Tänk om man kunde kasta in handduken.

Skita i allt.

Jag måste få ihop logistiken.

Jag måste hitta ett bättre sätt att få ihop mitt liv som småföretagare,

tränande människa, ensamstående hundägare, reumatiker, student &

styrelseledamot i näringslivsorganisationen på orten.

Jag ska ta mig en ordentlig funderare över vilka praktiska förändringar

jag behöver genomföra för att allt ska funka.

Jag har redan alldeles för länge kännt att den inre stressen äter upp mig

från insidan.

Sista året har tagit energi och inte gett detsamma tillbaka.

Funderingar kring existens & mening har kommit och gått.

Min toleransnivån för utsvävningar, motgångar & problem är inte hög för

fem öre.

Mina arbetstider måste regleras.

Mina träningar måste planeras.

Mitt skolarbete måste prioriteras.

Maten måste funka & jobbet måste flyta, men det allra viktigaste är att

lillkillen har det bra och att alla hans behov i första hand tillfredsställs.

Nä det är inte bara en hund - för mig.

Han vägde 800 gram när han kom till oss, eller snarare när vi valde att

rycka upp han från hans trygghet.

Jag svor där och då, att jag skulle ta hand om honom, ge han det absolut

bästa av allt & det kommer jag alltid att göra.

Hellre dör jag!

Stress är inte min bästis just nu.

Jag måste bli bättre på allt som jag kan komma på att jag överhuvud-

taget kan.

Ojoj.

Jag kommer dock aldrig bli utbränd.

Jag har alldeles för mycket självinsikt, och det är jag i alla fall förbannat

bra på.

Jag vet exakt vars mina svagheter sitter, jag känner alla symptom, både

ser & hör dem.

Jag har koll på läget även om det är kaos.

Jag håller mig precis ovanför ytan, även om jag ofta kippar efter andan.

Hur som helst.

Mamma är här en vecka till, det ger ett obeskrivligt andrum.

Jag önskar så innerligt att de kunde bo här just nu, mor & far.

Jag ska strax sova.

Om det nu skulle hända igen, har jag ingenting emot att vakna upp brevid

de där busiga blå.

// Melinda

Jag måste tänka om.

Måste våga.

I morgon är det måndag, vilket innebär skoldag för min del.

Äntligen har jag nu kommit till den punkten att jag är igång.

Det är någonting alldeles speciellt med känslan att ansvarsfullt ta

tag i något som bara kan ske om det finns en egen drivande vilja.

Min vilja att komma fram & upp har lett mig till att öppna dörren

för nya möjligheter.

Hur bra det känns!

Just nu är jag precis halvvägs genom en 100 grammare choklad.

Jag har inte ätit en smula onyttiga saker på över en vecka & det

måste vara världsrekord för min del så jag njuter av varenda bit.

Många med mig har nog en rätt stark relation till just choklad.

Jag hävdar att det är beroendeframkallande.

Addiction.

Om mina planer helt och hållet går i stöpet nu så tänker jag inte

ge upp för det.

Då jobbar jag istället utifrån de förändrade förutsättningarna &

kör på enligt plan B.

Målet är det samma även om vägen dit kommer bli lite längre eller

aningen krokig.

Jag har haft en riktigt härlig helg som trots ett uttömt sömnkonto

gett positiv energi i överflöd.

Jag är redo & laddad för en intensiv arbets/skol & träningsvecka !!

Jag tog inte en enda bild på kräftskivan igår kväll.

Så jäkla dåligt, det var ju hur trevligt som helst.

Mixen av de människor som var där var det bästa.

Tack vänner för att ni fixade & trixade ihop det hela.

Love. 

// Melinda

Kvittrar kort:

Ligger på en bäddsoffa i Juliens rum och lyssnar på Morsan & Tsatsiki som

ljudbok.

Kom nyss hit efter ett riktigt bra benpass på gymmet.

Middagen bestod av nåt så gott och enkelt som stekt korv & makaroner.

I morgon är det fredag...!!

// Melinda

Hon gav mig just en sak att tänka över riktigt noga & väl.

Jag gör ingenting halvdant, så ska jag så blir det - all in!

Jag insåg just att mina tre sista dagar har sett ut väldigt lika i det stora

hela.

Idag som de andra dagarna denna vecka har jag slutat baki 6, knallat upp

och tränat, gymmat rygg & mage, gått ner till syrran och ätit middag med

familjen.

Jag sa just till mamma att jag helst alltid ville ha det så här, vilken dröm!

Hundpassning, mat på bordet, nära & kära, vad mer kan man möjligtvis

önska?

Att som tjej jobba på en skönhetssalong (fast jag gillar inte just den

benämningen av min verksamhet) är lite som att en kille jobbar på Ferrari-

butiken och får ta hem vilken bil han vill varje dag efter jobbet, han får

även provköra alla nya modeller som kommer när som helst under arbetstid.

