Let God deal with the things they do -

Cause hate in your heart will consume you to.

Will Smith- Just the two of us

Sorligt nog så känns det ju som att man kan konstatera att det är över för

den här gången.

Jag fick två underbara timmar på Bjumis strand i början på sommaren,

några härliga kvällspromenader under Ryssvärmens besök i Maj & ett helt

oslagbart midsommarväder I Randeblads stuga i Frevis.

Jag är ändå nöjd och kan nog nästan i samma mening som jag nyss skrev

att det är tråkigt att sommaren är så kort , ändra mig och säga att det på

nåt sätt faktiskt ska bli skönt med höst.

När det inte är en bra sommar, så kan det lika gärna vara.

Då kan vi hoppa över den här perioden när man envisas med att bära shorts

fast man fan fryser häcken av sig.

H & M katalogen kom förra veckan, och precis som jag kan det finnas en &

annan tjej som gillar att kolla in vad som blir rätt & hett i höst.

Redan när jag ser på alla statuerade bilder i Magazinet längtar jag till stora

tjocka stickade tröjor med höga polokragar.

Man vill ju bara kura ner sig i soffan med den STORA thekoppen, vännerna

& alla tända ljus.

Typ 100.

Hösten är en tid när det är dgs att styra upp saker & ting.

Det är To-Do listans högsäsong.

Jag själv har massor av saker på den berömda listan, som jag liksom inte

kan förmå mig att börja ta tag i just nu, det måste bli slut på alla semestrar

så man får tag i folk och så måste man samla kraft och mentalt förbereda

sig på att kasta sig in i allvaret.

Förra hösten när jag började blogga minns jag att jag vid ett tillfälle skrev

att det faktiskt är till hösten man egentligen skulle ha haft den där roliga förälskelsen som många har under sommaren.

Att de flesta romanser som aldrig var menade att leva vidare, dör ut i takt

med att vi byter kalendermånad.

Sen kommer mörkret och hemmakvällarna och där & då är det lätt att känna

att det hade varit trevligt att ha någon som gör vardagen till en lite gladare

färg.

Igår var det städdag, idag tvättdag.

Onda måsten.

// Melinda

Over & out.

Man vet egentligen direkt om det finns någonting att hämta.

Idag har varit en väldigt vanlig dag, förutom ett häftigt busväder i

morse & en nästan jobbigt stekande lunchpromenad.

Jag var helt beredd att hoppa i älven tillsammans med hunden och

hade gjort det om jag haft badkläder med mig.

Som igår tog jag & Råttan en liten tjuvlur på soffan efter jobbet &

väcktes av telefonen.

Idag var det min kära granne Vivianne som ville hänga med på prom

och surra lite, så vi gick till Vassholmen & tillbaka.

Jag har nästan aldrig sällskap på mina hundpromenader, så det var

verkligen ett glatt inlägg,

Inhandling av mat, som vanligt lax & kyckling med mera, sen städade

jag min lagg.

Å det här känns ju ungefär som det mest meningslösa blogginlägget

hittils i min amatörförfattarkarriär.

Jag har inte ett jota mer att säga just för tillfället.

Men jag återkommer :-)

// Melinda

Jag har bestämt mig för att prova en ny taktik.

Allt om den står att finna i boken - Hemligheten.

Jag är stel.

Har varit det så länge jag kan minnas.

Någon sjukgymnast eller liknande genom åren har jämfört min talang att

vara vig med en gammal bandyspelares.

I min umgängetskrets och bland de som känner mig vet man att det är helt

okey att terrorisera mig för mina mindre mjuka rörelser och ibland talas

det om mig & Yoga i samma mening med ett brett skratt.

Men en dag händer det.

Man kan säga plötsligt :-) 

Phil, Saras kille från Nya Zeeland hänger med oss på salongen och kommer

fram till mig och säger  "Melinda- touch your toes"

Jag som inte kunnat nå mina tår (stående med raka ben så klart) sen typ

mellanstadiet demonstrerar detta med att nå nästan halvvägs ner på mina

smalben.

