Hennes nekan är intelligent och verbal,

men när hon talar i sömnen är hon långt ifrån sval.

Lisa Ekdal - Det är en nåd.

Helgen börjar gå mot sitt slut.

Jag sitter hemma i soffan efter en dryg timmes promenad med Linn &

Kairo.

Jag gick en timme i morse också, när jag och Julien tog oss en uteritt i

Ryssbält efter en natt på "herrgården"som Julien kallar casa Wiklund.

Jag är i valet och kvalet om jag ska åka upp och göra bort ett sjunde och

sista gympass för denna vecka.

Så här många pass på raken har jag inte kunnat räkna hem på evigheter.

Med styrke hinner man ju alltid vila den tränade muskelgruppen medans

man kör andra, så det går ju att hålla i.

Det är skönt att lägga fokus på träning, för att avleda tankarna från jobb

och annat som ständigt cirkulerar.

Igår kombinerade jag jobbet med ett kreativt möte tillsammans med

Robert, som ska jobba tillsammans med mig i ett litet projekt.

Överraskande nog fick jag en fin present av honom iform av ett sött

överfallslarm att ha på mina kvällspromenader.

Vi testade det i skarpt läge, och det LÄR fungera!

Efter jobbet kom Maya, Micke och Julien förbi för att fira att deras

mäklare ringt och deklarerat grönt ljus för deras stundande husköp.

I Piteå.

För mig är det onekligen blandade känslor.

Jag unnar min lillasyster allt guld på denna jord.

Det finns ingen som möjligtvis förtjänar lycka mer än just hon, men

att den lyckan kommer att finnas långt bort från mig är en stor sorg.

På jobbet är hon min ständige organisatör och sekreterare.

Privat är hon, ja min syster.

Nu är ju vi i min familj van att ha varandra på distans, så det kommer

självklart att gå bra det här också.

Jag gissar vilt att jag blir moster igen inom ett år ;)

Veckan som kommer skiljer sig från mängden bland annat för att jag

åker till Umeå på konferens tidigt som fan på fredag morgon (avg kl 06)

I en lastbil :)

Jag önskar er en skön söndag kväll.

// Melinda

Jag intalar mig själv att det är storartat att vilja gå fram så

pass mycket att man är beredd att helt och hållet backa undan.

Jag hoppas, för första gången att tiden ska gå fort.

Jag vill bara ha några veckor i ryggen för att kunna titta tillbaka och

se hur bra det var.

Både igår och idag har jag tränat på ovanlig tid.

Jag känner mig oförskämt bortskämd när jag kan träna på dagtid.

De känns nästan förbjudet.

Jag tänkte plita ner mina inplanerade höstaktiviteter men jag

inser att jag inte hinner skriva mer just för stunden.

Ikväll ska jag tända 100 ljus och bara vara.

Lyxkonsumera med andra ord.

// Melinda

För mig,

är ingenting omöjligt.

När jag vaknade i morse bar jag på den där alldeles speciella känslan av att

det snöat.

Ni vet, när man utan att titta ut genom fönstret bara vet, på känsla, att det

har kommit snö under natten.

Jag kände doften av jul och pepparkakor.

Naturligtvis hade jag fel, men det var ack så skönt att bara leva någon liten

minut i den stämningen.

Ikväll, närmare bestämt snart, kommer två av mina närmaste vänner förbi

mig på en umgängeskväll.

Det ska verkligen bli skönt att umgås på hemmaplan med nära och kära.

Jag tror man alldeles för sällan talar om för folk vad de egentligen betyder

för en.

Inte i ett förhållande, för då kommer det ju så naturligt, men i de andra

relationerna, de som liksom bara flyter på, i tid och rum, år efter år.

// Melinda 

Att regndroppar faller som tårarna gör,

det rår inte stjärnorna för.

Egentligen är jag rätt tom på ord.

Vilket inte alls är likt mig.

Jag har aldrig haft problem med att formulera tankar och känslor till ord.