Så idag sista timmen på jobbet färgade Sara mitt hår, en hyffsat fin förmån

på jobbet bland alla andra fördelar vi har lyckan att ha.

På Lördag vankas det kräftskiva hos Linda & Danne.

Det ska bli skitskoj, men jag kan ju genast se mig i stjärnorna om nån vit

helg, så enkelt är det ju.

Nåväl, jag blev glad att höra att Robert blivit bjuden för då har jag ju min

plus en klar, som hittat!

Dagarna fram tills dess ska få fortsätta i samma lunk, träning im kväll,

pass kl 20, gymmet innan.

Middag i vanlig ordning fast i morgon ska jag nog sova över hos lillsyrran.

Julien frågade mig ikväll om jag inte kunde stanna och sova på hans bädd-

soffa, så kunde vi lyssna ljudbok tillsammans innan vi somnade.

Det är inte allt för ofta som han vill hänga med moster nu när han börjat bli

stor så man får ta tillfällena i akt.

Det skulle i alla fall vara sypermysigt!

Mamma har slutat röka, sen två månader.

Jag är mäkta stolt!

Hon var STOR rökare innan och nu säger hon att det gått mycket lättare än

hon föreställde sig.

Beslutet hade legat och grott i två år.

Man kan säga att hon var redo.

// Melinda

Det är så skönt när man inte längre bryr sig.

Har man inget att förlora är det så lätt att våga vara sig själv.

Det är mest fokus på träning & kost just nu.

Är grymt taggad för en arbetsam träningshöst.

Jag ska se till att få ihop alla bitar som krävs för att göra nåt vettigt bara.

Rutinerna, kosten, tillskotten, planeringen och så vidare.

Lyckligtvis har jag folk i min närhet som kan sin sak inom ämnet och jag

är inte sen att ta hjälp av den som uppenbarligen besitter kunskap i

området.

Så inom kort har jag ett upplägg som matchar mål och mening just för mig.

Ska bara formulera för mig själv vad just det är, målet.

Rent teoretiskt känner jag att jag kan det mesta som en person på min

nivå behöver kunna inom kost & träning.

Jag har idrottat hårt i hela mitt liv, lärt känna min egen kropp utan och

innan.

Jag har läst i princip all litteratur som finns inom fysiologi och närings-

lära på amatörsnivå.

Men det är ändå så otroligt mycket mera inspirerande & peppande när nån

annan gjort schemat som skall följas.

Det blir mera obligatoriskt på det sättet, samt att det ju naturligtvis ska

följas upp med jämna mellanrum, och då slarvar man helst inte.

Måndagen gav ett kort gympass, axlar/bröst som avslutades med spinning

30 minuter.

Idag har jag gymmat lika kort biceps/triceps med efterförljande spinning

45 minuter.

Till min träning räknar jag ju aldrig mina promenader även fast det vissa

dagar lätt blir en mil sammanlagt.

Kosten får VG i alla fall, hade fått MVG om jag inte glömt att ta proteinet

innan träningen igår.

God natt nu alla mina vänner, kända & okända :-)

// Melinda

Mycket snack men lite verkstad.

Du får det uttrycket av mig, varsågod - det är ditt.

Vilken underbar helg jag har haft!

Fredagskvällen bjöd på festival mitt i okända Valvträsk, några mig bortom

Niemisel, uppåt & inåt ungefär.

Där mitt i ödemarken, i en by med 12 bofasta invånare, står en stor scen

med artister som vi mer eller mindre känner igen.

I sin enkelhet serveras öl från nåt flak & kaffe med fika inne i bygdegården.

De som jobbar denna kväll har en medelålder på 70, och jag misstänker

att de flesta av den äldre generationen bybor aldrig förr sett så mycket

folk på ett och samma ställe, garanterat aldrig på detta ställe i alla fall.

Ja, de har just satt lilla Valvträsk på kartan, som tanten inne vid mazarin- försäljningen sa.

Aldrig i min vildaste fantasi skulle jag ha trott att jag skulle komma att

sätta min fot just där.

Fredagsnatten blev så klart sen.

Jonna tog hand om Rally på Fredag, meddans det då var hennes tur att gå

på galej på Lördag och då tog vi hand om Akilles, ge & ta, vilket underbart

samarbete :-)

När mamma kommer hem blir det ordning & reda.

Vi började Lördagen med att fylla upp mitt kylskåp som ekat tomt den

sista veckan.

Efter en välbehövlig eftermiddagslur var det sen middag hos min lillasyster

med min mamma, mormor & Julien som kommit hem efter deras semester.

Julien kan bocka av 16 länder under detta sommarlov.

Roliga länder, men också länder så som Albanien, Kosovo & Slovenien.

