Quit is out of the question, when it gets tuff,

gotta fight some more.

En vanlig dag för en herrans massa år sedan, dimper det ner en inbunden

bok i brevlådan med titeln " men jag då? "

Boken var en i raden av många ur en serie affärsrelaterade böcker.

Titeln på boken kom rätt ofta att figurera på skoj, fast alltid med en syrlig

allvarhet, i det liv jag då levde.

Ni vet ju hur det är med drömmar.

De är osannolika, osammanhängande, vridna & sjuka utan att överdriva.

Inatt vaknar jag, tack och lov då jag drömmer att jag är hemlös.

Vilken panik.

Jag har drömt drömmar om att saker händer med dem jag älskar, att mitt

företag brinner upp, att jag blir lurad på allt jag har och äger.

Men den här drömmen slog mig på ett helt annat sätt.

Jag har ingenstans att ta vägen.

Jag sover hos kompisar, tvättar hos farmor, äter där någon tar emot mig.

Jag huserar på mina vänners bekostnad och är fullständigt tyngd av skuld.

Ingen känsla är för mig värre än att inte höra hemma någonstans, att inte

ha ett ställe där man lägger sin hatt, så att säga.

Ett hem kan se ut hur som helst, bara man har ett.

Jag ser mig själv i drömmen dra runt kring stan med Rally i koppel i den

ena handen och en väska i den andra, och jag är lost.

Usch!!

För några dagar sedan fick jag ett meddelande på SMS.

Personen skriver att denne är imponerad av en viss egenskap han anser

att jag besitter.

Det värmde som glöd att få höra, men jag kan inte finna det i mig själv

att varken se eller känna detsamma.

Jag önskar.

 // Melinda

If I were a boy,

I think I could understand,

How it feels to love a girl,

I swear I´d be a better man.

Jaha då har jag fått damma av gamla Bettan som stått i cykelförrådet.

På lunchen ska jag rulla upp henne på service för sen är det hon och jag

som kör.

Jag är nämligen billös.

Jag har inte riktigt förstått vidden av att min totala frihet är inskränkt.

Fast nu intalar jag mig att det kommer gå bra tills jag hittar en ny bil

som jag vill ha.

Andra som jag känner har varken bil eller körkort och dem klarar ju sig

så jag som gillar att röra på mig och vara igång borde väl också fixa ett

liv (eller en övergående kort period) utan ett rullande motorfordon.

Vilken miljökämpe jag har blivit helt omedvetet :-)

Livet kräver numera lite extra planering eftersom tiden som kommer att

spenderas på att förflytta mig från olika punkter kommer ta betydligt mer

tid.

Igår bakade jag.

Lugn nu, det var en kakmix, man hällde bara i vatten och smör.

Halleluja för snabba saker, är bara att skaka & baka nu för tiden.

På söndag kommer Julien hem från sin campingtrip i Europa.

Han har vart ute med morfar (min pappa) sen före midsommar fram tills

nu på fredag.

De har tältat sig igenom Grekland, Croatien, Tyskland med mera, och om

de inte ändrat resrutt under tidens gång, har de tagit vägen upp genom

Makedonien.

Tydligen har grabben träffat massa kompisar som han tvingats öva sin

engelska tillsammans med och han har även knutit band med nån kille i

hans ålder som inte alls kunde prata på engelska.

Pappa sa att dom lekte hur bra som helst genom att kommunicera med

det enda språk som är gemensamt för alla nationaliteter - kroppsspråket.

Jag har saknat honom.

Det har blivit mycket hemma/soffahäng de sista dagarna så ikväll ser jag

fram emot att CYKLA mitt arsle upp på gymmet :-)

Men nu måste jag fortsätta stöka på här på jobbet.

// Melinda

Jag har gått igenom samtalet i mitt huvud över 100 gånger.

Saker under ytan tog sig forcerande fram - mot min vilja.

Jag som du är bara människa.

Fel & brister.

Min helg har bestått av oändligt många ingredienser.

Vissa hade jag kunnat förutspå, andra kom som en blixt från klar himmel.

Nya & gamla möten varvas och gör mig glad, förvirrad, rädd & fnissig om

vart annat.

Gårdagen försvann snabbt eftersom Lördagsnatten blev onödig sen.

Vassholmen var klockrent sommarens trevligaste event och vi får aldrig

glömma hur mycket hårt arbete som ligger bakom tillställningen.

Jag lämnar det här inlägget i brist på ord, eller möjligheten att printa ner

alldeles för många ord...

Lunchprom med Jonna & Akke, sen ett besök hos Kjelle på Strömbergs

innan jag får käka lunch.

Jag lägger in några bilder från min & råttans helg.

En sak till bara, tack för alla fina upplysande kommentarer.

Kärlek :-)

// Melinda

So thanks for making me a - Fighter.

