Igår var absolut sista gången, hoppas jag.

Vi sammanfattade de 20 gångna månaderna och det är SÅ uppenbart.

Jag känner för att göra nåt kul.

Sandra föreslog en vinkväll på det lokala och jag har antagit erbjudandet.

Det är ju faktiskt onsdag.

Då vi båda är rätt ordningssamma av oss när vi ska upp & jobba tog vi i

hand på ETT glas vin & om vi ville dricka nåt mer efter det blir det något

alkoholfritt alternativ.

Jag måste spy ut min galla över min träning!!

GAhhhhhhh!!

Det går inge bra.

Jag dras med en känsla av att vara misslyckad och av nån anledning känner

jag en stark press kring det hela.

Det borde inte vara så, jag borde nöja mig med läget som det är men det

gör jag absolut inte.

För vems skull håller jag på??

Måste det vara okey i andras ögon??

Vissa dagar tänker jag att jag skiter i det, det är som det är och den som

inte tycker att jag duger han kan brinna....men sen kommer det ett svall

av herr Ågren, och då menar jag inte filuren från Gällivare, utan det där

dåliga samvetet som svärtar ner hela vardagen.

Jag har inte rört mig sen i torsdags, jag tycker jag är svindålig, lat och klen

även fast jag haft nackspärr av den mera dödliga graden.

Jag har omöjligt kunnat göra någonting fysiskt alls och ändå gnäller jag på

mig själv att jag inte gymmat.

Jag är här med officiellt knäpp!

Tur man vet att ens riktiga vänner har en kär trots alla ideér man kommer

upp med. 

Det är svinlängesen som vi haft nån mysgrej här på jobbet.

Annars brukar vi samlas nån kväll då och då och "göra varann", det innebär

att vi fixar hår, hud, & naglar i samband med att det slinker ner ett par vin-

flaskor.

Jag och Sandra drog en snabbis innan midsommar men vi hann bara med de

mest nödvändiga och sen är det inte riktigt samma när inte alla är med.

...Over & out!!

// Mel