So let me tell you about hard work...

Jag är inte gammal.

I mångas ögon är min ålder i princip ingenting och bara själva början på

resten av livet.

Heller är jag ju inte purung eller på något sätt oerfaren.

Ofta känns det som att jag har levt dubbelt så länge som jag faktiskt har.

Hur många som är 30 har haft ett förhållande i precis hälften av den tiden.

Jag är inte skyldig någon en förklaring, och de flesta kan ändå inte förstå.

Inte ens till mina närmaste vänner kan jag formulera mig på ett sätt så att

de kan ta en kort promenad i mina skor.

Hjärta & hjärna arbetar oberoende av varandra.

Det finns människor som jag aldrig kommer att lämna.

Oavsett om vi fysiskt kommer ha distans till varandra.

De personer som du vänder dig till när vägen är hal, är dem som du sen

har kvar - för alltid.

// Melinda

Next time...?

There will be no next time.

Jag har bil igen.

Prova vara utan i två månader så ska du se att du nöjer dig med vad

som helst på fyra hjul, och om det finns ratt är det bara ett glatt inlägg.

Det har faktiskt varit nyttigt att prova.

Lika nyttigt som när bortskämda ungar får börja klara sig själv.

Kallas - independence och det är något som man succesivt uppnår under

tiden som man sakta men säkert klättrar på stegen mot vuxenvärlden.

Curlande föräldrar gör sina barn handikappade och oförmögna.

De blir blyga och saknar initiativförmåga.

Fortfarande ringer föräldrar till 20 åriga tjejer hit på jobbet och bokar

tider.

Mammor kommer in på salongen med tjejjer som är i ålder att köra bil

och ändå får de inte föra sin talan själv.

Ända sen jag hade talförmåga har jag och mina syskon fått ringa själv

till diverse olika instanser.

Idag kan jag inte annat än tacka mina föräldrar för att jag kunde växa

upp redan som ung, ta ansvar, bli en oberoende brud med massa skin

på näsan.

Veckan som var....jag den försvann lika fort som den kom.

Jag har dessvärre ägnat mera tid på golvet härjandes med råttan än

jag har lagt tid på skolböckerna.

Två prov till veckan, måndag & tisdag gör att jag känner att jag ligger

efter, börjar bli min vardag nu för tiden :/

Ikväll ska jag på en företagsträff med en samarbetspartner här på orten.

Ska bli trevligt.

Rally ska vara med Jonna & Ak.

Några bilder från veckan följer.

// Melinda

Jag har tagit några riktigt dåliga beslut i mitt liv.

Hädanefter kommer allt jag gör att vara genomtänkt.

Jag har typ inte tid att jobba.

Fast det har jag ju men det är så det känns.

Det händer så mycket runt omkring & utanför jobbet att jag skulle

vilja vara ledig föra att kunna jobba med annat.

Ska fråga chefen (!) om att ta tjänstledigt en månad för att komma

på fötter med allt ;)

Pratade med mamma & pappa igår kväll.

Jag ringde, och när pappa svarade sa jag till honom att det var så

konstiga signaler, att det lät som att de var utomlands.

Ja men det är vi ju säger han.

Mamma fyller 53 år på måndag så pappa hade överraskat henne med

en weekend i Köpenhamn.

Hon hade fått veta att hon skulle se till att sluta nån timme tidigare

i går eftermiddag men sen inga andra instruktioner.

Pappa kommenterade att jag inte gjort nåt inlägg här på bloggen

sen i söndags eller måndags eller när det nu var sist.

Jag har verkligen inte haft tid bara.

Det tar en timme för mig att slänga iväg ett inlägg med bilder och

så vidare.

I vanlig fall gör jag det på kvällen innan jag ska sova men den här

veckan har jag kommit in genom dörren där hemma sent varenda

kväll, och i princip somnat så fort jag lagt mig på rygg i sängen.

Det är så många bitar som måste falla på plats innan jag kan tagga

ner.

Både jobb & privat.

Kalendern har alldeles för många kludd i sig om att vara här och där.

Jag gillar det samtidigt som jag ständigt slåss med känslan av att

inte ha koll och kapacitet.

Prestationsångest dvs.

Ikväll blir det i alla fall middag hos Ulle med vänner.

ALLA ska :-)

För första gången på en så lång tid att jag inte kan minnas när det

sist hände, ska nu äntligen alla från ett av mina "umgängesgäng"

träffas & umgås.

Ska bli så mysigt.

I morgon är det jobb absolut hela dagen.

Jag har deadline på september kl 08 måndag morgon då min revisor

& jag har möte.

Det betyder pappersjobb, knep & knop fram tills dess.

Jag har tagit fram några reklammössor till min peronal & närmast

sörjande/frivilliga reklampelare.

Kom å hämta =)

Rally är jordens bästa, bara så där.

Rally e bäst, ingen protest.

Trevlig helg.

// Melinda

Jag kan se det hända & jag vill.

Innerligt och ärligt.

Jag är vansinnigt trött.

Det har jag varit ända sen mina stresshormoner lugnade ner sig kring

tretiden i eftermiddag.

Innan dess gick jag på HÖG-varv!

Om ni hört uttrycket "hjärtat i halsgropen" så har just det varit mitt

namn idag.

Förutom att jag haft ett förjäkla tajt schema så är jag en åxå en mästare

på att stressa upp mig själv kring saker och ting.

Egentligen har jag bra & övergripande koll på läget just nu men när det samtidigt blir fysiskt bråttom, alltså att ta sig från en punkt till en

annan på redan från början alldeles för lite tid, så känns det som att jag

ska sprängas inombords.

Kärlen i mina tinningar dunkar så jag nästan tror att de syns visuellt.

