Objects in The rear view mirror may

appear closer then they are.

Hej igen.

Long time no see, som man säger åt en kär gammal vän.

Ända sen i torsdags har jag verkligen längtat efter att köra iväg ett inlägg

här.

Inte för att jag har någonting speciellt att säga mera för att bloggen har

blivit en kanal för småfunderingar och tankar.

Min vecka har varit bra.

Jag tog upp träningen i söndags och har hunnit köra 3 spinningpass och 4

pass på gymmet sen dess.

Jag har för ovanlighetens skull tagit det lugnt på gymmet, så trots att jag

gått från noll till 100 har jag inte drabbats av den där djävulen till

träningsvärk.

Förutom att jag känner mig lite stel bor en väldigt behaglig känsla i min

lilla kropp just nu.

En positiv sak som passerat under den gångna veckan är att jag bara vid

ett enda tillfälle kännt mig riktigt riktigt stressad.

En gång på 5 dagar!

Det var i torsdags morse som jag hade lektion kl 09 och var tvungen att

hinna skriva ut ett arbete som jag skulle lämna in.

Uppkopplingen till internet krånglade vilket resulterade i att jag satt med

osunt hög puls, ömsom svärandes ömsom fräsandes för att på minuten

kl 9 komma upp till folkan med papprena i handen.

Att jag sen tydligen inte alls skulle lämna in uppgiften gjorde ju den nästan skedda hjärtattacken onekligen ovärd.

I tisdags for jag och Rally ut på en riktigt lång promenad.

Vi var ute mellan 10-12 och hamnade så småningom på min farmors lilla

stuga nere vid vassholmen.

Hon var inte där men vi parkerade på hennes bro i den strålande solen.

Det var första dagen på det här året som jag upplevde att det verkligen

är vår.

Våren föder känslor.

För de flesta positiva, men hur konstigt det än låter så är det ju många

som drabbas av vårdepressioner.

När vi andra ser solen som ett tecken på en ljusare framtid så kan andra

uppleva håglöshet och mörka känslor.

Det är jättesvårt att förstå men heller inte så ovanligt som man kanske

kan tro.

För två år sedan exakt, dessa dagar, såg mitt liv väldigt annorlunda ut.

Vi hade just haft ett möte kring våran framtid, beslut som skulle tas,

strategier som skulle läggas upp, i ett rum med tre stolar på annan ort.

Av henne fick vi några dagars betänketid.

Då kändes våren inte alls lika roande som den gör nu.

Om 10 dagar landar vi hos mamma och pappa i Göteborg.

Jag ser fram emot att umgås med dem, träffa mina kusiner, träffa Vicky

och dra runt och grejja på där nere.

Mina föräldrar har flyttat sen vi var ner i somras så det ska bli kul att se

hur de bor.

Nu måste jag göra lite skolprojekt.

Det tar verkligen aldrig slut.

En fin lördag önskar jag mina läsare =)

// Melinda