En riktig livsnjutare har man blivit.

Lycka.

Nu är det strax middag så jag måste skynda mig.

Hungrig som bara den.

Vi rev iväg 13,3 km berg i morse & klockan stannade på 1 timme

och 58 minuter när jag kom in genom dörren efter turen.

Jag hade kunnat ta träckan på 1.45 är jag helt säker på men syrran

har ansträngningsastma så på i det riktigt tuffa motluten får hon

svårt att hänga med och jag väntar så klart på henne.

Jag är inte säker att det blir något mer inlägg på utländsk mark.

Troligtvis inte.

Eventuellt dyker det upp ett när jag ligger ensam på mitt hotellrum

på arlanda på lördag kväll.

Annars hörs vi efter helgen på hemmaplan i Kalix.

Vemod besöker mig just nu.

Jag har satt ihop några bildkollage av en del av de som jag fotat.

Som en överblick.

// Melinda

Ett utdrag ur den bok jag läser.

Ett samtal mellan två karaktärer.

Han:

"Tänk dig två brandmän som går in i en skog för att släcka en liten brand.

När de kommer ut ur skogen och går ner till en bäck är den ena svart av

sot i ansiktet, och den andra är alldeles ren.

Nu är min fråga, vem av dem tvättar sig i ansiktet? "

Hon:

" Vilken dum fråga, han som är sotig så klart."

Han:

" Fel.

Han som är smutsig i ansiktet tittat på den andra och tror att han själv

ser likadan ut, och tvärtom.

Han som är ren i ansiktet ser sin sotiga arbetskamrat och tänker att han

själv säkert också är smutsig och måste tvätta av sig "

Det, i det här stycket som fångade mig är att det är så här det är.

Vi blir en spegel av den vi har mittemot oss.

Det kan få oss att tro att vi är bättre än vi är men också få oss att tro

att vi är sämre, mindre älskvärda på grund utav hur den vi lever med

reflekterar sin spegelbild.

Det låter säkert obegripligt men om ni tänker riktigt ordentligt på det

hela så kanske det faller på plats.

På gården är det inte full fart.

Inte hos mig i alla fall.

Däremot jobbar gubbarna med odlingarna och har fullt sjå med att pyssla

om den 5 hektar stora rabbatten ;)

Igår gick vi en promenad på morgonen innan frukost.

Vi hade tagit ut en runda på Google maps som var 12 km lång.

Sven sprang och vi powerwalkade vilket gjorde att han var långt före oss

när det blev fråga om vilken väg man skulle ta vid de olika korsningarna.

Summa kardemumma så gick vi fel och var ute i 2 timmar och 25 minuter.

Sträckan var 15,5 km, med en höjdskillnad från starten på 70 m över

havet till toppen på dryga 300 meter.

Lutningen varierade mellan 0-13 % med ett snitt kring 8 % ungefär.

Vi räknade ut att vi gått ca 6 km i timmen i SVÅRT kuperad terräng och

jag är mäkta stolt över min syrra som inte alls är van med galna pass på

tom mage.

Frukost har aldrig smakat bättre än i går morse.

Vilodag idag.

I morgon tar vi berget igen! :)

Jag kör nåt italienskt mobilt bredband som fungerar när det vill och

känner för det.

Kontakten med omvärlden är därför minimal.

Jag njuter av varje sekund här och har 4 fulla dagar kvar inklusive denna.

Idag måste vi införskaffa mera vin, för vi har nu provat alla gårdens egna

viner.

Det blir en flaska per kväll delat på tre.

Bara för smakens skull, och jag kan inte undgå att tänka på vad de som

inte dricker vin missar.

// Melinda

Om & när vi möts,

så blir det just här.

Jag hade hoppats på en del och fick allt jag hade kunnat önska mig,

och mer därtill.

Mitt nya hem för denna vecka är paradiset på jorden per definition.

Förutom en eller två små detaljer som fattas mig just nu så har jag

för första gången hittat det stället på jorden där jag verkligen skulle

vilja bo.

Här finns ingenting av lyx och flärd.

Långt bort från storstädernas puls på den Toscanska landsbygden,

mitt i ingenstans, bland vinrankor, djur och olivträd hörs endast

tystnaden.

Jag tänker inte ens ge mig på att försöka vara kreativ och folmulera

ihop ett scenario som ni bara kan föreställa er.

Jag kan bara säga att jag har kommit hem, i den bemärkelsen att

jag är ingenting av en storstadsmänniska som person, men jag är allt

av den här platsen.

Jag ÄR lugnet och landet.

Dags att dra på lite med pensionsparandet, för i alla fall jag tänker inte

skrapa bilrutor fyra månader om året i resten av mitt förhoppningsvis

långa liv.

Vem vet, kanske är det här man avslutar sin resa så smångingom.

Ingenting är omöjligt.

// Melinda

Zahiren.

Med mig ner på stranden har jag alltid en bok.

Som jag aldrig läser.

Syrran undrar hur jag bara kan ligga där och fördriva tiden med att göra

ingenting.

Jag vet inte, men det är inte särskilt svårt för mig.

Tankarna flödar.

Händelser som varit, förväntade händelser och önsketänkande händelser.

Tankar finns det gott om.

Just nu är jag ensammen hemma och vilar mig från solen på våran terass.

Det är riktigt hett ute så till och med jag som dyrkar sol och värme

behöver paus med jämna mellanrum.

De andra har åkt iväg upp till Grasse.

Pafymtillverkarnas mecka.

Jag bestämde mig för att hänga kvar här och vila min höft/rygg som för

det mesta med få undatag bråkar när jag sitter still för länge.

Då vi spenderat mycket tid i bilen och ska iväg i morgon igen så kände jag

att jag måste ha en dag i stå/liggläge.