Phil ber mig räta på mig, och ger mig sen ett band att trä på min handled.

När det är klart kommer samma uppmaning  "Melinda- now touch your toes"

Som ett skämt gungar jag mjukt ner med fingrarna i marken och kan då

ta på mina tår.

Om detta inte är Magi så vad är??

Bandet är ju nåt woodo/superövenaturligt/jättecoolt/alla måste ha typ av

grej!

Fast han säger att det är magneter.

Att hela rugbylandslaget i Nya Zeeland springer runt med dem för att hålla

kroppen bra typ.

Jag ska definitivt ha ett.

Phils mamma ska skicka upp lite saker från NZ snart och då lägger jag in en

beställning.

Woodoshit som kommer göra mig lika böjlig som jag vet inte vad, eller jag

vet ju vad jag tänkte på men det kan man ju inte skriva här.

Snusk :-)

Rally är så himla söt.

Nyss kom han och la sig PÅ min dator här i sängen, snacka om att han vill

ha min uppmärksamhet.

Jag flyttade han och la han framför datorn i mitt knä men det var väl sådär:/

// Melinda

Igår kändes det på alla sätt som att de trots allt ändå är min familj.

Från hjärtat.

Idag är mitt mål att vara så oaktiv som möjligt.

Herregud så risig jag blev igår.

Jag var ju lite små krasslig redan innan vi åkte över på Vassholmen men

efter någta timmar utomhus blev det värre & värre.

I tid till mitt tal hade jag svårt att hålla tillbaka rethostan och klarade på

håret av att genomföra det.

Redan vid 01 kastade jag in handduken och tog en smitare, eftersom de

andra ansåg att kvällen bara hade börjat.

Min röst dög ändå inte till att surra mer med folk och jag hade funnits på

plats och upplevt det viktiga, själva vigseln och alla underbara ord som

sagts om brudparet.

Väl hemma tog jag alla olika sorters piller jag kunde hitta hemma som

möjligtvis kunde tagga ner min rethosta, som infann sig var 20 sekund.

Efter en het & lång dusch lägger jag mig med en thekopp och somnar så

småningom.

Efter ett par timmar eller nåt så plingar det på dörren.

Jag som verkligen inte hade något inplanerat nattbesök, studsade upp &

tänkte att det måste ha hänt nåt!

Bakom dörren står ett glatt gäng, som trots min motsträvighet tvingar

med mig två trappor ner hem till Kjelle på vin & nattmacka.

Festprissarna hade hittat åt mitt håll så det var det med min tidiga kväll.

I vilket fall var det en mycket överraskande och trevlig väckning! :-)

För första gången på väldigt länge så gruvar jag mig för att åka och jobba

i morgonbitti.

Jag vet att jag bara har den känslan för att jag ligger efter med saker &

verkligen borde åka in ikväll och ta tag i högen som väntar.

Det här sommarlunkande tempo gör mig slapp och får mig att jobba med

mycket mindre uppstyrning, vilket resulterar i att jag gör alldeles för lite.

Sandra hörde nyss av sig och ville se en film senare, jag sa att det lät bra

så länge det är okey att sova film istället för att se film, för min del alltså.

Tydligen har jag planer hela nästa helg, fick jag veta inatt via mess, fast

vad de planerna är vet jag inte, men det låter ändå kul och jag ska absolut

haka på oavsett vad det är, beroende på om Rally kan följa med på nåt av

de saker vi ska göra.

Det jag hoppas på är att nåt inkluderar besök utanför min egen kommun-

gräns för jag måste bara få byta ort, om så bara för en kväll eller natt.

Jag älskar Kalix, ingen tvekan, men jag vill bara få göra/se annat/andra.

Jag följer med dem fast till Kyppas :-)

Host host // Melinda

ps. saknar rally så det värker ds.

Now I aint sayin she a gold digger,

but she aint messin wit no broke.

