Saknar man själva tinget eller

saknar man bara vanan ?

Hemma.

Det är alltid lika skönt att komma hem.

Jag har ju berättat att jag har hunnit bo på en massa olika ställen sen

jag lämnade "morjärvs" när jag var 19.

Hur som helst så har alla boenden jag haft verkligen känts som hemma.

Sen har ju alla bostäder sin "charm" i form av småskavanker som otäta

och icket isolerade 2-glas fönster i det ena till iskallt golv i det andra.

Men förutom några väsentliga detaljer så är jag inte alls krävande på

den här fronten.

Där jag har mina toasaker och ett gäng kläder, min dator och min hund,

där är mitt hem.

I morgon hoppas jag NI deltar i fackeltåget som enar åsikten att vi vill

utveckla inte avveckla vårat sjukhus i Kalix.

Jag har suttit på ett möte ikväll om morgondagen och vi diskuterade

öppet, tillsammans med ambulanspersonal och andra kunniga om vilka

oerhört förödande konsekvenser det blir för en människa som drabbas

av akuta tillstånd där närhet till narkosläkare är avgörande faktor för

denna persons vara eller icka vara.

Idag har Sanna vart och fotat på jobbet.

Jag väntar med spänning på att få kika på bilderna på mailen.

För några år sedan var jag beroende.

Jag fick diagnosen av min närmaste.

Avvärjningen pågick i flera månader, och begäret var starkt men jag

var ännu starkare, så till slut efter en lång kamp var jag botad från att

vara... OBOYist!!

Sanningen är väl att jag var beroende av vanan att VARJE kväll under

en lång period, värma den största koppen jag kunde hitta med Oboy.

Efter att jag väl hade "slutat" så har jag aldrig kommit tillbaka till att

börja dricka varm choklad igen mer än på påsken ute i nån snödriva

ungefär.

Ikväll tog jag ett återfall, men jag tyckte inte alls att det var så gott.

Tacka vet jag varm blåbärs - eller nyponsoppa =)

Efter ett möte med en mycket nära och kär vän är det så uppenbart.

För en del är kärleken evig.

// Melinda

ps. jag kommer finnas som ordningsvakt i fackeltåget i morgon, så

      våga vara stökig ;) ds.

Shit happens.

Man är ju en slav under teknikens under.

I dag har jag skrattat mer än på en månad sammanlagt.

Söndagkväll och min mobil erbjuder mig att uppdatera sig till version

"senaste & bästa version 2 punkt noll"

Kör tycker jag och sätter igång uppdateringen.

När den är klar stänger den själv av sig, och jag slår på den och sen

går livet vidare som vanligt...tills i dag.

Stressad som tusan i morse får jag ett mess av Sandra att jag måste

lämna in jobbnyckeln i repan på hotellet, hennes brorsa har inte vart

och lämnat hennes nyckel som han skulle.

Det har vart kaos, hon är svinless och måste sova där, men vi hörs sen.

Ok svarar jag och tänker...vad inni h-vete har hänt??!!

Jag rusar in till Andy, som ändå äger det här hotellet, och säger som

det är, att han måste ge Sandra nyckeln, att hon sover där på nå rum

och att det visst vart "nå liv"

Mycket frågande säger han att han givetvis ser till att hon får jobb -

nyckeln innan hon går över till oss på Hudverket.

Jag rusar vidare på ett morgonmöte där jag bland annat träffar den

andra ägaren av det här hotellet, Linda.

Jag frågar henne direkt vad som har hänt där inatt, och hon är lika

ovetande som hennes lillebror.

- men nu tror jag att Sandra kanske överderiver lite, för ingen har ju

ens ringt till mig inatt - säger hon.

Tillbaka på jobbet vid lunch träffar jag då Sandra.

Hon står i telefonen när jag kommer in, så jag hinner kolla in henne

och tänka att hon ser ju ändå rätt fräsch ut för att inte ha sovit

knappt nåt på en hel natt.

När hon sen kommer ner till mig på kontoret frågar jag såklart vad

som har hänt - vad har du gjort inatt??

Sandra fattar ingenting och än mindre fattade hon när Andy ringer på

morgonen, när Sandra sitter hemma i köket, och undrar vilket rum

hon ligger på.

Så vad har då hänt, för Sandra skickade visst ett medd till mig i morse,

att jag skulle slå igång hennes varma stenar till hennes massagekund

hon skulle ha när hon började jobba.

Under den här tekniska uppdateringen min telefon gjorde igår så har

den flippat om alla mina meddelandekonversationer upp och ner.

Så det första medd som jag får upp när jag öppnar någons namn

(i detta fallet Sandra) är inte det sist mottagna utan det första som

jag nånsin fått av henne under den här mobilens tid i min ägo.

Om jag nu inte hade haft så bråttom i morse kanske jag hade sett

att datumet på messet från Sandra var för LÄNGE sedan.

