En riktig livsnjutare har man blivit.

Lycka.

Nu är det strax middag så jag måste skynda mig.

Hungrig som bara den.

Vi rev iväg 13,3 km berg i morse & klockan stannade på 1 timme

och 58 minuter när jag kom in genom dörren efter turen.

Jag hade kunnat ta träckan på 1.45 är jag helt säker på men syrran

har ansträngningsastma så på i det riktigt tuffa motluten får hon

svårt att hänga med och jag väntar så klart på henne.

Jag är inte säker att det blir något mer inlägg på utländsk mark.

Troligtvis inte.

Eventuellt dyker det upp ett när jag ligger ensam på mitt hotellrum

på arlanda på lördag kväll.

Annars hörs vi efter helgen på hemmaplan i Kalix.

Vemod besöker mig just nu.

Jag har satt ihop några bildkollage av en del av de som jag fotat.

Som en överblick.

// Melinda