Då var man här igen, på jobbet med sina sedvanliga 5 timmars sömn.

Jag skulle bara vilja få sova 8 timmar i sträck för en gångs skull.

Jag får ju skylla mig shälv när jag är ute/uppe sent men det spelar ändå

ingen roll för jag sover så katastrof dåligt nu för tiden.

Det beror inte på att det är sommar och varmt för jag sover bäst i värme

till skillnad som så många andra.

Men det är alltid nåt.

Nackspärr, hosta, höften eller axeln.

Eller så är jag så rädd att försova mig att jag aldrig riktigt somnar, kollar

på klockan 10 gånger varje natt, ligger på helspänn och uppmärksammar

varje litet ljud runt omkring.

Det finns inget som tär på mig så mycket som att inte sova bra.

Det känns som att jag åldrats ett år varje morgon jag vaknar och är totalt

outvilad.

Den gulligaste unga killen var just in på jobbet.

Man blir ju rörd, och får en liten strimma av tro på kärleken.

Han skulle fira sin tvååriga bröllopsdag med sin betydligt yngre fru.

Hans sätt att tänka, hur han värnar om sin relation, hur viktigt han tycker

att det är att ge varandra utrymme, uppmärksamhet och bekräftelse borde

vara en självklarhet.

Han skulle absolut inte bli en av alla i den statistiska skilsmässotabellen.

Han skulle ta hand & vårda deras förhållande på alla sätt möjliga för att

öka chanserna att leva ett långt och lyckligt liv tillsammans.

Detta VET alltså en kille på 28.

Amen.

Igår träffade jag brudarna från förr.

Det gick alldeles för snabbt.

Hoppas vi ses snart igen :-)

Idag fyller Robbe år.

Robert är en nära vän till mig sen många år tillbaka.

Han var egentligen mitt ex kompis som jag fick på köpet genom åren men

nu förtiden har vi en egen oberoende relation.

Jag vet inte till antal hur många söndagsförmiddagar som vi spenderat tillsammans över en kaffe, hemma på Härads, Posttornet, Hotto & Stenis.

Man ska vara rädd om sina vänner.

Så rik är ingen, att man har råd att förlora en endaste en.

Grattis kompis!

Jag fick superbra klädtips av Trassel, så nu känner jag mig betydligt

lugnare. TACK!

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta åt någonting speciellt.

Jag gråter ju inte, så leder det inte till skratt så blir det mera en stilla

tystnad.

Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger men man upphör ALDRIG

att förvånas över vissa personer.

Hur kan man låta sig själv bli så sorligt patatiskt.

Allvarligt?

// Melinda

Saknar man virke, så bygger man på luft.

Luftslott.

Gårdagen, tillika denna veckans första dag bestod bland annat av en prom

över bron till Johanna som bjöd på fika eftersom hon nyss fyllt år.

Det blev även lite manekängvisning inför helgen och pressen på mig är nu

överhängande.

Johanna såg ut som en gudinna i sin klänning, och eftersom vi ska gå dit

tillsammans måste jag ju försöka att komma i närheten av hennes stjärn-

status, men det kommer inte att bli lätt.

Då kommer den stora frågan, kan man ha en klänning som man haft på sig

vid ett tidigare tillfälle?

Även fast en del av människorna är desamma då som nu.

Det känns helt fel, men å andra sidan, om man bara ska kunna ha alla sina

kläder en endaste gång så är det ju hyffsat ovärt.

Jag kan inte etikett på sånna här saker, nån måste hjälpa mig, jag undrar

vem jag skulle kunna fråga nu när Lina är bortrest, annars hade hon haft

stenkoll på en sån sak.

Modeguru som hon är.

Vilken löjligt litet I-lands problem jag har, nästan så man skäms.

Dagens arbetsdag har rullat på som vanligt.

Jag har träffat Anders i morse, han är lugn och sansad inför sitt kommande

giftemål och jag kan se att han längtar utav bara den.

