöjde mig med ett rejält klipp,

och det gav precis det jag ville.

Någonting nytt var tvungen att hända, jag var sökande, tärd

på sitsen mellan två stolar, den ena pest och den andra kolera.

I år har den här helgen varit kryddad av harmonie och stabilitet.

Jag har inte längre ett behov av att visa mig själv att jag kan.

Jag är utvilad, glad att vara hemma, uppskattar min vardag så

som den i slutändan har blivit.

Jag ser fram emot en mycket hektiskt jobbvecka som jag kommer

tackla med ro i själen.

Skyltsöndag gick av stapeln på ett lysande sätt.

Jag och Sandra jobbade till 02 i går natt och

resultatet är klockrent, arbetsglädjen likaså.

// Melinda

Min saga börjar lida mot sitt slut och meddans solen går ner över

Riviera Maya tar jag mig en funderare över vad jag har inbringat.

En av höjdpunkterna var en sen eftermiddag när det drog ihop till ett

jädra blåsväder och vi, tillsammans med många nere på stranden fick

den stora äran att se en Tornado svepa förbi i sin skrud ute över vattnet.

Naturkrafter är mäktiga och i sin storhet känner man sig själv väldigt liten.

Jag har fårstått att det inte är farligt att sakna de man älskar och håller av.

Jag känner nu att jag verkligen behövde det lilla andrummet som jag har

fått i och med den här resan.

Alla människor bär sin historia och ingens liv passerar förbi utan motgång.

2009 har inte varit mitt år, tillsammans med flera andra år men just detta

har tagit på mina krafter oerhört mycket.

I min kropp känns det som att jag har åldrats tio år på bara ett enda år på

grund utav att någon tog sig friheten att stjäla saker som bara var mina.

Det jag helst av allt vill ha tillbaka, det som betyder mer än någonting annat

och det som kommer vara grunden för hur mitt liv kommer se ut i framtiden

är - att kunna lita på.

Det ligger inte längre i min natur att lita.

Det vore korkat, rent idiotiskt och jag kan

inte förmå mig själv att tro något annat.

Jag är inget ämne för kärlek och relationer.

För han som ska leva med mig måste ha ett tålamod av Diamant och ett

hjärta av vitt Guld.

Han måste vara övertydlig och noggrant specificerande med allt som skulle

kunna missförstås.

Eftersom murarna är skyhöga måste han också vara bergsbestigare, sen får

han så klart inte knacka på dörren om han inte är beredd att komma in.

Han måste bekräfta mig fysiskt, verbalt & mentalt.

Utan allt detta skulle jag trampa upp till midjan i kvicksilversand och det

är inte ett mänskligt ställe att vara på, för någon.

Så när rädslan kryper på och sveken gör sig påmind är det lätt för mig att

känna trygghet i att vara som jag är, själv.

Snart ska jag packa ihop och lämna det som varit mitt hem sista veckorna.

Jag blir varm av glädje när jag nu kan börja räkna ner dagarna tills jag får

träffa min stora glädje här i livet – min hund Rally!

Han är trogen och älskar mig villkorslöst, sju dagar i veckan är jag prio ett

på hans lista och får han välja sällskap en Lördag kväll så hänger han helst

med mig.

// Melinda

Xcaret – Indiana Jones möter ett exotiskt skansen.

Igår var vi på utflykt från 9 på morgonen till 9 på kvällen.

Jag däckade på rummet utan middag, fullkomligt slut som

artist.

Vi har snorklat i mäktiga undervattens grottor – Zenotes.

Jag har sett fågelungar kläckas rakt framför ögonen på mig.

Hela parken var en upptäcksfärd & det enda jag saknade

var att Julien skulle ha varit med för han hade fullkomligt

älskat hela stället – som alla andra ungar och……. Jag!!

// Melinda

Ikväll blir det beachparty.

Kan bli resans första topp.

Som enda singel på resmålet har syrran och Sven lyckats ragga upp

en singelkille ur personalen till mig.

Trevligt, verkligen trevlig :-/

Killen är nog inget att hålla i när det blåser in en orkan här, vilket

det gör mellan varven, han väger nog en fem kilo mindre än jag själv.

Nåväl, jag är ju världsmästare i att skjuta ut mig när jag känner att

det passar så jag ska nog lyckas ta mig ur det hela på ett fult men

smidigt sätt :-)

Check på det fjärde bröllopet här sen vi kom fram.

Då kanske ni förstår varför de flesta åker hit på olika

versioner av romantiska jubileér så som smekmånad.

En kille jag träffade idag fattade inte vad jag gjorde

här när jag inte med "min man". 

