Jag har just kommit på vad det ska stå på min första & enda

tatuering.

Ordet bär tung symbolik.

Den fläcken som jag inte har sett, den finns inte.

Jag lever på att studera och analysera andra människors hud, och

jag har gjort det i sju år.

Jag vill påstå att jag sett det mesta.

Det är som i de flesta yrken, erfarenheten gör en träffsäker och

för varje nytt problem att lösa har jag lärt mig mer och mer.

Det känns som att jag har gjort allt inom hud som man kan göra,

inom ramarna för min kompetens.

Jag har hållt kurser, haft otalet föreläsningar, tagit emot grupper,

jobbat lite här & lite där, alltid varit flexibel & aldrig någonsin sagt

Nej.

I morgon ska jag dock göra någonting jag aldrig gjort förut.

Jag ska jobba så långt bort från salongen som i Gällivare.

Behandlingsmässigt är det inget nytt under solen men miljöombytet

kan vara sporrande.

Jag har ju tider att passa och i min kontrollerande personlighet

har jag redan i en vecka ororat mig för eventuella hinder på vägen,

som kan stoppa mig att komma dit enligt tidtabell.

Renar, vulkaner, jordbävningar och allt som SKULLE kunna hända

bara för att det är SÅ SÅ viktigt att komma fram.

Nu ska syrran i alla fall följa med och det är skönt att vi är två om

det blir körigt eller om naturen jävlas.

Vi åker kring 09 och kommer hem 22 på kvällen om allt går enligt

plan.

Rally sover hos Wiklunds inatt, han lär mysa så det sjunger om det.

Bild från gårdagens långprom uppe på hundspåret - Djuptjärn.

// Melinda