ÄKTA lycka talar för sig själv.

Den behöver inget skyltfönster.

Min vecka hittils har vart väldig arbetsam, och det är inte över än.

Gällivare gick i alla fall jättebra, allt klaffade förutom nån lilldetalj.

Torsdagens goda gärning var en föreläsning där beställaren var PRO

och ett stort gäng glada pensionärer.

Föredraget var riktigt riktigt lyckat och jag tror jag sålde in hela

konceptet till varenda en.

Jag höll låda om önskat ämne i 60 minuter utan avbrott & det kändes

som 15.

När det är något som man verkligen kan så känns kunskapen helt

bottenlös.

Då spelar det ingen roll om de är 20, 40, eller 100 personer som sitter

där.

Snacket flyter för att man känner trygghet i att man inte har läst till

sig infot på en höft utan att man föredrar om sånt man verkligen vet.

Så om jag får säga det själv - jag var kort sagt bra.

Veckan som kommer börjar med ett prov på Komvux.

Småföretagsekonomi, vilket jag i verkligheten tycker är skitkul men

i skolexemplet finner jag det så fantasktiskt tråkigt.

Det är så överdrivet överarbetat & onödigt korrekt.

Jag har inte genomfört en tiondel enligt lexikon, och det har ju gått

bra ändå.

Jag valde det här ämnet bara för att jag trodde det skulle vara lätt-

läst för mig som redan drivit företag så länge men det är fördjävla

svårt när jag måste lära mig hur boken säger att man ska göra.

Alltså inte som man gör i verkligheten.

Så min helg består av att lära mig nåt som jag tycker är onödigt att

kunna.

Kul.

Det är en tung sten som fallit från mina axlar när jag kan konstatera

att våran nya tjej Sanna är allt jag hade kunnat hoppas på.

Det känns som att hon vart bland oss i flera månader redan.

Snacka om att smälta in!

Apropå jobbet så har jag idag bokat julbord för Hudverket.

Vi äter på Seskarö världshus precis som förra året.

Vi har valt att gå på skyltsöndag den 28 november för att Sara åker

till NZ vid lucia och vi vill försäkra oss om att hon hinner följa med.

Då lär man väl få nån liten julkänsla i alla fall.

Skyltsöndag & julbord på samma dag.

Håller tummarna för åtminstonde tillfällig snö.

Jag har ju flyttat sen förra julen så det blir min första i den här lyan.

Akilles huserar med oss nästan hela helgen.

Jonnas tur att gå på galej :)

Jag ska åka iväg och gå en längre prom med dom nånstans i morgon

bitti innan jobbet, så de inte blir för rastlösa under dagen när vi har

öppet en timme längre än vanligt.

Veckans träningar så långt är....ett morgonpass gym.

Ja nu har jag faktiskt inte varit lat som jag kan vara i perioder.

Det har absolut inte funnits tid.

Ikväll hade jag kunnat fara men jag var bjuden på middag och trött

som en zoombie.

Nu blir det lite plugg, en sista piss med hundarna, sen lite TV och så

småningom....Godnatt!

// Melinda

Jag har just kommit på vad det ska stå på min första & enda

tatuering.

Ordet bär tung symbolik.

Den fläcken som jag inte har sett, den finns inte.

Jag lever på att studera och analysera andra människors hud, och

jag har gjort det i sju år.

Jag vill påstå att jag sett det mesta.

Det är som i de flesta yrken, erfarenheten gör en träffsäker och

för varje nytt problem att lösa har jag lärt mig mer och mer.

Det känns som att jag har gjort allt inom hud som man kan göra,

inom ramarna för min kompetens.

Jag har hållt kurser, haft otalet föreläsningar, tagit emot grupper,

jobbat lite här & lite där, alltid varit flexibel & aldrig någonsin sagt

Nej.

I morgon ska jag dock göra någonting jag aldrig gjort förut.

Jag ska jobba så långt bort från salongen som i Gällivare.

Behandlingsmässigt är det inget nytt under solen men miljöombytet

kan vara sporrande.

Jag har ju tider att passa och i min kontrollerande personlighet

har jag redan i en vecka ororat mig för eventuella hinder på vägen,

som kan stoppa mig att komma dit enligt tidtabell.

