Vad skulle man möjligtvis inte göra för dem?

Det finns ingenting som skulle få mig att svika, inte finnas där, inte förlåta.

I sista minuten med största hemlighetsmakeri bokade vi våra resor till Götet.

Vi, mina systrar & jag hade bestämt oss för att umgås med våran mamma &

på grund av våran storasysters megahektiska liv fanns ingen annan helg som

passade än just den som snart är gången.

Sagt & gjort, en natt på Arlanda sen ett möte med Miranda som flög in från

Amsterdam enbart för att kuppa våran mamma.

Planen var att pappa & Julien som ska ut och campa i Europa i två månader

hade hunnit åka så att mamma skulle sitta uttråkat och ensam i storstan.

Då vi inte avslöjade våra planer för pappa, i kombination med att allt skedde

med kort varsel hade han hunnit ändra resplanerna vilket innebar att de inte

alls skulle åka förrens efter denna helg.

Vilket istället för en mamma- helg blev en supermysig familjesammankomst.

Jag hann med en hel del av shopping och jag har nog aldrig gjort av med så

mycket pengar på så kort tid, jag kan va ett hett material för att kvala in i shoppinglandslaget ;-)

Dessutom bjöd Göteborgsvisteles på en träff med Vicky.

Victoria är våran kusin Björns gamla flickvän sen många många år tillbaka.

Idag är hon hans ex men när jag kommer till stan för att hälsa på mamma

och pappa är det en mycket större självklarhet att jag ringer Vicky än Björn.

Hon & jag har så otroligt mycket gemensamt.

Hon är visserligen ung, utbildad inom en helt annan branch men vi har saker

i våra liv som följt samma röda tråd.

Om jag har vansinnigt tur kommer hon upp en helg i sommar..............!!

Det är fortfarande många timmar tills jag får krypa ner i sängen hemma på

Kyrkogatan.

Jag kommer sova själv.

Det gör jag ju ändå som oftast men jag menar att Rally inte kommer hem.

Vi landar så sent och innan jag är i Kalix är det alldeles för sent för att

klampa in hos Wiklunds.

Oj vad jag längtar efter honom.

Det har varit väldigt mycket prat om framtid och planer i helgen.

Planer som är större än den dagliga rutinen.

Samtal som handlar om den stora bilden, den som vi kallar livet.

O herre vad saker blir obetydliga när man har dem som är allra viktigast i sin

närhet.

Att jag har suttit och ältat och spillt tid på saker som är fullkomligt irrelevanta

och betydelselösa i sin helhet - vilken flopp!

Tur det ringt en väckarklocka.

Om man tittar på barnfilmen "Lilo & Stitch" så säger de att i en familj lämnas

ingen utanför.

Vilket bra säg.

Vilken trygghet det är att man har uppbackning bakifrån om någonting mot

förmodan någonsin skulle hända, några människsor som i sten skulle svära

på att alltid finnas där.

Störst av allt är kärleken - till familjen.

// Melinda på väg...