När jag kom in på rummet efter beachen hade städerskan dragit

ner min supereffektiva aircondition till exakt 10 grader.

Jag fick sitt och värma mig på balkongen meddans vämen kom

tillbaka.

Vad fick henne att tro att jag eller någon vill ha den tempen i sitt

rum även om det är stekhett utomhus. Fattar bara inte poengen.

// Melinda

Jag är uppspelt.

Som ett barn på julafton.

Jag har suttit och jobbat ett par timmar idag, har faktiskt inte varit ute i solen

mer än en femma.

Jag solade lite oaktsamt igår och kände att min hud behövde få en dag av

reparation.

Även en hudterapeut kan missbedömma uv-strålarnas otroligt kraftiga effekt.

Jag har använd spf 30 hela första veckan på i princip hela kroppen.

Den här årstiden ligger det inte i våran natur att vistas i solen.

Cellerna som skapar melaninet som skydd mot de skadliga strålarna ligger i dvala

och behöver betydligt mera tid på sig att vakna än under våran naturliga sommar.

Igår trodde jag att jag hade gett dem den tiden och gick ner på spf 15 på kroppen.

Lätt solskadad på underarmarna och kinderna blev resultatet av det mindre kloka

beslutet.

Men inne på rummet fick jag då istället gjort en del viktiga och smått brådskande

saker.

Det är just de sakerna som gör mig lite kollrig just nu och jag kan inte ens säga

vad det är för det är hemligt åtminstonde en dryga vecka till.

Inatt har jag övat mig i att släppa kontrollen.

Min högsta önskan är att KUNNA ALLT så jag kan GÖRA ALLT.

Nu är jag ju ingenstans nära så kompetent och då får man förlita sig på andra.

Dock under strikt övervakande ;-)

Hela systemet för uppkoppling låg nere under natten på mitt hotell vilket

resulterade i att jag inte kunde kolla mailen för att kritiskt granska de utkast

av annonser som Stoffe skickat.

Jag MÅSTE se mina annonser innan de går i tryck.

Får jag inte det är det som en själslig våldtäkt och ett inkräktande på mitt

personliga revir.

Inatt fick Sandra vara mina ögon.

När jag sen blev uppkopplad på morgonen och till slut fick se dem var de

inte hälften så skrämmande som jag hade trott.

Annonserna representerar Mig, är de fula, oproffessionella eller slarviga

då är jag själv allt det där, helt offentligt och genomskinligt för alla att se.

7 dagar tills Rally och jag ska pussas :-)

Jag längtar efter honom men anstränger mig samtidigt att inte tänka på det.

När jag vet han han har det så bra som han bara kan är det lättare att koppla

bort.

Chris skrev att han hade blivit väckt av Rally en tidig morgon, han hade stått

nedanför sängen och tjatande velat komma upp.

Utan någon utförligare beskrivning kan jag se han glasklart, hur han stod,

hur han lät och hur han sen la sig tillrätta, nära, när han fått komma upp.

Jag har fixat lite småpresenter till några i min närhet och en liten till mig själv.

Har en kvar att bocka av men jag söker efter en väldigt specifik sak som verkar

svår att hitta.

Ikväll innan Musikalen gick vi upp och hälsade på alla delfinerna.

Lillen hade växt rätt mycket och de andra ynglingarna var igång

som värst med bus.

Jag är såld!

Vi såg en hel del båtar med lite ovanligt fyndiga ägare :-)

// Melinda

Hej vännen jag saknar Dig!

Kul att höra din röst idag, tack för att du finns och fixar med allt.

Har vi sagt nåt om fredag nästa vecka?

Vi har ju bokat Lördagen i alla fall, årets första vinglöggsflaska :-)

Har du tänkt nåt mer på salongen, hur vi ska ha det, jag har några

ideér som jag vill bolla.

Jag räknar med att det kommer ta hela kvällen och att de andra också

vill komma.

Men om de bara blir vi så blir de ju som sist, å hur kul var inte de..??

Puss och kram så länge!!

// Melinda

Min dag har gett intryck och lärdom som likt ett fotavtryck i

cement, kommer stanna kvar för alltid.

Jag är otroligt trött just nu så jag tänkte göra dagens resejournal

talande i bilder istället för i beskrivande ord.

Vi har besökt ruiner från Mayaindianernas begynnelse, besökt en

familj som lever i fatalt enkla förhållanden i jämförelse med oss

själva.

Jag har mött djur som gjort mig både upprymd av spänning och

nedslagen av frustration.

Sen har vi tagit ett bad vid en strand där bara Kungarna ur Maya-

stammarna var tillåtna att sätta sin fot. 

// Melinda