Man måste lita på,

att saker faller på plats.

Jag måste ta en paus från jobbandet en stund.

Jag finner en märklig ro i att skriva.

Undrar om det bara är jag.

Igår kväll samlades vi hos Lotta.

Vi tittade på resor och åt.

Jag vet inte egentligen hur det har kommit sig, men vi är verkligen närmare varandra nu än vi har varit

på åratal.

Vi har alltid träffats, och alltid hållt kontakten, men universum har på sitt eget sätt fört oss samman

på nytt.

Det är en stor trygghet och en dyrbar förmån att ha människor som man växt upp med i sin närmaste

närhet.

Idag är det inte fredag, men jag har hela dagen burit runt en känsla av att helgen är här.

Kanske för att Sandra nyss for till flyget, och hon vanligtvis åker på fredagarna.

På lördag ska jag göra jul på jobbet men inte i vanlig ordning.

De senaste åren har jag och Sandra träffats på jobbet vid sextiden, kvällen innan skyltsöndag.

Vi har druckit oss varma och berusade på vinglögg samtidigt som vi pyntat, hängt nya skyltar och

spelat julmusik på salongen.

I år ser denna helg annorlunda ut.

Jag ska träffas och glögga med annat sällskap, vilket gör att jag får fixa arbetsuppgifterna på dagtid

istället.

För söndagen hoppas jag två saker.

Eller tre.

Bra försäljning.

Vit backe.

Vinst mot Gais.

// Melinda

När det är kallt vill Rally (matte) ligga under filten :)

Time itself is so obscene.

Time itself don't mean a thing.

Och på den tjugotredje dagen tränade hon.

Efter en träningsfri svit om tjugotvå dagar bröt jag upp mitt latmaskliv till förmån för ett pass

på gymmet i går kväll.

Jag är egentligen så träningsberoende man bara kan bli, på det sätt att det triggar endorfiner

i min kropp så fort jag bara sätter foten på en träningsanläggning.

När jag får upp pulsen från mitt pumpande lilla harhjärta är jag fast.

Ett pass räcker för att få mig biten och känna suget efter mer.

Jag funderar på att låta någon göra ett träningsschema åt mig.

Det har bara hänt två gånger.

En gång köpte jag tjänst av en fitnesstjej som är en av Sveriges genom tidern mest framgångs-

rika tös inom BF.

Det var väl då jag först förstod hur galet mycket slit som ligger bakom hennes fysik.

Programmet bestod av som minst 120 minuters morgonpromenad sju dagar i veckan bland annat.

På det tung styrke, intervaller, backträning och you name it!

Behöver jag säga att jag inte följde schemat ?!

Den andra gången fick jag ett välarbetat schema av spännhenke.

Sorry, men du är ju faktiskt det, och dessutom kan du ta det !

Henke är 79:a som jag och var en rätt spinkig kille när vi växte upp.

Han var aldrig intresserad av sport som de flesta andra killarna.

Fick han chansen gick han hellre ner i "grottan" och körde gym när de andra körde bollsport.

Under många år såg jag aldrig till honom, förens när jag kring 2005 stötte ihop med honom på sport-

hallen.

Han hade förändrats en del men inte till det bättre om jag får säga, för jag ser ingenting attraktivt

med stora killar. (släpp teven, ni vet)

Men jag beundrade hans entusiasm och hängivenhet.

En gång när han var sjuk, åt han ingenting annat än proteindrinkar i sju hela dagar.

Han såg det som att om han inte kunde träna skulle han heller inte äta. (något dåligt)

Han är även den som lärde mig att man tydligen ska ställa klockan på natten, vakna och dra i sig

en protte, för att inte hinna bli katabol under dessa födolösa timmar.

Samma kille är den enda någonsin som kallat mig lönnfet, lite småtjock och åtskilliga gånger

klämt mig i sidan på magen och sagt "inte okey".

Ärlig ? Ja tack.

Tur jag inte är känslig.

Hans lite nog så raka sätt till trots, har lärt mig allt jag kan om styrketräning.

Han är nog den som har influerat min träning mest av alla, och en gång i tiden gick det faktiskt

väldigt bra för mig på den fronten.

Jag uppnådde alla mina mål genom ett väl genomarbetat och personligt upplägg.

Idag är det tisdag.

Träning vid 20.00

I övrigt en helt vanlig arbetsdag, med diverse olika behandlingar.

// Melinda

Handen på höften som i alla tider

och som alltid vill jag ha dig.

Mitt morgonkaffe är med handen på hjärtat den enda av de koppar jag drar i mig på den dag,

som jag i ärlighetens namn faktiskt tycker om.

Och så den koppen som då och då har sällskap av någonting sött.

Vällagad renfilé och ett glas rött i sällskap av min familj gjorde min fredag fabulös.

