Jag är ett skåp.

Ja just nu i alla fall, för en av sakerna jag bara måste göra innan fredag

är att lämna in sista uppgiften i svenska B kursen.

Jag har dragit ut på det allt för länge men nu är jag alltså på banan.

Uppgift 6 c.

Kreativ skrivuppgift.

Beskriv dig själv som ett skåp.

Oj herre.

Jag anar att det som följer nedan inte kommer låta klokt, på en fläck.

Ha överseende, eller testa själv!

**************************************************

************************************

På utsidan är jag en stark, klar färg.

Troligtvis cerise eller kornblå.

Jag har ben som trots att de kan se rangliga ut, ändå står väldigt stadigt.

De står faktiskt så stadigt att man kan tro att de är ett med marken det

står på.

Det här skåpet är inte som andra för till skillnad från de skåp som är stöpt

i en fast form så kan detta ändra sin fysiska skepnad.

Det växer, ofta och mycket.

Jag vet inte själv hur högt eller brett det kommer bli, men troligtvis rätt

många våningar till.

Det är inte så lätt att ta sig in i det här skåpet.

Det har dubbla lås och massa koder.

I princip ingen tar sig in, någongång i historien har inte ens jag själv tagit

mig in här.

Men OM nån skulle ta sig in, så finns det 4 små rum.

På bottenplan i knähöjd ligger maskinrummet.

Här finns allt man kan behöva för att klara sig, om olyckor är framme eller

om man måste sätta plåster på nåt sår.

Lappa och laga. Bita ihop.

Ovanför har vi kontoret.

Här ligger kalendern och en massa papper.

Här är det alltid ett ordnat kaos.

Du skulle tro att allt va huller om buller, men om du tittade noga så skulle

du se allt allt är systematiskt ordnat, och du skulle förstå att här är det

inget som faller mellan stolarna. 

Om de två ovanliggande rummen är stökiga så är det ännu mera ordning

och reda just här.

På tredje våningen nerifrån är det helt tomt.

Fast det finns jättemycket plats.

Hela detta rum är inrett i rosenröda färger, som skiftar efter årstid.

Det kan både blomma, ha knoppar och vara ganska visset, om ingen

vattnar.

Kodord krävs för access, och en livvakt står strategiskt utplacerad i

rummet ovanför.

Högst upp, på översta våningen, i en låda, har jag samlat alla intryck.

Av alla jag mött.

Här analyseras och bedöms man efter ärlighet och grad av lojalitet.

Här trycker man också på gasen eller bromsen.

Det finns ingen koppling, man går antingen framåt i full fart eller så står

man still.

Både insidan och utsidan är vadderad.

Det är inte gjort av något hårt material, även om man kanske lätt kan

tro det.

Och om något annat skåp i närheten tappar balansen så kastar jag mig

handlöst på backen för att ta emot och dämpa dess fall.

**************************************************

**********************************

// Melinda