Alla inlägg under augusti 2011
Wish I could keep you much longer.
Åter igen minns jag inte när jag skrev här sist.
Det har säkerligen hunnit passera en hel vecka sedan det bet på att
logga in, ladda bilder och formulera tankar till ord här på bloggen.
Veckan som varit har, likt andra veckor, spenderats mest på jobbet.
Nej, jag var inte på eldfesten.
Det var för mycket svammel runt omkring.
Vilket jag har mig själv att skylla för då jag kunnat räta ut alla
eventuella frågetecken med att bara säga nej.
Att just det ordet kan vara så laddat.
Dessutom har jag varit med om en ytterst märklig situation.
eller snarare en kuf till person.
Om det hela inte pulveriseras ner till ingenting, utan accelererar, ska
jag berätta om det för er.
Röd flagg.
Bra saker som jag är glad över är att mamma är hemma.
Att jag har umgåtts en hel del med Maria och hennes familj.
Och att jag har en plan.
I morgon har jag mitt första förbundstyrelsemöte med moderaterna i
länet.
Jag blev invald innan sommaren men missade den träffen, till förmån
för våran roliga Siljakryssning.
Trots min uteblivna närvaro fick jag ett stort uppdrag på mitt bord.
Mötet känns riktigt viktigt då jag ska redovisa mina tankar inför det
jobb jag förväntas göra i höst.
Det blir eftermiddagskaffe med följande middag och fortsättning lördag
morgon för att avsluta kring lunch.
Nu ska jag promenera upp till Anna och Åsa på Centrumvägen.
Sen ska jag inta gymmet.
Det är riktigt kul att träna. (just nu)
Hade dock kunnat vara än mer skoj.
Bild på:
En favorit.
Jocke & Marias underbara villa.
Dilemma.
Hej igen.
Jag har inte riktigt hunnit med den här bloggen.
Jag skriver så mycket hela tiden, bara inte här.
Sista veckan har jag tränat bra.
4 och ett halvt gympass avverkade jag förra veckan.
Det känns superbra men man blir ju så hungrig.
Igår åt jag två luncher på jobbet.
En klockan 14 och den andra klockan 16.
Farmor hälsade på mig i torsdags och vi röjde på min balkong.
Efter att HON hjälpt MIG så fick JAG blommor.
I helgen kom hon förbi med massa sylt och saft och i skrivande stund
dyker hon upp här på jobbet med födelsedagslunch till mig.
Eftersom jag inte var hemma då jag fyllde år i maj.
Funderar på hur jag ska visa min uppskattning i gengäld.
Sanna har fyllt år.
Hon är så ung.
Jag kommer knappt ihåg när jag var 22.
Jag bodde i Stockholm det året, tror jag, och den tiden flög förbi.
Det var ett av de mest påfrestande år jag har genomlevt.
Den pressen jag hade på mig själv var omänsklig.
Jag skulle ha MVG i allt och landade med att inte räcka hela vägen
fram med ett VG.
Hur besviken jag var.
Efter att jag flyttat hem igen tog det flera år innan jag kunde
anlända till Kallax flygplats utan att bokstavligt talat vilja kräkas.
Ikväll spelar PGIF match som krockar med det gympass jag vill göra.
Vad välja?
I morgon kväll ska vi åka och hälsa på stället där Rally föddes.
Hans kennelmamma det vill säga.
Ska bli så kul =)
Jag brukar tala om för Anna Lena med jämna mellanrum, när känslan
faller på, hur oerhört obeskrivligt tacksam jag är för att de lät mig
ta hem honom.
På fredag har jag möte större delen av dagen och på Lördag är det
eldfest.
På söndag kommer min mamma hem från Göteborg för att stanna i
två och en halv vecka.
Markservice de Lux.
Plus moderlig kärlek och omtanke.
Både på måndag och tisdag till veckan har jag två intressanta möten
och ikväll ska jag göra annonsunderlag.
MISSA INTE ;)
'
// Melinda
En del människor gör avtryck
redan efter första mötet.
Jag känner av gårkvällens benpass.
Det är en precis så där lagom träningsvärk.
Inte den där plågsamma stelheten utan bara små sköna känningar av
att jag har väckt upp mina vilande varelser till ben.
I morgon hoppas jag på samma känsla i rygg & axlar då jag kan bocka
av ett bra pass på gymmet i eftermiddag.
Efter träningen for jag tillbaka till jobbet för att ha ett par mysiga
timmar med mina frisörer och tillika nära vänner Outi & Louise.
Det var hög tid att färga över sommarblekta utväxter och dassiga
slingor, på var och en av oss.
Jag vet inte vad som har hänt med mina mornar.
Jag måste skärpa mig!