Det är lärorikt för barn att få se hur fattigdom ser ut i verkligheten och

inte bara uppleva vita stränder och turkosa vatten.

Jag är säker på att morfar (pappa) berättat krigshistorier i takt med att

de passerat de drabbade områdena.

Vilket äventyr!

Idag har jag stigit upp svintidigt och gått ut med hundarna, sen snoozat

vidare i flera timmar, ätit frukost vid lunchtid, gått en långprom med mor

& hundar.

Nu ska jag vila en stund, sen blir det jobb ikväll.

Ska jobba SPA-kväll på salongen och ta hand om mycket emininta gäster

i form av Sanna Frohm och hennes bästa vänner.

Jag tror att en söndagsfilm med sällskap hägrar efter det, men vi får se..

Ja just det, stolt kan jag nu skryta med att ha klarat det utmanande älg-

testet.

En kille kan tydligen göra en grov bedömning av en tjejs kvalifikationer

genom att ha henne att säga ordet ÄLG.

Tur man kan sin dialekt ;-)

// Melinda

Quit is out of the question, when it gets tuff,

gotta fight some more.

En vanlig dag för en herrans massa år sedan, dimper det ner en inbunden

bok i brevlådan med titeln " men jag då? "

Boken var en i raden av många ur en serie affärsrelaterade böcker.

Titeln på boken kom rätt ofta att figurera på skoj, fast alltid med en syrlig

allvarhet, i det liv jag då levde.

Ni vet ju hur det är med drömmar.

De är osannolika, osammanhängande, vridna & sjuka utan att överdriva.

Inatt vaknar jag, tack och lov då jag drömmer att jag är hemlös.

Vilken panik.

Jag har drömt drömmar om att saker händer med dem jag älskar, att mitt

företag brinner upp, att jag blir lurad på allt jag har och äger.

Men den här drömmen slog mig på ett helt annat sätt.

Jag har ingenstans att ta vägen.

Jag sover hos kompisar, tvättar hos farmor, äter där någon tar emot mig.

Jag huserar på mina vänners bekostnad och är fullständigt tyngd av skuld.

Ingen känsla är för mig värre än att inte höra hemma någonstans, att inte

ha ett ställe där man lägger sin hatt, så att säga.

Ett hem kan se ut hur som helst, bara man har ett.

Jag ser mig själv i drömmen dra runt kring stan med Rally i koppel i den

ena handen och en väska i den andra, och jag är lost.

Usch!!

För några dagar sedan fick jag ett meddelande på SMS.

Personen skriver att denne är imponerad av en viss egenskap han anser

att jag besitter.

Det värmde som glöd att få höra, men jag kan inte finna det i mig själv

att varken se eller känna detsamma.

Jag önskar.

 // Melinda

If I were a boy,

I think I could understand,

How it feels to love a girl,

I swear I´d be a better man.

Jaha då har jag fått damma av gamla Bettan som stått i cykelförrådet.

På lunchen ska jag rulla upp henne på service för sen är det hon och jag

som kör.

Jag är nämligen billös.

Jag har inte riktigt förstått vidden av att min totala frihet är inskränkt.

Fast nu intalar jag mig att det kommer gå bra tills jag hittar en ny bil

som jag vill ha.

Andra som jag känner har varken bil eller körkort och dem klarar ju sig

så jag som gillar att röra på mig och vara igång borde väl också fixa ett

liv (eller en övergående kort period) utan ett rullande motorfordon.

Vilken miljökämpe jag har blivit helt omedvetet :-)

Livet kräver numera lite extra planering eftersom tiden som kommer att

spenderas på att förflytta mig från olika punkter kommer ta betydligt mer

tid.

Igår bakade jag.

Lugn nu, det var en kakmix, man hällde bara i vatten och smör.

Halleluja för snabba saker, är bara att skaka & baka nu för tiden.

På söndag kommer Julien hem från sin campingtrip i Europa.

Han har vart ute med morfar (min pappa) sen före midsommar fram tills

nu på fredag.

De har tältat sig igenom Grekland, Croatien, Tyskland med mera, och om

de inte ändrat resrutt under tidens gång, har de tagit vägen upp genom

Makedonien.

Tydligen har grabben träffat massa kompisar som han tvingats öva sin

engelska tillsammans med och han har även knutit band med nån kille i

hans ålder som inte alls kunde prata på engelska.

Pappa sa att dom lekte hur bra som helst genom att kommunicera med

det enda språk som är gemensamt för alla nationaliteter - kroppsspråket.

Jag har saknat honom.

Det har blivit mycket hemma/soffahäng de sista dagarna så ikväll ser jag

fram emot att CYKLA mitt arsle upp på gymmet :-)

Men nu måste jag fortsätta stöka på här på jobbet.

// Melinda