Renar, vulkaner, jordbävningar och allt som SKULLE kunna hända

bara för att det är SÅ SÅ viktigt att komma fram.

Nu ska syrran i alla fall följa med och det är skönt att vi är två om

det blir körigt eller om naturen jävlas.

Vi åker kring 09 och kommer hem 22 på kvällen om allt går enligt

plan.

Rally sover hos Wiklunds inatt, han lär mysa så det sjunger om det.

Bild från gårdagens långprom uppe på hundspåret - Djuptjärn.

// Melinda

Jag kan inte rå för att jag ibland tänker på vad som hade kunnat bli.

Om jag hade vågat.

Jag vet knappt vad jag ska säga om min helg, så här när den nu börjar lida

mot sitt slut.

Festligheterna överträffade alla mina förväntingar med hästlängder och så

mycket skratt som det blivit de här dagarna har jag inte vart med om på

väldigt länge.

Igår spenderade jag 9 timmar med ett HELT galet & roligt gäng i en förenings-

lokal i Pålänge.

Jag vet att jag kom dit 18, jag hintade på klockan vid 22, och sen helt plötsligt

var den 03.

Så fort går det när man har roligt.

I mitt hjärta tar jag med mig PGIF laget, snacket med Gurres farsa, Karins mat, andra bra snack, Jonna & hennes syrras deltagande, Martins solosong

och den tryckande körstämman... WHAT IF JAN WAS ONE OF US!!!!

Man behöver inte kunna fotboll för att ha kul med fotbollskillar, det är i alla

fall ett som är säkert!

Idag tog jag och Rally då lite sovmorgon, sen prommade vi över till Lollan &

familjen Malmström på kaffe och surr.

Mera aktiviteter än så har det inte blivit och nu är det soffan & lite läxläsning

som hägrar resten av kvällen.

Jag vill ha godis så klart, jag vet bara inte om jag ids.

Jag provade med popcorn men det hjälpte då inte alls.

Jag får väl se vad som vinner över vad till slut, sötsuget eller latmasken.

// Melinda

Hon är på jakt efter solen.

Hon har seger i sitt steg.

Jag har inte vart utomlands på ett år!

Sist det begavs sig var till Mexico förra hösten.

Det är under all kritik.

Ett av livets höjdpunkter är ju att resa.

Dels för värmen (skulle aldrig komma på tanken att åka till ett mindre varmt

ställe) och dels för att stilla nyfikenheten, se och uppleva nya saker.

Bära med sig minnen och spännande intryck.

Det finns några saker som jag vill göra som kanske inte är den traditionella

resan man gör, och inte heller den där varma solsemestern.

Jag vill rida på Irland.

Det verkar vara så grönt och ha så mycket stora vidder att galoppera lös på.

Sen vill jag fjällvandra, på riktigt.

Bo i tält, stormkök, skavsår och hela köret.

Jag tror inte nån av mina vänner vet att jag har ett outnyttjat presentkort

på en resa.

Det ligger nog i förrådet.

Bland en del andra saker som just nu mest passar in i skymundan.

Kommer jag någonsin nyttja resan jag har innestående?

Vem vet, om framtiden vet vi ingenting men om jag gör det blir resmålet naturligtvis Maldiverna, om tidigast tio år.

Det är så här mina vänner.

Det är inte du som bestämmer, inte heller jag.

Det som sker, sker och vad & varför kanske inte är värt att söka svaret på.

Nu ska jag ta en bamsekram av min råtta.

Jag är så tokigt gosjuk i han just nu.

En typ av förälskelsekärlek som aldrig tar slut.

On and on and on....

Suck säger Sandra - jo jag hörde det ända hit !!! ;)

// Melinda

So let me tell you about hard work...

Jag är inte gammal.

I mångas ögon är min ålder i princip ingenting och bara själva början på

resten av livet.

Heller är jag ju inte purung eller på något sätt oerfaren.

Ofta känns det som att jag har levt dubbelt så länge som jag faktiskt har.

Hur många som är 30 har haft ett förhållande i precis hälften av den tiden.

Jag är inte skyldig någon en förklaring, och de flesta kan ändå inte förstå.

Inte ens till mina närmaste vänner kan jag formulera mig på ett sätt så att

de kan ta en kort promenad i mina skor.

Hjärta & hjärna arbetar oberoende av varandra.

