Ful.

Finnig.

Förslappad.

Underbar morgon vid älven idag.

Djupa friska andetag.

Just som jag strosade runt där nere bytte min spotifylista över till låten

Hallelujah, framförd på ett Gospellikande sätt, av en av mina största

ungdomsidoler Michael Bolton.

I all sin storhet fångades jag av en nästan religiös känsla.

Och när jag sen kom till jobbet hittade jag en bortglömd cola light i kylen.

Det kanske är läge att köpa en triss idag ;)

Veckan som passerat har bestått av jobb och ett par enstaka träningspass.

I gårkväll gjorde jag en kritisk bedömning av mitt sätt att leva och min

bleka träningsinsats de sista två åren.

Jag är inte nådig i min kritik till mig själv när det gäller prestationerna

på dessa områden.

Jag äter alldeles för dåligt.

Oftast inte för lite, men rakt igenom dåligt.

Jag tränar varken smart eller effektivt.

Jag har tränat i hela mitt liv.

Längdskidåkning på elitnivå som ung, ridit och spelat fotboll, innebandy

och basket - samtidigt.

Jag har sysslat med friidrott, orientering och bandy i korta perioder.

Jag har läst varenda bok som finns att tillgå kring näringslära och kroppens

förmåga att tillgodogöra och omsätta energi från föda.

Jag vet allt om hur man bygger en sund och bra kropp, jag vet allt om hur förbränning ska gå till, och dessutom kan jag nästan allt om kostillskott.

Trots all min kunskap lever jag inte som jag lär och har inte gjort det på

evigheter.

Därav resultaten.

Om det så ska bli det sista jag gör så ska jag styra upp den här biten.

Vilket inte betyder att jag ska träna sju dagar i veckan som ett tok, utan

ha en strukturerad, väl genomtänkt träningsplanering som fokuserar på

mina brister, i symbios med rätt kost på rätt tidpukt.

Hur svårt kan det vara??

Amen.

Det verkar som att jag idag kommer att få träffa en person som har

betytt oerhört mycket för mig under stora delar av mina sista tio år i

livet.

En person som jag har gått igenom eld tillsammans med, de stunder av

vårt unga liv då saker inte alltid var en dans på små röda rosor.

En människa som bär på den finaste av själar, och en vänskap som jag

värderar ofantligt högt.

J.

Dessutom har jag under veckan som gått hunnit spendera en helkväll hos

Jocke & Maria.

Jag älskar mina raka och ärliga konversationer med Maria.

Hon talar om för min hjärna exakt det som min magkänsla skriker.

Och på så sätt har hon alltid en förmåga att knuffa in mig på rätt spår.

I gårkväll ramlade jag in på en kaffe hos Anders och Linn & kidsen.

Lisa och Sigge kom förbi, och då min Rally har mindervärdeskomplex

gentemot snygga Sigge, fick vi köra någon slags hundpsykologisk "Cesar

Milan session" med hundarna.

Det gick inte BRA men hyffsat, och bättre och bättre efter hand.

Jag tror jag ska göra detta till ett övningsprojekt och träffas med Lisa

och Sigge oftare.

Redan nu längtar jag till i morgon då jag ska träffas med mitt galahärliga

tjejgäng.

Minst en sån dos i veckan borde ingå i form av skriftlig lagtext.

// Melinda