I alla fall inte de dagar som jag har känslor. (vill kännas vid dem)

Idag är en ovanligt trist dag.

Inte bara för att det regnar.

Utan även för att himlen är oskyldigt blå. (inte ordagrant)

Jag slås av förundran över hur man kan sakna någon man just har mött,

likaså sakna någon som man inte har mött på mycket, mycket länge.

Jag vet inte om det är hjärnan eller hjärtat som bär skulden i bägge fall.

Jag har inte gjort en vettig sak idag, ur ett arbetsmässigt perspektiv.

Men jag tar igen det i morgon.

Det är inte så att jag inte har något att göra, jag bara skjuter upp det

lite.

Det är väl okey ?

Jag är våldsamt sugen på ett hårt spinningpass men jag får nog vänta

en vecka.

Har lite benrehab att göra innan jag är redo.

Tur gymmet finns.

Vad skulle man ta sig till om man inte hade träningen som en kanal för

så mycket.

Undrar hur andra gör, som inte tränar.

// Melinda

Du får inte vandra på min väg, utan att visa mig ditt mål.

Du får inte stjäla av min godhet för att fylla upp ditt hål.

Du får inte - Sonja Aldén

Ibland är det positiv att ha mycket negativt med sig i sitt bagage.

För då ser inte de nyanlända negativa sakerna annat än positiva ut,

i jämförelse med andra mycket mera negativa saker man har varit

med om.

Men då lever jag också i en obotligt positiv tankevärld där man lutar

sig tillbaka och känner ett lugn, även i de mest påfrestande situationer,

över att det som sker möjligtvis stänger en dörr, men samtidigt öppnar

en annan.

Jag har ingen aning om det där nu blev begripligt för en endaste själ,

men det har varit en lång dag.

Ett förrådsbesök fick mig att skicka ett ilsket meddelande.

En nära vän gav mig någonting att fundera över.

Det första var ett no no, det andra ett klart ja.

Jag har inte bloggat två dagar i rad på ca två månader, av tidsbrist.

Jag tror jag kommer ha gott om tid att ta nya tag.

Det är inte alls positivt, men helt klart mer bra än andra dåliga saker.

Allt är ju som sagt relativt.

// Melinda

Even though that I just meet you, and we've only said hello,
I can tell that you are special, don't ask me how I know.

Förra veckan.

Det var så mycket.

Bland annat en trevlig sittning i Siknäs, där min kära barndomsvän

Lina firade in sin trettioandra födelsedag.

Ett Gällivarebesök hann jag också med.

Bild på ren (om någon är tveksam)

Julien sov hos mig i fredags.

Han följde med till stallet och blev så pass biten i hästen att han tog

med en klasskompis när vi åkte ut och gjorde kvällsrutinen innan jag

skulle iväg i lördags.

Duktiga ungar.

Rally har sovit i Pålänge skärgård i helgen, och kom hem tidigt i morse.

I går blev det ett välbehövligt och mycket efterlängtat träningspass.

Sammanfattningsis blev min helg en av högsta betyg.

Denna vecka har just börjat.

Vilket betyder att det är helg precis när som helst.

Så fort går det.

I veckan har jag som ambition att träna och jobba strikt och bra.

De enda saker som faller utanför det vanliga för mig de närmsta dagarna

är två möten i morgon och att jag jobbar sent på torsdag.

En lugn och skön vecka med andra ord.

// Melinda

If you knew how much this moment means to me,

and how long I´ve waited for your touch.

Veckan har susat förbi.

Jag har jobbat 9-18 varje dag och är relativt nöjd med min prestation

på jobbet..

I vanlig ordning är mitt motto att man alltid hade kunnat göra lite bättre

ifrån sig.

Jag önskar fler hade den insikten.

I övrigt har jag tränat på i ett bra tempo och dessutom spenderat en kväll

i stallet.

Förutom en hästaktivitet på Erikas möhippa var det nog 18 år sedan som

jag mockade skit sist.

Carola frågade mig förra veckan om jag var sugen att hjälpa till med deras

häst.