Det finns människor som jag aldrig kommer att lämna.

Oavsett om vi fysiskt kommer ha distans till varandra.

De personer som du vänder dig till när vägen är hal, är dem som du sen

har kvar - för alltid.

// Melinda

Next time...?

There will be no next time.

Jag har bil igen.

Prova vara utan i två månader så ska du se att du nöjer dig med vad

som helst på fyra hjul, och om det finns ratt är det bara ett glatt inlägg.

Det har faktiskt varit nyttigt att prova.

Lika nyttigt som när bortskämda ungar får börja klara sig själv.

Kallas - independence och det är något som man succesivt uppnår under

tiden som man sakta men säkert klättrar på stegen mot vuxenvärlden.

Curlande föräldrar gör sina barn handikappade och oförmögna.

De blir blyga och saknar initiativförmåga.

Fortfarande ringer föräldrar till 20 åriga tjejer hit på jobbet och bokar

tider.

Mammor kommer in på salongen med tjejjer som är i ålder att köra bil

och ändå får de inte föra sin talan själv.

Ända sen jag hade talförmåga har jag och mina syskon fått ringa själv

till diverse olika instanser.

Idag kan jag inte annat än tacka mina föräldrar för att jag kunde växa

upp redan som ung, ta ansvar, bli en oberoende brud med massa skin

på näsan.

Veckan som var....jag den försvann lika fort som den kom.

Jag har dessvärre ägnat mera tid på golvet härjandes med råttan än

jag har lagt tid på skolböckerna.

Två prov till veckan, måndag & tisdag gör att jag känner att jag ligger

efter, börjar bli min vardag nu för tiden :/

Ikväll ska jag på en företagsträff med en samarbetspartner här på orten.

Ska bli trevligt.

Rally ska vara med Jonna & Ak.

Några bilder från veckan följer.

// Melinda

Jag har tagit några riktigt dåliga beslut i mitt liv.

Hädanefter kommer allt jag gör att vara genomtänkt.

Jag har typ inte tid att jobba.

Fast det har jag ju men det är så det känns.

Det händer så mycket runt omkring & utanför jobbet att jag skulle

vilja vara ledig föra att kunna jobba med annat.

Ska fråga chefen (!) om att ta tjänstledigt en månad för att komma

på fötter med allt ;)

Pratade med mamma & pappa igår kväll.

Jag ringde, och när pappa svarade sa jag till honom att det var så

konstiga signaler, att det lät som att de var utomlands.

Ja men det är vi ju säger han.

Mamma fyller 53 år på måndag så pappa hade överraskat henne med

en weekend i Köpenhamn.

Hon hade fått veta att hon skulle se till att sluta nån timme tidigare

i går eftermiddag men sen inga andra instruktioner.

Pappa kommenterade att jag inte gjort nåt inlägg här på bloggen

sen i söndags eller måndags eller när det nu var sist.

Jag har verkligen inte haft tid bara.

Det tar en timme för mig att slänga iväg ett inlägg med bilder och

så vidare.

I vanlig fall gör jag det på kvällen innan jag ska sova men den här

veckan har jag kommit in genom dörren där hemma sent varenda

kväll, och i princip somnat så fort jag lagt mig på rygg i sängen.

Det är så många bitar som måste falla på plats innan jag kan tagga

ner.

Både jobb & privat.

Kalendern har alldeles för många kludd i sig om att vara här och där.

Jag gillar det samtidigt som jag ständigt slåss med känslan av att

inte ha koll och kapacitet.

Prestationsångest dvs.

Ikväll blir det i alla fall middag hos Ulle med vänner.

ALLA ska :-)

För första gången på en så lång tid att jag inte kan minnas när det

sist hände, ska nu äntligen alla från ett av mina "umgängesgäng"

träffas & umgås.

Ska bli så mysigt.

I morgon är det jobb absolut hela dagen.

Jag har deadline på september kl 08 måndag morgon då min revisor

& jag har möte.

Det betyder pappersjobb, knep & knop fram tills dess.

Jag har tagit fram några reklammössor till min peronal & närmast

sörjande/frivilliga reklampelare.

Kom å hämta =)

Rally är jordens bästa, bara så där.

Rally e bäst, ingen protest.

Trevlig helg.

// Melinda