Jag längtar också, finns ingen ärligare kärlek än deras.

Kommer nog aldrig gå på ett bröllop som känns mera rätt, genuint och själv-

klart än så här.

Jag är inte den lättrörda typen, mina tårar trillar nån gång vart annat år i

bästa fall men redan nu när jag tänker på att jag ska få vara där och se dem

och barnen så misstänker jag att det komma att snoras & tåras en hel del.

Vattenfast mascara & näsdukar :-)

Ikväll hoppade jag över gymmet och tog en långpromenad med Rally istället.

Vi for bland annat upp till furuvallen och spelade fotboll, han är helt galen i

bollar av alla storlekar.

Jag kombinerade aktiveringen av Rally med ett långsurr med Ulle över telen.

Tacka vet jag headset.

I morgon är jag ledig.

Planen är att åka med Linda till Happis/Torneå, sen möta upp mitt gamla

tjejgäng för sällskap & utgång.

Det är alltid lika kul när vi har våra sammankomster några gånger per år.

Det känns aldrig som att det var särskilt längesen, även om det gått flera

måndader sen vi setts.

Lina, Lotta, Erika & Anna (& Gabben som vi förlorat men som alltid är med)

är verkligen riktiga vänner.

We go way back -som man skulle kunna säga.

Tillsammans har vi växt upp och gjort allt det där som man gör när man i

ungdomens dagar provar nya saker och sakta men säkert tar sig fram mot vuxenvärlden.

KIllar.

Jag har gett upp tanken att förstå hur de tänker.

Man får helt enkelt bara inse och acceptera att vi är komunikationsmässigt

väldigt långt ifrån lika.

En röd kub, är inte alls säkert varken röd eller kub i hans ögon.

Han är inte dum i huvudet för det, han bara ser inte det jag ser, vi får olika

bilder av objektet presenterat för oss på näthinnan.

Enligt mig är det bara slöseri med tid att försöka ändra på ovanstående

faktum, det viktigaste med karln är ändå att han besitter några grundläggande egenskaper, bland annat så måste han fan kunna k*****a  & grilla!

Ursäkta språket, men jag tror knappast det finns en tjej som inte håller med

mig i mitt påstående.

Dock finns det ju andra mycket väsentliga drag man inte heller skulle kunna

tänka sig att kompromissa med.

Nu är det sängen för den här gången.

// Melinda

När jag verkligen vill säga nåt till någon, så säger jag absolut ingenting.

Det har blivit en grej för mig att göra raka motsatsen till det jag eg vill.

Pissväder.

Konstigt, men idag tycker jag att det är skönt.

Jag borde inte göra det eftersom denna helg hade kunnat ge mig en första

chans att verkligen känna av att det är sommar på riktigt.

Dåligt väder ute ger en mera kravlös tillvaro, man måste faktiskt inte ut.

Söndagar har genom alla tider varit min absoluta favoritdag av bara en enda

anledning och den är att jag alltid har fått göra nada/zip/inget på veckans

sista dag.

Söndagarna har alltid bestått av massa god & flottig mat, godis och fimer i

högar, soffan, sängen om vartannat, dvala bort hur och när som helst i sin

matkoma, inget jobb, inga förpliktelser.

En dag för avslappnat umgänge i hemmamiljö.

Det låter förmodligen as-boring men när man jobbar mycket är den enklaste underhållningen den bästa.

Den här söndagen startades med en brunch.

Kan det finnas nån mer hungrig person än mig på mornarna...?

Bara hungern själv kan väcka mig långt innan jag hade tänkt stiga upp.

Har jag sagt att min hund gillar bastu?

Då han alltid bastat med mig har det ju aldrig vart nåt speciellt eller särskilt

märkvärdigt med det men jag börjar förstå att det kanske inte hör till de

mest vanliga en hund gör :-)

Fast Rally är inte som alla andra hundar.

I veckan har varit en vecka som jag har funderat mycket på en massa saker.