Kanske ska man lägga ner.

Mitt bloggande skapar förvirring, missförstånd och ger upphov till att en del

läser in lite nog så mycket i det jag skriver.

Jag tycker ju faktiskt att det är kul, eller kanske inte kul direkt men det har

på många sätt varit bra för mig.

Redan nu när jag kollar genom vad jag skrivit så kort tid tillbaka som kring

jul kan jag knappt fatta att vissa ord är mina.

En del inlägg känns främmande för mig idag, och då kan jag ju med glädje

säga att jag faktiskt behandlat mig själv lite terapeutiskt genom mitt

skrivande och det var väl kanske lite därför jag satte igång från första

början, vare sig jag ville erkänna det eller inte.

MEN förutom att det har gjort bra saker för mig själv så har det tyvärr gjort

mindre bra saker för nån annan.

De få killar jag träffat under mer eller mindre seriösa former sen mitt

singelliv startade har alla läst och misstolkat eller kanske bättre beskrivet,

inte förstått min vinkel.

Jag kan ha både sårat den ena och upprört den andra, vilket jag är väldigt

ledsen för.

Om jag träffar någon kille som det blir nåt riktigt med i framtiden, ska jag

be han att strunta i att läsa.

Om jag nu fortfarande skriver då vill säga.

Sen kan jag ju inte låta bli att nämna att det faktiskt också roar mig så där

lite extra mycket då & då när en person som aldrig ens fått så mycket som en

bokstav av uppmärksamhet i min blogg, läser in sig själv mellan raderna och

tar på sig äran av nån händelse jag beskrivit.

Snacka om att bekänna färg...!! Snyggt.

Vi har besök.

Akilles bor hos oss ett par dar meddans Jonna & Markus är på bröllop i södra

sverige.

Jag gör mitt allt för att han ska känna sig som en av oss och han har verkligen

redan efter en dag acklimatiserat sig här hemma.

De ligger här brevid mig nu, en på varje sida.

Rally till höger & Akilles till vänster.

Nu måste jag rusa för vi ska tydligen bli ytterligare en gosse här på soffan :-)

// Melinda

So far, so good.

Planenligt & precist.

På jobbet kallar vi det svettpillret.

Man tar det, oftast alldeles för sent, kring fyra fem på eftermiddagen, för

att man är låg & lam och behöver vakna till inför kvällens träningspass.

Först händer ingenting, sen händer heller ingenting, men ytterligare lite mera

sen kring 19 börjar man bli lätt skakig och har man under de gågna timmarna dessutom druckit kaffe kan man räkna med en mera kolibriaktig känsla i fingrarna.

Man kör sitt pass, man svettas som en grillat skinkstek i ugnen, känner att

man har det där man behöver för att nå upp i den prestation & puls som man

vill.

Man kommer hem, duschar, fixar mat och fast man inte alls känner hunger

så äter man i sedvanlig ording.

Man kör sitt vanliga race, de rutiner man har för kvällen vad det än må va.

Kring 22 när man står och borstar tänderna inser man att badkaret inte är

kliniskt.

Kring midnatt kommer man på sig själv med att ha diskat, städat, skrubbat

varje millimeter av badkaret med sin gamla tandborste, samtidigt som man

har ett brödbak i ugnen och man har packat morgondagens arbetsväska samt

bestämt i detalj vilka övningar på gymmet man ska köra följande dag.

Man lägger sig i sängen vid 24, facebookar runt och klickar bort sig på så

många sidor att man inte ens på fejjan hittar hem.

Sen ett blogginlägg som aldrig vill ta slut, man hinner med att lägga in en

webbeställning på HM & Nelly samtidigt som bilderna på bloggen laddas upp.

Man surfar vidare, hittar sidor och saker man aldrig kommit på att man

saknat som man nu helt plötsligt förstår att man givetvis inte klarar sig utan.

Ytterligere en betällning.

Man ser tv, löser mordgåtan Innan detektiven i programmet själv har en

aning, och slänger iväg det där mastodontmailet till sin avlägsna vän som

man inte hört av sig till på alldeles för länge.

Taket har skuggor om liknar både det ena och det andra, man grunnar på

det mesta och fort går det.

Sömn finns inte i vokabuläret, och när man hör postbilen utanför blir det

en sport att fånga morgontidningen med en hand innan den når golvet,

ståendes på en fot.

Frukost.

Fast man är ju som sagt inte hungrig.

Varje millimeter av ledaren granskas, vid 04 är när man är fullkommligt

insatt i valdebatten bestämmer man sig för att engarera sig politiskt och

man undrar varför man aldrig kommit på att det ju är detta man vill syssla

med....