Igår, hade vi kalas.

Jag var mest trött, och gick hem vid sextiden.

Idag kan jag säga check på det mesta på min to-dolista för helgen.

Alla mina familjemedlemmar har lämnat mig och åkt till Piteå i morse för att kika på Maya &

Mickes nya villa.

Jag har inte sett huset mer än på bild och det dröjer till julafton injnan jag tar mig dit.

På grund utav ett möte i eftermiddag kunde jag inte följa med dem och det gör att jag missar

en hel dag av dyrbar tid med min så ofta avlägsna familj.

Hade jag inte varit så plikttrogen som jag är så hade jag inte tvekat att hoppa mötet till förmån

för umgänge av det betydligt bättre slaget.

// Melinda

Det är någonting alldeles speciellt, med att

få göra någon annan glad.

Igår var en lång dag.

Denna vecka ger ingen tid över för att tappa tempot.

I måndagskväll efter jobbet var det förrådsinventering i de förråd tillhörande en lägenhet

som jag inte bott i sen 2007.

Klart man har vetat att dagen kommer då någon inte längre tycker att det är försvarbart

att förvara bohag, där man inte bor, och inte har bott på evigheter.

Nå väl.

Det var en upplysande liten resa att göra.

Och jobb återstår.

I tisdagskväll blev jag bjuden på middag efter jobbet av en vän, kanske man kan säga.

Det var hett, (kryddigt) gott och trevligt.

Igår var det bandy.

Förlust visserligen (fan, fan) men mitt eget deltagande resulterade mest i en massa

vinster.

Utan att ha den blekaste, tror jag att upplägget var uppskattad och publiksiffran för

säsongen gick i topp.

Kåtkonsulten Lina hoppade in och bidrog med en hjälpande hand =)

Du har anställning även den nionde december ;)

Ikväll har jag möte på staben direkt efter jobbet.

Vi arrangerar ett ungdomsdisco i början på december, så då ska Melinda göra come-

back i baren.

Bara saft naturligtvis.

Att vara delaktig i att skapa aktiviteter, som ger trivsel och mersmak hos dem unga

som dessutom bäst behöver det, är onekligen roligt.

När jag gör någonting för andra, känner jag mig själv som en bättre människa.

I morgon är det definitivt ingen vanlig dag.

För det är min älskade lillasyster-ysters 30-årsdag.

Det klingar verkligen inte vackert i mina öron, att jag har en syster som är yngre än mig

själv, men som trots det redan är där.

30!

Mamma och pappa kommer upp från Göteborg och jag och syrran har sedan länge stått

som **ledig** på schemat.

Ända fram tills det att jag får ett samtal av en nämndeman i nöd, som måste hitta någon

som tar hans skift hela fredagen.

Kan man då som jag, inte säga nej, så blir man automatiskt aldrig ledig enligt liggande

planering.

Det blir i alla fall en familjemiddag på någon av våra lokala restauranger, i morgon kväll.

Hela natten som just passerat, har jagat mig i än den ena realistiska drömmen efter

den andra.

Det som utmärker sig med dessa drömmar är just det att ingen av dem var så där

överdrivet utflippade som drömmar brukar vara, när någon gammal granne från 90-talet

dyker upp och vill sälja kokosnötter eller något lika osannolikt.

Allt jag drömt inatt kan lika gärna ske.

Freud sa att drömmar var hjärnans dagsrester, att de inte har någon som helst betydelse.

En ren utrensning av tankar som florerat i huvudet under dagen som varit.

Hans teori motsades av andra bland annat Jung eller var det kanske Ericsson, som

menade att drömmar är små föraningar om vad som komma skall.

Intressant, vilket som.

I veckan har vi haft finbesök på jobbet av det minst lilla knytet man kan tänka sig.

En Lovis.

Så fin.

Bilden på min bil, är inte suddig.

Den är precis så skitig som den ser ut att vara.

Inte okey.

Ha en finfin torsdag.

Det ska jag ha.

// Melinda

Att hålla ut, bita ihop.

Linn frågade mig här om veckan hur min ettårsplan ser ut.

Ett år, svarade jag snabbt och högt.

Jag är glad om jag tar mig igenom den här veckan, både tänkte och sa jag.

Nu så här i efterhand har jag funderat.

Och nu har jag en plan.

Om lite drygt ett år från nu ska jag banne mig gå ner till heltid.

Det är mitt enda mål, för en så pass överskådlig framtid.

Jag är helt säker på att alla som driver riktigt små företag som jag gör, förstår min tanke.

Ju mindre företaget är, desto färre personer att delegera arbetsuppgifter till.

Kortsiktigt är det så mycket på gång denna årstid att jag knappt mäktar med mer än

att fokusera på saker dag för dag.

Veckan i Ryssbält gick bra.