Jag har tänkt igenom en del beslut jag tagit i mina dar, då minnen från förr

jagat ikapp mig av en särskild anledning.

Sen har jag funderat en hel del på min framtid och så har jag tänkt på att

jag är - under all kritik- dålig på att prata om känslor med nån som det finns

känslor eller tycke för.

Det är ett senare problem jag dragit på mig, som jag verkligen varit en klippa

på tidigare.

Nu för tiden känns bara tanken på att säga nåt som har med mina funderingar

att göra som ett oöverkommligt hinder.

Pinsamt, jobbigt och alldeles för svårt.

Jag skulle behöva vistas mer kring små barn och lära mig av deras raka och

spontana sätt att bara kasta ur sig precis det som de känner just här och nu.

En veckas praktikplats på nåt dagis till hösten kanske ??  :-)

Jag har ny tele.

I butiken sa han att om jag inte blir nöjd med den här så är "smartphones"

ingenting för mig.

Å i ärlighetens namn, den är alldeles för smart för mig.

Jag är ju så omatrealistisk.

Det enda jag vill är att kunna köra Spotify i luren så jag kan ha den när jag

är ute och prommar eller tränar, men den här telefonen är ju som ett stort

mysterie.

Jag fattar ingenting, den är liksom långt bortom min tekniska kunskap.

Börjar tro att jag kanske inte lever upp till dagens alla modernigheter :/

Man behöver ju inte alltid visa sig från sina ljusare sida, vilket jag inte

heller tycker att jag gör men hur som helst bjuder jag på en hemskt ful bild

på mig själv på mitt körkort, taget för 7 år sen lite drygt.

(dock haft körkortet i 13)

// Melinda

Är det fel att bära känslan av att just jag är värd att respekteras?

Är det fel att man lackar ur när någon har en som svängdörr i sitt liv?

En vecka kvar tills stapeln går av för bröllopet.

Jag har hört att det inte är försent att anmäla den klassiska "plus en".

Det var Johanna som sa det.

Johanna blir den enda plus en som jag kommer ha med mig, och tur att

hon finns, lika singel som jag en dag då kärleken ska firas och man lätt

hade kunna känna sig som den mest ensamma person i ett par festskor.

Inga kläder är fixade eftersom det är en HEL vecka kvar, men jag fick

lite lätta stressymptom då Sanna igår sa att till & med Linda har allting

klart.

För är man senare än henne då är man sist.

Måste till Luleå till veckan så är det bara.

Idag har jag suttit mestadels på kontoret.

Jag trivs där nere i källaren som fisken i vattnet.

Jag känner att jag har koll på läget när jag får vistas bland alla pärmar

& papper, även om min effektivitet många gånger kan i frågasättas.

Nu ska jag strax börja knalla hemmåt och sätta mig på balkongen en

stund innan jag åker och tränar, jag längtar efter gymmet så det svider.

Med den uppladdningen borde det bli ett bra pass.

Jag ska passa på att testa ett nytt kosttillskott som ska ge lite extra

tryck under styrketräningen.

Jag hade bokat ett sent spinningpass som jag skulle ta efter gymmet

men fick ett mess om att det blivit inställt så då blir det kondition på

eget bevåg, lite sugen att ta en löprunda igen nu när jag kurerat mig under

gårdagen.

Inför varje sommar tänker jag att jag inte ska ta nån semester.

För det första så förtjänar jag det inte eftersom jag är ledig lite då &

då under årets lopp, för det andra så är jag varken utsliten eller less på

mitt jobb, och för det tredje så vill jag åka bort på vintern i stället.

Men när sommaren väl kommer sitter jag här och ångrar mig, tittar

ut och inser att om det inte vore för alla Brun utan Sol- cremer jag har

där hemma så skulle jag och laban spela i samma lag.

Lag Blekinge :/ 

En sommar i Augusti tog jag i alla fall semester och åkte till Åre.

// Melinda