Och om jag inte hade haft så bråttom i morse så kanske jag hade

kommit ihåg att jag ju redan fått det där exakta medd förra våren

eller när det nu var.

Galet.

// Melinda

Var sak har sin tid.

Det är bara så.

Jag har just kommit tillbaka till jobbet från en träff med en skolklass.

Frågor som...

 - är du singel?

 - vad kör du för bil?

 ...blev besvarade tillsammans med lite annat kring att ha ett företag.

Att var kille och 15 år är verkligen att vara barn.

Det är nyttigt att vara ute bland ungdomarna.

Vi måste förstå vart de kommer ifrån, för att förstå dem.

De växer inte upp under samma förhållanden som vi gjorde då.

Man måste ta i beaktning att det är nya tider nu, andra ideal, andra

samhällsenliga krav och andra forum för kontakter mellan människor.

Jag har i läxa att se Frankenstein och Dracula.

Jag gillar inte skräckfilmer, och att se dem själv hemma i mörkret

känns lite oävet faktiskt.

Jag ska hur som helst se dem i helgen men jag tar det på söndag när

det fortfarande är ljust.

Ikväll ska Julien sova hos mig.

Fredagsmys på två plus hund.

Träningen hittils i veckan består av ett spinningpass.

Det biter inte alls på att träna i den här kylan även fast det är nu som

jag behöver all cirkulation jag kan få.

Jag måste även äta som en häst för att inte tappa vikt nu när kylan håller

i sig.

Det kostar enormt mycket energi för min kropp att hålla uppe värmen.

Jag ser fram emot en helg med god diciplin i plugganden och ett trevligt

möte på söndag kväll.

Önskar Er massa skön ledighet denna helg.

// Melinda

På mindre än en månads tid har jag kommit i närmare kontakt

med över 15 tidigare helt obekanta personer i min hemkommun.

Det finns ett utryck som säger " be careful what you wish for because

you might just get it all" eller nåt sånt.

Det har just hänt mig.

Jag ville ju att det skulle hända roliga saker, att få se lite annat och

nu vips så hinner jag inte med allt som dykt upp.

Skolarbetet behöver ett rejält uppsving i tid som jag lägger på det.

Hela helgen och då menar jag 08-22 MÅSTE jag nu ta och sätta fart.

Jag ska inte gå ut genom dörren mer än nödvändigt för att inte spilla

en minut av dyrbar tid.

Jag är på håret att ligga efter de andra i kurserna.

Religionen är jag redan baki i.

Historian och svenskan är på vippen.

Jag önskar att jag bara kunde läsa samhällskunskap, att det fanns en

B, C, D, E, F & G kurs.

Det är så otroligt intressant och allt jag lärt mig har jag hittils haft

nytta av varenda dag.

Dessutom är läraren suverän!

Som det känns nu skulle jag vilja bli samhällskunskapskunnare.

Bara så.

Kan man leva på det måntro ? =)

Jag har haft ett bra möte ikväll.

Ett diskussionsmöte där ordet var fritt.

Jag kände mig helt bekväm med alla inblandade och jag tror att vi

som satt där tillsammans kommer att utföra vårat arbete på en bra

och sammarbetsvänlig nivå.

Det finns så otroligt mycket dold kompetens mitt i bland oss.

I morgon har jag lektioner och sen måste jag förbereda material för

en liten föreläsning som jag ska hålla på friskolan på fredag.

// Melinda

På ett betydligt varmare ställe.....

Ibland är verkligheten inte alls i närheten så bra som bilden man har

målat upp i sin fantasi.

Öppet dygnet runt.

Att få tag på en Cola, kaffe & en grillad korv dygnet runt måste onekligen

vara den större stadens vassaste konkurrensfördel.

Två besök på 6 timmar.

03 & 09.

Nattmat och frukost, dagen är räddad.

Gårdagen var supermysig.

Själva krogsvängen var väl så där men allt innan och efter var helt klart

en lyckad tillställning.

Förhoppningsvis blir det fler svängar inom en snar framtid med samma

glada laguppställning.

Hemma väntar middag hos Danne & Linda samt ett möte på staben.

Sen ska jag ut till Ryssbält och hämta Rally som är hos Janne, Tekla och

Carola på bus & mys.

Avslutningsvis, denna iskalla men soliga söndag ska jag göra en liten

"actionlog" för veckan som kommer.

//Melinda

Nedan - Sandra kör Salsa/Latino lektion med oss =)

Jag måste skärpa mig, rycka upp mig.

Gör jag bara samma saker, får jag leva med samma händelser.

Började denna morgon med ett intressant studiebesök på Lilla Miraklets

förskola här i Kalix.

Tjejjerna som driver verksamheten är i samma ålder som jag och som

alla företagare så utgår man i första hand ifrån kundens bästa.

I det här fallet är kunden små barn och jag hade förmånen att träffa ett

ett helt gäng "kunder" under full aktivitet.

