Man vill ju alltid vinna!

I går kväll blev det bowling med vännerna.

Jag tycker själv att jag är en bra förlorare, trots att jag verkligen är en tävlingsmänniska.

Jag håller god min när nån annan är bättre än mig, grattar och applåderar.

Fast innerst inne stör det mig som fan.

Det vill säga om det är en match som jag faktiskt hade chans att vinna.

Det är nåt speciellt som händer när det är på gång att bli en tävling.

I huvudet starar taktiktänkandet, hjärnan fokuserar och lite i smyg, så där obrytt sneglande håller jag koll på mitt motstånd.

Igår var det jag som vann, och fast det till synes hade varit helt ok om nån annan tog hem det, så var att segra det minsta jag hade begärt av mig själv.

Det kan ju vara så med killar också, en tävling.

Man vill egentligen inte ens ha honom, men fan heller att nån annan tjej ska få han.

Är det tävlingsinstinkt eller ett bara ett löjligt Ego?

 // Melinda :-)

Den kommer alltid oanmäld.

Det har gått ett tag nu.

Ur ett tidsperspektiv över mitt liv, har det bara passerat sekunder, men det känns som en evighet.

Dagar har blivit veckor och veckor har blivit månader, sen plötsligt en morgon kommer den, lika stark som en Tsunami.

Överväldigad drivs jag med i en våg av minnen.

Oförmögen att låta bli kommer saknaden.

Jag accepterar den nu, jag vet att det går över.

Jag låter den ta sin tid, den sänker mig inte, och oftast lika hastigt som den kom har den släppt sitt grepp.

Jag hittar tillbaka till mitt Jag, kliver upp och går vidare, med vetskapen om att vi säkert möts igen, jag & saknaden.

Saknaden av ett liv, en människa och en vana.

// Melinda 

Gårdagen kan brinna!

I går var en dålig dag.

Jag gick omkring med en obekväm känsla i kroppen från morgon till kväll,  som bara vägrade lämna min sida.

Jag försökte sätta fingret på vad det var, men jag har verkligen ingen aning.

Känslan av att vilja krypa ur mitt eget skinn fick mig att lägga mig tidigt, ville sova bort hela situationen.

I morse när jag vaknade var jag absolut säker på att jag inte tänkte tillåta den nya dagen, den som är idag, att bli ens i närheten av det som nyss var mitt nu.

Jag valde att påverka gårdagens känsla genom att utsätta mig för sånt som jag vet att jag finner glädje i.

Det blev en skön morgonpromenad, ett lätt gympass och en supergod frukost.

Nu är jag på ett helt annan ställe.

Jag har genomfört det som Kaj Pollack skriver i sin bok

" Att välja glädje"

Allt vi gör kommer av medvetna val, vare sig vi vet det eller inte.

Idag väljer jag att ha en bra dag!

//Melinda

En helt vanlig dag på salongen

Lollan 

Alltså jag orkar inte med Sandra, vad är det me tonåringar, nyss var hon så himla kär i Adam och nu fem minuter senare vill hon ha Linus bara för att hon inte kan få honom. Adams mamma är faktiskt kund hos mig, hon är ju pinsam ungen.

Lina

Hörnni, kom och kolla på den här klänningen på blocket, den är svinfin, värsta sidentygen, svintajt i modellen och kostar bara femtusentvåhundra, jag vill verkligen ha den -  jag måste bara ha den!

Maya 

Nu är det så här.

Jag har satt alla saker i hyllan efter färg, bokstavsordning och storlek, och den som rör min ordning nu kommer jag bli galen på.

Dessutom tycker jag det är alldeles för mycket disk i personalrummet, men nu har jag satt upp lappar, i olika färger för olika rum så nu hoppas jag det blir bättring!

Sandra

Vad är det för allvarligt fel på alla killar?!?

De fattar ju verkligen ingenting, nu är det konstaterat!

Jag ska då aldrig mer ha med en kille att göra, de är ju från en annan planet.

Nä nu ska jag bara skita i vad allt killar heter och bara träna och

sluta bry mig.

 Sara

Jag ska då hoppa till helgen, jag har inte hoppat på svinlänge och jag måste verkligen få göra det, för när Phil kommer ska vi till Norge och sen till Alperna och sen till Riksgränsen och sen till Stockholm och köra ner en bil åt pappa, om nu Phil kommer med sitt flyg den här gången det vill säga.

FY fan vad förbannad jag kommer vara om han skulle missa det igen!

Tack för att Ni finns :-)

                                 -----------Kärlek ---------

// Melinda @ work

Hela sommaren har jag velat berätta det åt honom.

Omkring den här tiden förra året hopade sig en del för mig.

Jag kände att den inre stressen tog över och gjorde mig

oförmögen att handla.

I samma takt som listan på saker att genomföra växte längre blev jag själv mindre och mindre intresserad av att göra något åt den.

