Nu vänder det.

Vi går mot ljusare tider.

Jag väljer att använda det utrycket av flera anledningar.

Virus?

Ja mest troligt.

När jag går in på min hotmail, trycker på fliken "nytt" och får skapa ett mail,

så kommer det genast upp en varningsruta när jag fyllt i adressfältet till min

mottagare där det står att jag inte får använda några tecken, endast siffror

och bokstäver....hmmmm, hur skickar man ett mail till nåt utan att fylla i

den lilla krumeluren??

Så...Till M.

Min jobbmail

melinda@hudverket.se (kollar den ofta)

Min hemmamail

melindalandberg@hotmail.com (kollar inte ofta men kommer åt den hemma)

Tre dagar på julveckan avbokade och en kvar.

Måndagen spenderade jag i Gällivare på en salong som jag jobbar på en dag

i månaden med min IPL maskin för hårborttagning.

Det var rätt kul där nu sist för ägaren av salongen var hemma sjuk och en

vikarie som gjorde sitt tredje pass totalt i butiken/salongen hade fått hoppa

in.

Det var lite småkörigt för henne och med den lilla lilla koll hon hade så var

hon ju naturligtvis väldigt stressad.

Klart jag hoppade in =)

Imorgon är det sista dagen att handla julklappar överallt och tillika löningsdag.

Med den kombinationen räknar jag med att det blir lunch på stående fot om

det nu ens blir nån.

I går åt jag lunch och middag samtidigt kl 19.30

Då mådde jag så illa att jag hade spykänslor.

Idag däremot har jag ätit ordentlig lunch, visserligen på mindre än tre minuter

men i det här läget är det ju verkligen riktigt lyxigt.

Våran mamma kommer upp med ett nattåg från Göteborg och ska anlända i

Luleå på julafton kring 11.

Vilken sorg om det blir nå svammel med hennes resa.

Hon hinner alltid bara upp och vända meddans pappa alltid har tid att stanna

längre kring jul.

Att ha sin familj nära är en ovärderlig lyx.

Jag vet att jag har sagt det flera gånger men ni som har det kan ju tänka på

det lite då och då bara för att komma ihåg att uppskatta det.

Pappa frågade oss om hur upplägget kring helgen ser ut.

Jag har inte mycket planerat.

I morgonkväll räknar jag med att sluta senast åtta på kvällen.

Sen har vi "uppesittarkväll" hos min lillasyster.

Jag, Maya, Julien och pappa ska dricka glögg, klä granen och griljera skinkan.

Å provsmaka skinkan så klart.

Jag måste slänga i en toning i mitt hår här nånstans för min utväxt är allt

annat än vacker och trots att Lollan har stått gehör för att komma och göra de

åt mig så har jag bara inte lyckats hitta en lucka.

På julaftonsmorgon efter minst åtta timmars sömn ska jag utan tvekan ta ett träningspass och en bastu på Nova som uppladdning.

Efter det är det "dopp i grytan" som jag inte brukar äta.

Inte nåt jag är förtjust i men jag är gärna med som sällskap för att få träffa

mina fastrar.

Sen blir det Kalle, mat och allt det där med mamma (förhoppningsvis) pappa, lillasyrran, Julien och mormor.

Lite senare åker jag vidare till Linda & Danne för fortsatt julfirande.

Jag ser fram emot att träffa alla samlade från min gamla family.

På juldagen har jag bokat ett extrainsatt spinningpass, suverän dag och tid

att träna på.

Perfekt upplägg inför kvällen som förmodligen slutar med utgång.

På annandagen vet jag inte riktigt vad som händer, bandy troligtvis om jag

mot förmodan kan gå.

Min sjukdom hindrar mig för det mesta som är utomhus mellan sep till april.

Det är inte så att jag bara blir kall.

Jag blir sjukligt kall, jag får allvarliga förfrysningsskador bara av att titta ut

genom dörren när det är som värst.

I måndagskväll i Gällivare, när jag skull åka hem fick jag en oerhört smärtsam föfrysning av båda händerna.

Jag var trött, hungrig och kall som jag alltid är i största allmänhet när jag satt

igång och packade in i bilen.

Jag sprang ut och in och bar slutligen maskinen utan handskar, vilket tog en

minut max att göra.

Det tog 5 minuter i varmt vatten inne på salongens toa innan jag kunde böja

fingrarna.

De var lika vita som döden, alla tio och värken i lederna går inte att beskriva.