I morgon bitti lämnar vi Frankrike och förflyttar oss söderut.

Då har även en vecka av mina två passerat och jag är inte mer än 8 dagar

ifrån att vara hemma hos Rally.

Carola skickade ett MMS och skrev att han är en mycket duktig simmare

och hennes mamma Vivvi talade in på mitt mobilsvar och sa att han och

deras hund Tekla har en fantastisk kärleksrelation till varandra =)

Fast det visste jag redan.

Den största vinsten här i livet är de betydelsfulla relationerna som vi får

på köpet bara genom att finnas till.

Evigt tacksam.

Igår gjorde vi Monaco.

Jag finner inte riktigt ord.

Kliniskt rent, prydligt, vackert, dyrt, exklusivt med mera.

Hela landet är två kvadratkilometer totalt med 46 000 invånare.

Fatta!

Fast de flesta av dessa bor väl inte permament i Monaco utan de skriver

sig här pga att man inte betalar skatt på förvärvsinkomst.

Sen far de väl runt och gör sin grej (tennis, golf, friidrott mm) största

delen av året.

I Monaco lever man också längst i hela världen i snitt och man har världens

i genomsnitt högsta inkomst.

Det märktes kan jag understryka.

Nu ska jag knalla till poolen igen.

Ha det gott vänner.

// Melinda

Under samma måne.

Kort sammanfattning av gårdagen.

Dagens händelser kommer imorgon.

Snurrigt.

Vi for hemifrån kring 12.

Söderut efter kusten stannade vi på ett mysigt ställe för att bada och sola

innan vi senare kom fram till St Tropez.

Stället var en flummig mix av lyxbutiker och gamla hus.

Det var packat med folk.

Folk som faktiskt var något, men troligtvis och framför allt folk som ville

vara något.

Även då besöket dit var en härlig upplevelse så är Jet-set paradiset inget

för mig.

Tacka vet jag blåjeans.

Vi kom hem kring midnatt och stupade i säng.

That´s it.

// Melinda

ps...jag saknar...ds.

Vi är dem vi är,

på grund av vår historia.

Igår blev vi sittandes inomhus ända till kvällen eftersom det drog förbi ett

riktigt busväder med ihållande regn, blixtar och en hel del åska.

Vi bor högt upp i staden och man rent kände närheten till himlen när den

öppnade sig.

Vädret till ära fick vi göra bort en del studerande, både jag och syrran.

På kvällen åkte vi i alla fall ner och strosade runt i gamla stan.

Det var supermysigt.

Vi åt en god middag och tog en drink på ett av alla hundratals små barer

som fanns att välja mellan.

Då Rally för det mesta är med mig så hamnar ju även han då och då på

någon festlig tillställning, varav jag bara var tvungen att köpa honom

någonting fancy :)

Idag hoppas jag verkligen på bättre väder.

Verkar som att det även ni där hemma ha haft samma blöta väderlek

under gårdagen.

Det var dagens lilla uppdatering från semesterbloggen ;)

På återseende.

// Melinda

Minnen och magi.

Igår besökte vi en liten fiskeby, ett par mil norr om Nice, längst kusten.

De slingriga små gatorna av stenplatåer påminde mig om kroatien som

jag varit i två gånger.

En gång på båtluff och den andra gången på seglatt.

Vi badade, spelade bollspel och åt en god lunch i Villafranc.

På vägen hem stannade vi på en stor supermarket och köpte vin, ostar

lax och parmaskinka med mera, sen lagade Sven middag åt oss och vi

spenderde några timmar innan läggdags på terassen.

Eftersom det snurrar mycket historia i mitt huvud just nu så var det

ytterst intressant att diskutera våra världskrig med en tysk som dessutom

har släktingar som i allra högsta grad var delaktiga i det andra av de två.

Idag vet jag inte riktigt vad som väntar.

Jag tror vi tar dagens om den kommer.

Nu står det i alla fall en lång morgonprom på schemat, livskvalité :)

// Melinda

Rikedom.

Vad är det ?

Trafiken här är helt vrickad!

När vi satt oss i bilen efter resan ner, på väg mot vårat blivande hem, tog

det inte länge förens både jag och syrran mådde illa.

Det var värre för henne i Lördags, men det var betydligt värre för mig igår.

Hetsen och alla snabba stop men följande lika snabba, ryckiga starter gav

mig en kallsvettig och obekväm känsla i kroppen.

Dessvärre har man inget annat val än att anamma körstilen och hänga på

rytmen som den är.

Jag genomlevde i alla fall två timmar i bilen igår, eftersom vi gjorde stop

i både Antibes och i Cannes.

Om Antibes var "all about boats" så var Cannes "all about cars".

Wow!

Jag är sällan imponerad av materiella ting.

Jag faller istället för intellekt och intelligens men när man omringas av

sånna sjuka rikedomar är det svårt att inte känna sig berörd på ett eller

annat sätt.

Jag kan inte låta bli att undra om de som strör pengar runt omkring sig på

till synes obetydliga ting också ger till andra. 

Igår varade våran utflykt från 13-23 på kvällen och jag somnade ganska

på stört när jag la mig.

I morse gick jag och syrran på ett riktigt skön 90 minuters morgonprom.

Nu ska vi ner och kolla in beachen här i Nice.

Jag skulle gärnna hitta nåt ställe där man kan varva sitt solande med någon

aktivitet.

Typ badminton, volleyboll eller annat.

Till mina kollegor:

Jag har ingen telefon som är vid liv.

Kan inte min pinkod, eftersom jag nyss bytt abbonemang och mobil.

Kanske kan Maya åka förbi hem till mig nån dag och gräva fram den?

// Melinda