Jag vill också bo på landet.

En vän kom förbi med en present, och en hel del av det jag gillar bäst.

En bok som vid första anblick kan te sig lite elak, men som i sitt innehåll har en mycket

omtänksam innebörd.

Den handlar om att lära sig att vara snäll på rätt sätt.

Att vara snäll, utan att bli utnyttjad.

Att sätta gränser utan att få dåligt samvete.

Och att respektera sig själv tillräckligt för att inte ge mer av sig själv än den du har

framför dig, ger tillbaka.

En bra bok för mig att läsa.

I veckan har jag spenderat tre dagar på Sunderby sjukhus.

Föreställ er den mest brutala bakfyllan ni någonsin haft.

Att ligga i sin egen svettpöl, skakandes av frossa, med fokus på att varje andetag inte ska

framkalla en spya.

Räkna till hundra, om och om igen.

I tre dagar.

Det värsta är att jag ska göra det igen om tre veckor.

Det bästa är att jag ska göra det igen om tre veckor.

Enough said.

I går Lördag, hade jag möte på Nordkalotten hotell & konferens.

Det är en kompetent grupp som jag har mycket att lära av, och en god gemenskap trots

att denna styrelse är relativt nybildad.

Veckan som kommer.

Jag MÅSTE in på jobbet till kl 07 i morgon.

Jag har saker som måste rullas igång innan jag ska upp i salongen klockan tio.

Bland annat trycksaker, annonsunderlag, mail in och ut.

På onsdag finns jag på IP, när Kalix Bandy spelar hemma mot Villa Lidköping.

Förutom att jag tänker vara åskådare och stötta vårt Kalixlag, så ska jag också

hålla brasan brinnande i kåtan, så att alla frusna damer kan komma in och dricka

glögg med mig, och dessutom vinna hudvänliga vinster för över 5 000 kr !

Hoppas vi ses =)

Nu ska jag ringa min pappa.

Glöm inte er!

// Melinda

Om framtiden, vet vi ingenting.

Spännande.

Den passerade helgen var riktigt mysig.

Carola hämtade Rally i torsdags helt utan anledning och jag fick då för mig att göra

saker som inte faller under mina dagliga rutiner.

I fredags kväll hämtade jag upp Lina i Siknäs och sen mötte vi upp Anna på Lilla för

en stillsam och lugn fredagsmiddag, vänner emellan.

Det vi inte visste var att det var finskt tema på restaurangen och vi hamnade därmed

mitt i pensionärsdans till finsk dragspelsmusik på HÖGSTA volym!

I lördags drog jag och syrran på Ikea efter att jag jobbat.

Det var dags för en liten "home-makeover", då jag inte lyft ett finger där hemma sen

jag flyttade in förra påsken.

Några nya detaljer senare, är jag väldans nöjd med resultatet och det känns åter

igen så där riktigt hemtrevligt och mysigt där hemma som jag vill att det ska vara.

Söndagen spenderades in och ut på jobbet för att avsluta dagen i byn.

Jag red ut och galopperade längs sommarstugorna på "guldkusten".

Underbar känsla.

Frihet.

Jag funderar på mitt badkar.

Om jag ska ha kvar det eller inte.

Om jag väljer att kasta ut det, får jag plats med en tvättmaskin, vilket skulle göra

mitt liv snäppet bättre och lättare att leva, logistikmässigt.

Men då missar jag också framtida fantastiska bad.

Jag använder det visserligen riktigt sällan, men när jag väl gör det känns det inte

alls utbytbart.

Oftast vill jag bada när jag kommit in på vintern och är frusen.

Men det tar ju sån tid att fylla det, så när det väl är klart är jag redan varm och inte

alls lika sugen.

Vad göra....?

Bada eller tvätta.

I veckan flyttar jag till Ryssland.

Eller bara till Ryssbält.

Janne och Carola åker till Stockholm i morgon och kommer hem på måndag nästa

vecka.

Så jag ska husera villa, vovve och stall där ute på landet.

Det är så roligt när jag kan hjälpa dem med någonting, eftersom de hjälper mig jämt!

Nästa vecka blir jag knappt hemma någonting heller.

Jag sover hemma en eller två nätter max.

Jag är en riktig hemmatjej.

Ibland på mornarna när jag ska gå till jobbet, kan jag längta tillbaka redan innan jag

gått ut.

I dag är det den första dagen i en ny månad.

Den månad som båda mina systrar fyller år i.

Och dessutom kommer mina föräldrar upp igen.

Vi ska fira min lillasysters 30-årsdag.

Sen kommer mamma och pappa upp till jul också, och då kommer vi ju ha träffats

värre flitigt eftersom de båda varit uppe i omgångar under denna höst.

Jag har en underbar familj.

Lyckligt lottad.

// Melinda