Jag måste ha tänkt högt i närheten av henne för frågan var inte OM utan

NÄR.

Glad i hågen åkte jag ut till Ryssbält i torsdagskväll.

Vi gick igenom alla stallrutiner och jag fick chans att bekanta mig med min

nya vän.

Komiskt, hon heter "mini" =)

Ikväll och i morgon bitti har jag eget ansvar.

Jag känner mig lite pånyttfödd.

Igår kväll var jag slut som artist.

När jag kom upp till syrran på middag efter jobbet kring halv sju blev jag

påmind om att jag lovat Julien att åka upp på gymmet och kika runt.

Jag var supertrött och hade ont i huvudet.

Jag försökte övertala honom om att byta ut träningen mot en filmkväll

men det gick inte hem.

Sagt och gjort.

Han fick testa i princip varje övning.

Jag agerade coach.

Jag skickade ett svettigt MMS till morfar (min pappa).

Efter 45 minuter satt jag stopp och vi åkte hem.

Jag, Julien och Rally somnade så småningom till den där filmen trots allt.

I morse tog vi en hotellfrulle efter morgonpromenaden.

Efter stallet ikväll hoppas jag på ett gympass.

I morgon ser det ut som att det blir en happissväng.

Veckan som kommer är inte nådig.

Förhoppningsvis ska jag lyckas få in någon eller några av mina favorit-

aktiviteter trots allt.

Förutom mitt ordinarie arbete som är förlagt mellan 9-18 så har jag en hel

del inplanerat på kvällstid.

Mån:  Jobb Gällivare, hemma sent.

Tis:   Styrelsemöte Kalixföretagarna.

Ons:  Sitta ting. (ledig kväll = träning/stall?)

Tor:   Näringslivsträff, middag föreläsning Valhall.

Fre:   Barnvakt Julien (lär få träna)

Lör:   Dagjobb, Kräftskiva i Siknäs (träning/stall?)

Sön:   Kvällsmöte (M) staben.(träning/stall?)

En av mina komvuxlärare hörde av sig.

Ska jag få in nån skola den här teminen så måste han sparka mig hyffsat

hårt i baken.

Fast det tror jag han är upp för.

Det är ju ingen fråga om att jag vill, mer en fråga om att jag vill göra det

riktigt bra.

// Melinda

Wish I could keep you much longer.

Åter igen minns jag inte när jag skrev här sist.

Det har säkerligen hunnit passera en hel vecka sedan det bet på att

logga in, ladda bilder och formulera tankar till ord här på bloggen.

Veckan som varit har, likt andra veckor, spenderats mest på jobbet. 

Nej, jag var inte på eldfesten.

Det var för mycket svammel runt omkring.

Vilket jag har mig själv att skylla för då jag kunnat räta ut alla

eventuella frågetecken med att bara säga nej.

Att just det ordet kan vara så laddat.

Dessutom har jag varit med om en ytterst märklig situation.

eller snarare en kuf till person.

Om det hela inte pulveriseras ner till ingenting, utan accelererar, ska

jag berätta om det för er.

Röd flagg.

Bra saker som jag är glad över är att mamma är hemma.

Att jag har umgåtts en hel del med Maria och hennes familj.

Och att jag har en plan.

I morgon har jag mitt första förbundstyrelsemöte med moderaterna i

länet.

Jag blev invald innan sommaren men missade den träffen, till förmån

för våran roliga Siljakryssning.

Trots min uteblivna närvaro fick jag ett stort uppdrag på mitt bord.

Mötet känns riktigt viktigt då jag ska redovisa mina tankar inför det

jobb jag förväntas göra i höst.

Det blir eftermiddagskaffe med följande middag och fortsättning lördag

morgon för att avsluta kring lunch.

Nu ska jag promenera upp till Anna och Åsa på Centrumvägen.

Sen ska jag inta gymmet.

Det är riktigt kul att träna. (just nu)

Hade dock kunnat vara än mer skoj.

Bild på:

En favorit.

Jocke & Marias underbara villa.