Sen var det bara fem.

Vi var ett gäng på sex tjejer som höll ihop i vått och torrt.

Att just Gabriella drabbades ställer jag mig frågandes till, än idag.

Det kunde lika gärna ha varit jag.

Vi förlorade henne i vad som började med bröstcancer, en kall februaridag.

Året var 2006.

Jag och Erika hade hälsat på henne i Umeå ungefär två veckor innan hon

dog.

Nu var det ett faktum, och vi kunde inte längre undvika att lyfta frågan.

Vid det här skedet var hon redo, hon ville inte vänta längre.

Hon kände sig som en belastning, och ville inte vara till besvär.

Jag blir ledsen när jag tänker på saker som hon sa till oss den där dagen.

Saker som tyngde henne ända fram.

Hon är saknad.

Veckan i övrigt.

Jag har forcerat fram och har inte haft tid att tänka på annat än arbetsuppgifter,

av alla de (o)möjliga slag.

Carola kom förbi tidigare och kidnappade med sig lillkillen så nu är jag hundlös

och till när vet jag inte.

Hon tycker att jag ska passa på att fara på nå "galejj" i helgen =)

Förra helgen när jag jobbade kom en man in och sa att han ville köpa min bil.

Jag blev stum.

Frågade om han kommit rätt och om han visste att min bil är den gamla fula

gul/brunfärgade golfen på baksidan av Hudverket.

Det visste han, mycket väl.

Han sa att han sökt med ljus och lykta efter en sån bil, och han ombad mig

att fundera på saken.

Jag har inte haft en tanke på att sälja den, men konsulterade i alla fall Emil.

Få se då.

Nu är det dags för träning.

Det har varit en bra matdag, så jag förväntar mig ett bra träningspass på det.

// Melinda