Under ett långt och innerligt samtal med Hanna säger hon till mig, och jag minns det så väl…

 – Millan, det här reder du aldrig ut själv.

Nästa dag tar jag telefonen med mitt tillhörande headset och styr stegen

ner mot färjeläget vid vassholmen.

Där ringer jag ett samtal, och med darrande röst hör jag mig själv prata med en kvinna.

Ett möte bokas, och efter det bokas två möten i månaden under det som nu blivit ett år.

Den kvinnan jobbar med att hjälpa, guide, vägleda folk som jag.

Sånna som har trasslat in sig i ett virrvarr av destruktiva känslor, där det inte finns några självlysande streck på marken som visar vägen till en nödutgång.

Jag vågade aldrig berätta det här till honom.

Jag var helt enkelt en rädd.

Det är lätt att man blir det, när man känner att man har någonting att förlora.

Jag var väl skraj att han skulle tycka annorlunda om mig, att jag var svag, mindre duglig eller helt enkelt en gök.

En knäppgök.

Det där jobbiga samtalet förra hösten, har sammanfattningsvis fått mig att inse två för mig livsviktiga saker.

Det var aldrig jag som ägde problemet,

och framför allt...det var inte mitt fel

// Melinda - modig

 Kloka affirmationskort från Linda

Till dig som aldrig gått en morgonpromenad

Du har missat nåt.

Man tar tre djupa andetag i den lätt kyliga luften, känner lungorna fyllas upp av det fuktiga syret, så är man vaken.

Har man som jag möjlighet att gå ner till vattnet, ställa sig precis där älven möter land, stanna i nuet bara just, då har man förutom piggnat till också börjat sin resa mentalt.

Att se och höra vattnet har en märkligt magisk inverkan.

Kluckande, svallande vågor, som rider in över en strand eller

mot en brygga ger en stark känsla av att verkligen vara fri.

//Melinda

Hur ska en bra relation vara?

Måndagskvällen har spenderats hos mina vänner Åsa & Anna.

Åsa & Anna råkas äga en brorsa till min Rally, och var dessutom en del av mitt tokiga innebandylag, som för ett gäng år sen drog runt i norrbotten och mejde ner (det stod Åsa för) våra motståndare.

Vi var ett gäng supertajta tjejer som levde för innebandyn & varann.

Jag kan utan tvekan säga att tiden med laget var hittils den bästa tiden i mitt liv.

Att vara en del av en sån sammanhållning, en svetsad länk, gav en

oerhört stark känsla av att det var vi mot resten av världen.

Oavsett matchresultat var vi alltid vinnare.

Idag är Åsa & Anna gifta.

De är sambo sen flera år, de har bildat sin egen familj, Zezar och Algot.

De är precis lika mycket mina vänner nu som då -  innan jag visste.

De är precis likadana mot mig nu som då - fast de redan då visste.

En relation av kärlek baseras på precis samma ingredienser oavsett vem som ska ingå i den.

Jag vill också gifta mig.

Om jag i framtiden gifter mig med en man, och jag i det äktenskapet får äran att uppleva hälften av den respekten, tilliten & självklarheten som finns mellan Åsa & Anna så kommer jag vara mer än nöjd.

Kärlek uppstår mellan två personer.

Ibland blir det som med lagen om attraktion,  lika söker lika.

Inge fel i det.

//Melinda - Openminded

Man har ju sina rutiner

För mig är den lugna stunden på morgonen, när jag sitter ensam på jobbet med mitt kaffe en typ av meditation.

Om det, gud förbjude, händer nåt oplanerat som gör att jag missar mitt

" moment"  ja då blir ju liksom ingenting sig likt.

Jag vill ha den där starten på morgonen, en tia när jag får reflektera och planera dagen som kommer.

Sen är det ju inte helt lätt att som kompis till mig servera ett kaffe som duger...jag är nämligen väldigt kräsen med hur mitt kaffe ska vara.

Jag bryr mig inte om vad det är för kaffe, heller ej hur länge det stått i bryggaren eller om det är rost hit eller mörkt dit.

Däremot ska mitt kaffe vara hett med en liten skvätt mjölk.

Jag dricker mitt kaffe direkt, måste jag gå ifrån en stund så häller jag ut det och tar nytt, hett ska de va :-)

Lite mjölk med betoning på lite.

De flesta häller i mjölk så kaffet mera liknar färgen på Baylis, helt galet.

Kaffe ska smaka kaffe!

Sen kommer man ju till valet av kaffekopp.

Det är ju inte så att jag bara tar en kopp på hyllan, i alla fall inte på jobbet där jag dricker nästan 100% av dagens konsumtion.

På jobbet tar jag den bruna koppen, den har det rätta greppet, bästa kanten och det ryms en rejäl dos koffein i den.

Jag dricker naturligtvis från de andra kopparna om nån av mina kollegor tycker att det är dags för en kaffefemma och serverar mig....men om jag får välja så är det det som gäller.

// Melinda in the morning

Att välja rätt