När det blir så här och gör så här ont vill jag bara gråta.

Jag biter i hop med en hårsmån bara för att jag är vuxen.

Nån gång ska jag tillåta mig själv att bara böla rakt ut för i den här situationen

är det faktiskt lite synd om mig.

Det finns bara EN person som vet & verkligen förstår.

Han som har sett det här hända några tusentals gånger sen det började när jag

var 17 ungefär.

Den första gången jag själv fattade att det var nåt fel var en midsommarafton

ute på Nordanskär som vi som vanligt alltid åkte ut till den här helgen.

Det var sent på natten, vi satt alla ute och drack och roade oss vid elden.

Jag kände hur händerna började domna bort och efter en stund var några av

fingararna på varje hand kritvita, livlösa och natruligtvis ISKALLA.

Man kunde se att det inte fanns blod i de fyra fem fingrar som drabbats och

de folk som satt runt omkring mig var helt häpnade.

De sa att det var en omöjlighet det som de såg, att de ju förstod att det var

en klassisk förfrysningsskada men att det var en teoretisk omöjlighet att

förfrysa vävnad i kroppen mitt i sommaren.

Jag sa att jag höll fullständigt med men att det trots det verkar ha hänt.

Sen dess har det bara blivit värre.

Efter annandagen är det ju vardag och jobb igen så då är min ledighet över.

Alla som har företag vet ju vad som hägrar...bokslut.

Jag har precis gjort ett på ett av mina två företag och ska sätta igång med

det andra till veckan.

Avstämningar med mera.

Mycket CHECK brukar det bli, eller bör bli på listan med saker att göra.

Nu ska jag krypa ner under täcket med två favoritkillar.

R & A =)

God Jul på Er mina vänner om ja inte hinner posta nåt mer innan Julafton.

// Melinda

 

Marris

1 januari 2011 20:54

Min 17-årige son har samma sjukdom som du...R nånting fenomen...rätt? Man hans fingrar blir inte kritvita utan är konstant kalla och blå/röda och om man trycker lätt på dem blir de kritvita...även fötterna. Han har dock inte ont ännu, men läkaren sa att det kan komma med tiden...finns tydligen någon Nitrosalva man kan smörja med...provat det?

Melinda

3 januari 2011 13:52

Hej Marris!!

Oj vad tråkigt att höra !! :(
(Raynauds fenomen/symptom - reumatisk bindvävssjukdom-SLE)
Det ger han precis som mig en massa inskränkningar i livet, men man lär sig leva med det åxå.
Salvan har jag inte provat, den är tydligen ingenting för mig då den bara ger en bråkdel av den effekten som min medicin ger.
Jag äter ADALAT, kärlvidgande, började med den i 18- års ålder, äter högsta dos sep-april 60 mg per dag, och reglerar resten av året efter hur formen är. Dock äter jag hela året även på sommaren.
Jag kan varmt rekomendera att söka upp kunnig läkare och få denna medicin, den underlätter verkligen och jag skulle inte kunna bo i Sverige utan den. (och leva ett hyffsat normalt liv)

Lycka till !!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Varför kan man inte stanna tiden ? Behålla känslan.   Hemma hos min lillasyster i Öjebyn. Villan är en dröm. Superfint, superfräscht! Trevlig planlösning och plats för alla. Julien verkar stormtrivas med sitt rum.   Julaftonsmor...

  Never mind, I'll find someone like you. I wish nothing but the best for you, too.   Jag ska fatta mig kort En person jag träffade på gymmet för en tid sen sa, efter en diskussion om att det ibland är svårt att ta sig iväg och träna, - "de...

  Timeout Regression.   Veckan som snart har passerat till fullo, har innehållt trevliga möten, andra mera obligatoriska möten, julmat (nu börjas det) , och ett ungdomsdisco i nattklubben på hotellet. Med mera. Jag förtjänar inte att kä...

  Man måste lita på, att saker faller på plats.   Jag måste ta en paus från jobbandet en stund. Jag finner en märklig ro i att skriva. Undrar om det bara är jag.   Igår kväll samlades vi hos Lotta. Vi tittade på resor och åt. Jag...

  Time itself is so obscene. Time itself don't mean a thing.   Och på den tjugotredje dagen tränade hon. Efter en träningsfri svit om tjugotvå dagar bröt jag upp mitt latmaskliv till förmån för ett pass på gymmet i går kväll. Jag är eg...