Innan semestern klev jag upp kl 06 varje morgon, och hade gjort det
hela året, det vill säga i mer än 6 månader.
Två veckor av ledighet har fått mig att dröna på och snooza bort
dyrbar morgonmagi och nu tar jag mig tidigast upp till 7.30
En tjuga till den som ringer och är riktigt jobbig 06 =)
// Melinda
En dag som denna vill jag inget annat än
att ha någon att diskutera med - eller mot.
Jag har egentligen lovat mig själv att inte skriva politiskt i min privata
blogg, men just nu i denna stund har jag ändrat mig.
På grund utav en statusuppdatering på Facebook som jag nyss läste gör
jag därför ett uttalande med inslag av min politiska åsikt.
Är du inte torr bakom öronen - byt till en barnblogg.
För ca 12 år sedan ungefär, efter att min kroniska reumatism hade fått
sin diagnos blev jag, som 20-åring erbjuden förtidspension.
Min yrkeskarriär var just igångsatt och jag hade, enligt min egen åsikt
hela livet framför mig, både privat och yrkesmässigt.
Sjudomen var och är ett hinder i mycket men under rätt förhållanden har
jag och kommer fortsättningsvis också att jobba betydligt mer än den
vanliga svenska Svensson gör & har gjort.
Samtidigt som jag levererar mår jag också oerhört bra av att:
Jag är en del i en kedja av händelser & förlopp som inte vore detsamma
utan mig.
Jag idiotförklarade naturligtvis systemet som ansåg att jag, Melinda 20,
inte var arbetsför.
Även idag har jag en massa begränsningar men jag har minst lika många
möjligheter och ur ett anpassat perspektiv är jag hur "frisk" som helst.
Sverige är ett av världens rikaste länder.
Vi har det verkligen bortskämt bra och de flesta vet det.
Trots detta så har vårat land i förhållande till andra jämförbara länder
oerhört mycket högre antal sjukskrivna personer, och helt absurt många
människor förtidspensioneras varje år.
Jag, till exempel, hade kunnat vara en av dem.
Jag har nu jobbat heltid (plus moms) i 14 år.
Det är av min sanna övertyglese som jag säger att nästan ALLA kan
jobba.
Lite eller mycket.
Anpassat eller flexibelt.
Det är inte bara min tro utan också statistiskt bevisat att om du står
utanför arbetsmarknaden vid en sjukskrivning i 12 månader eller mer
så minskar chanserna att du någonsin tar dig tillbaka igen, drastiskt.
Efter den tiden blir det svårare och svårare att hitta motivation, ork,
självförtroende och vilja att ändra inbitna rutiner.
För att inte tala om de negativa effekterna ur ett rent psykologiskt
perspektiv som det innebär att tappa den sociala biten som ett arbete
ger.
Så, när sittande regering vill att du/vi/ni kommer ut i åtgärd så snabbt
som möjligt, helst innan ett år har passerat, efter ett avkliv från
arbetsmarknaden, så kanske kanske kanske det kan vara en bra idé ändå.
Mitt vad det är, i samspelet med andra, på en rehabilitering eller praktik
kan man eventuellt komma på sig själv med att faktiskt må lite bättre.
I både knopp och kropp.
//Melinda (M)
Bilder från semestern.
Dagrömmer en regnig dag som denna.
Det går upp & ner.
Helt enkelt.
Det finns människor av guld.
Någon dag i veckan (vet inte vilken eftersom jag går typ överallt
då Rally jämt är med och ska ha sin dagliga dos av promenader)
kände jag att min bil drog lite snett.
Den ville hela tiden lite åt höger.
Jag brydde mig inte så mycket och tänkte bara att jag får ringa
Ubbe här nån dag, kanske måste efterdra muttrarna efter däck -
bytet i vår.
Hur som helst så tog jag bilen ner på jobbet idag eftersom jag
visste att jag måste åka och handla efter jobbet ikväll.
Kjelle stod ute på parkeringen när jag åkte iväg, vi hälsade och
drog några snabba fraser innan jag hoppade in i bilen och åkte iväg.
Nu drog bilen lite för mycket åt höger för att kunna ignoreras och i
samma stund ringer Kjelle.
Innan jag svarade visste jag att det var något om bilen och mycket
riktigt, - du har punktering på höger fram, säger han.
Väl nere på jobbet parkerar jag, går ut och konstaterar att däcket
är platt som en pannkaka.
Jaha, vad gör jag nu?
Jag kan ingenting om sånt här, har aldrig bytt ett däck, får ringa
nån i morgon.
En granne kör in på parkeringen, Rally skäller till, Linn kommer
ut på balkongen.
Grannen kliver ur sin bil samtidigt som Linn frågar vad jag gör.
- Jag har punka, jä**a, sk*t, p*ss, f*n, eller nåt likande svarar jag.
