Jag kan se det hända & jag vill.

Innerligt och ärligt.

Jag är vansinnigt trött.

Det har jag varit ända sen mina stresshormoner lugnade ner sig kring

tretiden i eftermiddag.

Innan dess gick jag på HÖG-varv!

Om ni hört uttrycket "hjärtat i halsgropen" så har just det varit mitt

namn idag.

Förutom att jag haft ett förjäkla tajt schema så är jag en åxå en mästare

på att stressa upp mig själv kring saker och ting.

Egentligen har jag bra & övergripande koll på läget just nu men när det samtidigt blir fysiskt bråttom, alltså att ta sig från en punkt till en

annan på redan från början alldeles för lite tid, så känns det som att jag

ska sprängas inombords.

Kärlen i mina tinningar dunkar så jag nästan tror att de syns visuellt.

När jag till slut kunde sätta mig ner, äta lunch (alldeles för sent) och ta

några djupa andetag så slog tröttheten till.

Om jag hade tillåtit mig själv hade jag kunnat somna sittandes på en pall.

Less jag blir.

Here we go again....igår kväll gick jag ut med Rally på sista pissen kring

tio på kvällen.

Jag var bra klädd för årstid och väderlek.

Vi var ute knappt tio minuter, men när jag kommer in ser mina fötter ut

som att jag kört vilse med skotern en Januarikväll i minus 30.

Welcome to my world :(

Rallys dom hos vetrinären idag blev en tiodagars penicillinkur mot öron-

infektion.

Han ska ha tapperhetsmedalj, för det såg visst inte alls bra ut där inne,

och ändå har han inte beklagat sig (vart grinig, gnällig) det minsta.

Lika busig & glad som alltid.

Jag är så jäkla stolt över honom om man får säga så om sin hund.

Jo det får man, man får säga vad man vill.

Yttrandefrihetsgrundlagen, våran nyaste grundlag av fyra, kom 1991.

// Melinda