Okey, klart jag överdriver som fan, jag bakar då åtminstonde aldrig bröd,

och inte ska jag bli politiker men det finns två ord som kan beskriva vad

man känner när man tagit en Tight och det är rastlöshet & dytyrydytt :-)

Man har lärt sigt att man bara använder sig av dessa i nödfall & att man

ALDRIG tar det efter lunch eftersom man gärna vill sova en femma eller två

den kommande natten.

Och nej mamma, det är inte farligt, säljs på häsokosten typ och ja mamma

jag vet & förstår allt det där.

//Melinda - piggelin :-)

Jag kan tydligen genom att bara existera skapa problem för andra.

Du - jag är ledsen, men jag har inga planer på att sluta finnas till.

I dagens inlägg tänker jag inte linda in det hela i lika mycket silkespapper

som jag brukar göra.

Lika fritt som ordet, är det också att tolka mina meningar till precis vad man

själv behagar.

Skriver jag att björnen skiter i skogen, så kan det säkert handla om just dig.

Allt kan handla om dig.

För om man bor i en bubbla där Me, Myself & I lever och alla tre dyrkar

varandra högst och mest så är det ju klart att ingen kan finnas till som

cirkulerar utanför det spånfyllda skalet.

Vi som lever i världen på utsidan, vi delar ju den med andra, och här ifrån

den andra sidan har jag en liten häslning, en Newsflash, om du kan förstå

vad jag menar- allt handlar inte om Dig.

For real, lilla gumman.

Så, det var dagens Alex Schulman/Katrin Zytomierska.

Jag hoppas att jag slipper uppröras av idioti utav dess like igen, och det

önskar jag faktiskt inte för min egen skull. 

Dagen i bilder.

1. Härlig Måndag - vid gott humör.

2. Skrubbat peronalrummet från topp till tå.

3. Rally felplacerad.

4. Kvällsfika.

5. Rally förbannat söt.

// Melinda

Det spelar ingen roll hur gammal man blir, det kommer

alltid en dag då man känner sig hur liten som helst.

Sen förra veckan nån dag har jag kännt mig allmänt låg.

Det är ytterst sällan som jag faktiskt känner att det enda jag kan se är en

väldigt lång & seg uppförsbacke, som symboliserar min tillvaro.

En del av det som kanske triggat det mörka moln som hängt över mig har

nog varit helgen som passerat & allt som har med dricka att göra.

Att förklara för någon att man inte vill dricka utan att ha någon särskilt

logisk förklaring när det vankas storfest är inte det lättaste.

Jag vet ju själv hur jag ifrågsätter mina vänners beslut att vara nykter om

jag själv är inställd & laddad för en hejdundrande fest.

I hela mitt liv har jag haft en vad jag skulle kalla mycket sund relation till

alkohol.

Det har jag fortfarande, men under perioder av mitt liv, förmodligen då

balans i tillvaron inte står högst i kurs, så har alkoholen en tendens att ta

mer än det ger.

För en herrans massa år sen, över en period på ett år eller nåt sånt så fick

jag minnesluckor varje gång jag drack.

Även när jag & min dåvarande pojkvän delade en flaska vin hemma under

stillsamma förhållanden.

Detta ledde naturligtvis till en massa onödiga irritationer då jag rätt ofta

fick höra " det sa jag ju igår" och så vidare.

Kulmen som fick mig att tänka efter kom på en fest då jag vaknar dagen

efter & inser att jag ju vet att jag var där, för jag minns att jag gick dit,

men förutom det så hade kvällen innan, i min värld aldrig hänt.

Efter det fram tills i sommar har jag i princip inte haft några minnesluckor

och alkoholen har i stället varit ett glatt inlägg i tillvaron, en mysfaktor &

en stämningshöjare.

Just nu känner jag att jag åter igen tål så där lite som jag gjorde förr, att

det barkar iväg och jag blir onödigt omdömeslös.

I helgen var det ju som sagt upplagt för en tredagars fest, från morgon till

kväll och jag kunde redan i torsdags, se mig ligga här denna söndagkväll,

sjukt sliten med sedvanlig fylleångest.

Det lockade inte mig alls varav jag tog beslutet att stanna hemma.

Då det som sagt är svårt att förklara att man inte känner för att dricka alls,

var det till stor glädje som jag på ett bananskal blev indragen i helgens

fotbollscup.

Det var skitkul, och jag fick anledning att vara hemma på fredag kväll för

att det skulle bli tidigt nästa morgon, & på lördag eftermiddag med 5 slitiga

matcher i stekande hetta med en otränad (fotbollsrookie) kropp avsäga mig

partaj till förmån för att vila.

Jag har förmodligen missat årets händelser och allt det där men jag kan stolt

säga att jag har haft självinsikt nog för att veta mitt eget bästa.

Idag när jag gick ut på min långprom hade jag som avsikt att gå en timme.

I lurarna körde jag min nya spellista "Cardio" över Spotify i moblien som

jag äntligen fått tummen ur att fixa.