-Har du nåt reservdäck, säger grannen då från ingenstans.
Sen i korta drag, byter han däck åt mig.
Nu är Tavlan som ny igen och jag har ett problem mindre att lösa!
Dagen ros till den okända mannen som så änglalikt räddade min
dag.
Nu till djur & natur.
Rally är galen i fåglar.
Han tar varje tillfälle i akt att sätta efter en flaxande fågel.
Än idag efter tre och ett halvt års jagande, har han inte kommit
ikapp någon.
Men jakten fortsätter.
Däremot bryr han sig inte det minsta om de fåglar som han
faktiskt kan fånga.
På våra många och ofta långa promenader genom åren har vi
stött på otalet fåglar som av olika anledningar inte har kunnat
flyga.
De har suttit där på marken när vi har passerat och min hund
har du visat ett intresse lika med noll.
Nu tänker jag projicera över djurets beteende till människans.
Inte bara en gång i mitt liv har jag velat ha någonting som jag
inte kan få.
Heller, har jag velat ha någonting som jag kan få, något som
finns rakt framför mig, att bara greppa och ta för sig av.
Kontentan av detta är att vi är alla djur med många likheter.
Jag lovar att även du känner igen dig enligt ovan.
Nu måste jag jobba en sväng.
På återseende.
// Melinda
En liten knuff i rätt riktning.
Att några väl valda ord kan göra så mycket.
Det har vart dålig uppdatering på min blogg under veckan.
Jag tycker ju dock att jag gjorde en bra insats under semestern så jag
har "tagit ledigt" med gott samvete.
Ibland har det hänt, senast igår, att den mest otippade personen visar
sig kika in här då och då, och det är lika förvånansvärt som glädjande.
I veckan har jag jobbat.
Mer än så kan jag inte tillägga.
Igår kväll hämtade jag upp Julien för en kvällspromenad i slalombacken.
Han blev kvar över natten och förgyllde min fredag.
Idag har vi sovit väldigt länge och sen gett oss ut på en långpromenad
med Linn & Kairo.
Julien är inte den som är den, så han hoppade ur kläderna och tog ett
dopp i älven medans jag nöjde mig med att titta på.
Jag kan tangera en vecka utan träning och det börjar ju bli en följetång.
Idag, hur som helst ska jag ta tjuren vid hornen och ta mig tid för ett
pass på Nova.
Jag skrev en gedigen TO-DO lista till mig själv igår innan jag gick från
jobbet.
Senast måndag morgon har jag deadline på den och då innebär det att
jag måste pinna på när andra förnöjer som bäst sig på Luleåkalaset.
Jag är ganska duktig på att hitta ursäkter och använda ordet sen som en
ursäkt att skjuta upp något mindre roligt till förmån för annat som lockar.
MEN nu finns inget sen.
Bara NU.
Vad är väl en bal på slottet.... ??
Att jobba är livet! ( jag e int bitter ;) )
// Melinda
Välkommen till verkligheten.
Det känns inte alls så jobbigt att vara tillbaka på arbetet som jag
hade trott att det skulle göra.
En av anledningarna till att jag aldrig tagit semester mer eller mindre
är för den beryktade ångesten som verkar komma som ett brev på posten
de där sista dagarna, när nedräkningen inför den första arbetsveckan är
påbörjad.
Många verkar gruva sig så mycket i slutet på ledigheten att de glömmer
att ta vara på den.
Jag har inte gruvat mig ett dugg och jag tycker det är skönt att vara
tillbaka.
Lika skönt att vara här som det var att vara borta.
Det är någonting vackert med vardag.
Det är ordning och struktur.
Man vet vad som komma skall.
Dagarna går per automatik och det är inte så många om, men eller kanske.
Redan nu längtar jag efter mörkret och den friska höstluften.
Det finns inget större fröjd för ögat än synen av det färgspel som visar
sig på höstkanten.
Undra om det bara är jag som känner som jag gör?
Jag har några strategiska beslut att fatta som hör semsetertidernas slut
till.
Jag måste utgå från vart jag vill vara när terminen är slut och jobba bak-
länges med planeringen.
Jobbet och privatlivet i någon sorts vettig kombination.
Jag ska inte springa runt som en duracellkanin mellan salongen, folkan
och kommunhuset.
Varvandes med hundpromenader och luncher som inträffar på stående fot
med en tidslimit på max 5 minuter.
Halva min garderob fick följa med ner på jobbet förra terminen.
Strategiskt placerad så att passande outfits för olika uppdrag skulle finnas
till hands på en handvändning.
Ny tid, ny strid.
// Melinda
Bild från Arlanda på vägen hem - söndag.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 | 7 | |||
8 | 9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 | 18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|