Let´s talk about love.

Hade ett långt samtal med en kvinna som jag inte mött på länge.

Hon är praktiskt taget familj men ändå inte.

Jag kände igen mig i hennes ord och tankar.

Hon har levt med samma man i hela sitt liv fram till för ett par

år sedan, då de gick skilda vägar av komplicerade anledningar.

Hon trodde inte hon skulle komma att leva med en man igen under

sin resterande livstid.

Jag har haft min stora kärlek, sa hon.

Det har jag också.

Jag har upplevt kärlek.

Den typen som jag vet att alla inte gör.

Det som består, den som aldrig tar slut.

Kärlek som är svetsad, orubblig och omöjlig att röra.

Den kärlek som övergår allt förstånd och som trots svårigheter,

katastrofer och miljoner anledningar att dö...ändå lever vidare.

MEN, till skillnad från kvinnan ovan så vill jag fortfarande tro

att jag kommer att möta den igen.

I en annan form, en vuxen kärlek som är sund & stark.

Två hela människor som möts och bygger upp något som blir

ett fort, även om det är på andra grunder än den där första.

Man måste tro.

// Melinda