En helt ny värld öppnar sig, och även himlen öppnade sig när jag hade en

sisådär 5 kilometer hem.

Absolut drypande blöt kommer jag hem efter exakt 100 minuters grymt skön powerwalk.

Vissa delar av rundan var jag bara tvungen at springa då adrenalinet från

alla mina bästa träningslåtar inte kunde hålla mig tillbaka.

Att musik kan utsöndra så mycket hormoner i kroppen att man förutom

glömmer bort tid också helt glömmer att man har jordens mosigaste ben

efter den fysiska insatsen igår. 

För varje ny låt som spelades upp fick jag en ny kick och tänkte att det här

är den bästa, och så pågick det hela spellistan igenom.

Men det roligaste av allt var att jag blev kysst på promenaden. =)

Jag har även fått mer sol på min panna denna helg än på hela sommaren.

Jag har rent bränt mig, vilket är otroligt orutinerat för en Hudterapeut men

när jag åkte mot Påläng i lördags morse tidigt som fasiken,fanns inga som

helst tecken på att det skulle bli en stekande sommardag.

Rally har campat i skärgården, vart på båtutflykt med Albin & co, samt

traskat runt på upptäcksfärd med tjejjen där ute.

Han har inte sagt så mycket, men han slocknade på soffan ganska snart

efter han kommit hem, och det här är ingen hund som lägger sig frivilligt.

Det tar på krafterna att springa efter damer hela helgen :-)

Jag åkte in på jobbet i går kväll  eftersom jag inte riktigt kunde släppa ett

tidskrävande projekt som jag påbörjande tidigare i veckan.

Jag fick ett avslut och det känns bra i arbetarsjälen.

// Melinda

Jag sa precis som det var, vilket hon redan hade förstått.

Jag lämnade inte han för att jag slutat att älska, tvärtom.

Nytt under solen:

Jag har bokat tre spinningpass, torsdag, fredag & måndag.

Jag längtar ihjäl mig!

Om nåt av dessa pass blir avbokade kommer jag drabbas av en

lätt träningsdepression, för jag VILL!

Om det nu skulle hända, ta i trä, så ska jag fråga Kicki på TC om

jag inte kan få smyga in där i alla fall, i mörkret, ensam i salen

med egen musik.

Inte störa nån, inte synas, inte höras.

Idag har jag kommit på att jag vill ha en spinningcykel hemma.

Jag ska fan köpa en.

Snarast ska jag kolla med våra lokala sportbutiker om de säljer,

annars ska jag ta reda på om man kan få köpa in en på annat sätt.

Om jag verkligen skulle använda den? Hur mycket som helst, men

bara på mornarna.

Utan att överdriva skulle jag bränna iväg en halvtimme minst 3-4

gånger i veckan. 

Jag älskar den formen av träning för det är så lätt att komma upp

i puls vilket är min passion.

På vägen hem från jobbet förfrös jag några av mina fingrar, de

liknade mera döda än levande.

Skulle ha fotat, för ingen tror väl knappast att man kan göra det.

Hade jag kunnat hade jag gjort det, men det gick inte att röra

fingrarna och plocka upp telefonen.

Fukt i luften tar verkligen ut det värsta av min urjobbiga hemska

reuma.

Rally har badat, igen.

Han ska skrubbas med ett specialschampo två gånger i veckan i

tre veckor.

Han är okey med själva badet, jag tror han tycker det är lite skönt

men efteråt blir han något galen.

Tror en hund att han kan springa ifrån det faktum att han är blöt?

Järnet runt runt.

Jag har kännt mig rätt osund & allmänt risig sista veckorna.

Jag har varken ätit eller tränat bra, sen har jag ju vart förkyld svin-

länge och liksom inte orkat se mig i spegeln.

Eller jag har visst sett mig i spegeln, jag har bara inte gillat det jag

sett.

Idag på jobbet bestämde jag mig för att börja i en lillände och de

med min hud.

Då jag har en salong så förfogar jag över olika produkter för varje

millimeter på din kropp och dessutom är de i världsklass allihop.

Jag lånade hem en hudvårdsserie där bara själva ansiktscremen går

loss på 6500.

Sen blev det en utrensande detoxolja & en stärkande anticellulit,

"pro-spänst" creme för kroppen.

Efter en massa smörj hit & dit så känner jag mig faktiskt lite bättre

till mods.

I morgon är det första dagen på Luleåkalaset & jag kommer inte åka

dit i morgon.

Just nu vet jag inte om jag åker alls.

Ska jag fara så måste det springa en hel hjord av motivationshästar

rakt över mig.

Å vad är oddsen för det?

Jag har lärt mig någonting nytt.

En teknisk grej.

Jag tar foton med min telefon & sen blåtandar jag bara över dem till

datorn.

Inget minneskort, inga kablar.

Okomplicerade saker - I like!

// Melinda