Med mig från mötet fick jag en god inblick i deras sätt att jobba, deras

situation i kommunen med mera.

Sandra kom förbi igår kväll.

Surr och semlor.

Hon tyckte inte att vi hade hunnit surra ordentligt på ett tag så det var

dags för en "up to date" vilket är ganska roligt då vi surrar med varann

8 timmar om dagen ungefär.

Men hon har faktiskt helt rätt när jag tänker efter, det har varit så mkt

jobbsnack för oss på jobbet sista tiden att vi inte hunnit med det privata.

Vilket ju är helt naturligt att jobbet är största samtalsämnet på jobbet,

men när man spenderas sina dagar med sina närmsta vänner brukar vi

jämt hinna avhandla allt annat mellan varven över en kaffe eller the när

det är lugnare i butiken & salongen.

Vi kom underfund med att det blir en luleå weekend i helgen.

Vi har fixat en lägenhet mitt i stan, och åker dit direkt jag slutar jobba

på Lördag.

Efter ett litet peptalk med min nära "vän/mentor/extramor" Carola så

bestämde jag mig fär att rycka upp mig.

- Du måste börja hitta på saker, åk nu, vi tar Rally, du måste se dig om

 Melinda, uppmanade hon och visst har hon rätt.

Så...nu har jag i alla fall gett min storasyter i uppdrag att ta fram ett

datum när vi ska mötas upp i London.

Hon pendlar mellan Amsterdam & London och stannar gärna där en helg

efter jobbet med mig om jag ansluter.

Sen har vi bokat en Siljakryssning, den sk "Rockbåten".

Jag är ingen rocktjejj direkt med det är ju inte för musikens skull som

det bär av.

På tapeten har vi en Umeå helg i mars som förhoppningsvis blir av och

påsken i Göteborg, så nu har jag satt ett par bollar i rullning.

Idag SKA jag träna.

Har vilat exakt 12 dagar nu till förmån för lathet och en lätt förkylning.

Jag riktigt längtar efter musik i öronen och NOVA gym!

// Melinda

Bild från en annan Luleåhelg.

När jag säger att jag är less på kylan,

så menar jag det - verkligen.

Jag gick från jobbet nyss.

Jag är hem och vänder typ, för jag har ett styrelsemöte på hotellet ikväll.

Promenaden hem tog mindre än tio minuter, men när jag kom hem hade

jag hunnit få en rejäl kärlkrampsattack i båda fötterna.

Jag visste det.

Jag hade suttit med skor på mig inne hela dagen och var lätt fuktig om

fötterna, sen hade jag ingen lunch med mig så det blev nån slarvig ihop

plockad måltid bestående av ett gäng russin, ett protte och en halv burk

keso med lite havregryn i.

På det några koppar kaffe.

Innan jag gick ut förstod jag och kände att det började komma fast jag

fortfarande var inomhus.

Det kanske är avsmakande för mina läsare att presentera så äckliga

bilder men jag är lika fascinerad varje gång över hur riktigt sjukt det

är och ser ut.

Därför börjar jag med en varningstext för känsliga så har man ju själv

valt att se dem om man hamnar här.

Anledningen till att jag har visat er min sjukdom är för att den är en del

av mig och genomsyrar hela mitt liv, och i allt jag gör utgår jag från att

det måste funka med den.

Vilket det ju inte gör så många gånger på vintern och då blir det så här.

Nu måste jag rusa.

Jag återkommer med största sannorlikhet, om jag inte frusit ihjäl det

vill säga.

// Melinda

Ps. mitt försäkringsbolag tycker inte att jag har något problem Ds.

Jag riktigt längtar efter småfåglarnas

besök på balkongen.

Jag kanske är den tråkigaste peronen man kan hitta en söndag.

Jag sitter alltså och ser en program på utbildningsradions kanal

som handlar om att få invandrare att acklimatisera våran kultur

när de kommer hit för första gången.

Det intressanta är att jag tycker det här är skitviktig information.

Jag fattar verkligen att allt vi säger och gör måste upplevas som

ett mycket märkligt leverne för dem som kastas in i en helt ny miljö.

Uppe på Komvux berättade en av lärarna om en helt vanlig situation

som lätt kan uppstå när två olika kulturer krockar och det som är

lika självklart som att solen går upp för oss är inte alls givet för en

annan.

Invandrarkvinnan hade gått och handlat på Coop.

Efteråt, när hon kommer ut från affären rullar hon hem kundvagnen.

När en svensk frågar vad hon gör och varför så får han till svar att

hon tar hem sin vagn som hon har köpt, den kan ju vara bra att ha

och hon den kostade ju faktiskt en tia.

I hennes värld är det ju en självklarhet att köra hem vagnen.

Den är ju betald prcis som alla andra varor hon handlat på affären.

För oss är det ju helskummt för VI vet ju att man bara betalar på

lån under tiden som vi nyttjar den.

Men hur fasiken ska HON veta det??

// Melinda