I min dröm la han sig på fotändan av min säng.

Han sa inte ett ord, men blicken var välbekant.

Julien Landberg, storkillen fyllde 10 i Torsdags.

Det blev fika med fastrarna, mormor & farmor.

Julin fick en egen dator, mäkta nöjd.

Ikväll ska han visst ha nåt sleepoverparty med sina kompisar.

Maya, syster min frågade om jag kunde komma förbi ikväll och hålla lite

koll på ungarna.

Hon förväntar sig tydligen häftiga kravaller, jag tror inte det är nån fara.

Igår hade vi både en bra dålig dag på jobbet.

Linas sista arbetsdag.

Kändes jättekonstigt, som att hon skulle åka på semester igen bara.

Tills jag fick ett jättfint avskedskort av henne.

Det har hänt nåt med mig, känslomässigt det sista året kan jag ju bara

helt klart konstatera.

Jag bölar till filmer som jag aldrig någonsin gjort, jag berörs av saker

som folk berättar till mig, livsöden och andra historier.

Aldrig förr har jag tårats av sånt, jag har alltid känt medlidande och

starka känslor men just att gråta har jag haft så fantastiskt svårt för.

Till och med de stunder jag verkligen velat göra det.

Känt att jag skulle behövt lätta på trycket lite.

Men nu, nu kommer det till höger och vänster.

Linas ord till mig till exempel.

Snyft!!!

Idag ska jag tydligen på modevisning.

Skjutsen bestående av Robbe & Kalle hämtar upp mig ett tag efter jobbet

idag.

OCH...jag måste verkligen plugga i helgen, det får inte spåra iväg nånstans

nu, ingen sen kväll, ingen starkdryck.

Snart händer en intressant sak, på cirka en och en halv timme.

Sen återstår beslut & formalia.

// Melinda