När jag till slut kunde sätta mig ner, äta lunch (alldeles för sent) och ta

några djupa andetag så slog tröttheten till.

Om jag hade tillåtit mig själv hade jag kunnat somna sittandes på en pall.

Less jag blir.

Here we go again....igår kväll gick jag ut med Rally på sista pissen kring

tio på kvällen.

Jag var bra klädd för årstid och väderlek.

Vi var ute knappt tio minuter, men när jag kommer in ser mina fötter ut

som att jag kört vilse med skotern en Januarikväll i minus 30.

Welcome to my world :(

Rallys dom hos vetrinären idag blev en tiodagars penicillinkur mot öron-

infektion.

Han ska ha tapperhetsmedalj, för det såg visst inte alls bra ut där inne,

och ändå har han inte beklagat sig (vart grinig, gnällig) det minsta.

Lika busig & glad som alltid.

Jag är så jäkla stolt över honom om man får säga så om sin hund.

Jo det får man, man får säga vad man vill.

Yttrandefrihetsgrundlagen, våran nyaste grundlag av fyra, kom 1991.

// Melinda

I min dröm la han sig på fotändan av min säng.

Han sa inte ett ord, men blicken var välbekant.

Julien Landberg, storkillen fyllde 10 i Torsdags.

Det blev fika med fastrarna, mormor & farmor.

Julin fick en egen dator, mäkta nöjd.

Ikväll ska han visst ha nåt sleepoverparty med sina kompisar.

Maya, syster min frågade om jag kunde komma förbi ikväll och hålla lite

koll på ungarna.

Hon förväntar sig tydligen häftiga kravaller, jag tror inte det är nån fara.

Igår hade vi både en bra dålig dag på jobbet.

Linas sista arbetsdag.

Kändes jättekonstigt, som att hon skulle åka på semester igen bara.

Tills jag fick ett jättfint avskedskort av henne.

Det har hänt nåt med mig, känslomässigt det sista året kan jag ju bara

helt klart konstatera.

Jag bölar till filmer som jag aldrig någonsin gjort, jag berörs av saker

som folk berättar till mig, livsöden och andra historier.

Aldrig förr har jag tårats av sånt, jag har alltid känt medlidande och

starka känslor men just att gråta har jag haft så fantastiskt svårt för.

Till och med de stunder jag verkligen velat göra det.

Känt att jag skulle behövt lätta på trycket lite.

Men nu, nu kommer det till höger och vänster.

Linas ord till mig till exempel.

Snyft!!!

Idag ska jag tydligen på modevisning.

Skjutsen bestående av Robbe & Kalle hämtar upp mig ett tag efter jobbet

idag.

OCH...jag måste verkligen plugga i helgen, det får inte spåra iväg nånstans

nu, ingen sen kväll, ingen starkdryck.

Snart händer en intressant sak, på cirka en och en halv timme.

Sen återstår beslut & formalia.

// Melinda

Hittade ett fint ställe längs älven vid Tullars, en gömd skatt.

Sen betade jag av ett par timmar på kontoret och avslutade kvällen med

ett gym & spinningpass.

Första träningen på 11 hela dagar.

Igår när Lollan slutade tog hon med sig Rally hem.

Jag blev hundledig och drog senare upp och tränade.

Det blev ett skönt gympass som kändes riktigt bra, för att avsluta den

dagen med en middag på Vikingen.

Våran sista "gathering" innan Lina åker.

Idag har jag haft koffeinförgiftning eller nåt för jag har inte riktigt varit

mig själv.

Det har känts som att jag haft nåt på mitt ena ögonlock som suttit där

och gjort det tungt, kan inte förklara men jag har inte på länge, varit så

trött i ögat, bokstavligt talat & bara i det ena.

Skumt, ja ni hör ju.

Linda kom på en morgonvisit.

Jag hade önskat att vi haft en halvdag minst.

Har frågat Robbe om han går med mig på galan till helgen.

Han har ju koll på skjortor, kostymer & sånt.

Verkar inte vara alla killar som har kläder för galor och finare middagar.

Nu är det ju inte bara därför jag vill gå med han, det är ju för att jag vet

att det skulle bli trevligt åxå.

Jag vet inte varför det är så att man inte vill "gå själv" med flera andra

par.

Även fast de är dina vänner och du känner dig hur bekväm som helst i

deras sällskap så är det ändå lite småtrist att vara den där, hjul fem.

Ikväll blir det ingen träning.

När man bränt av två bra pass efter en period av vila så har man en allmän

träningsvärk i de flesta delarna av kroppen.

Å är det nåt jag lärt mig genom år av träning så är det att vilan är precis

lika viktig som träningen.

För resultat, det vill säga.

// Melinda

Till och med små beslut kan kännas stora.

Det beror ju på vilken konsekvens de får.

I veckan har jag matat på en hel del på kontoret.

Jag är i bra fas.

En miss har jag gjort, och den är kanske inte så liten.

Jag har glömt att betala ut lön till mina två familjemedlemmar på jobbet.

När jag väl kom på detta var det tekniska störningar på Nordeas internet-

bank för företag.

Äsch då!

I fredags kväll blev det en prom kring stan och sen ett maratonsnack med

storasyster som bor i Amsterdam, Holland.

Vi pratar ordentligt ungefär en gång i månaden och då finns det ju en del

att säga så klart.

Spännande saker var på g i hennes yrkeskarriär dessvärre sa hon att de

troligtvis aldrig flyttar till Sverige igen.

Så ledsamt och tråkigt!

Jag hade hoppats på att ha dem i Stockholm inom två tre år ungefär.

Fast jag köper alla argument till varför.

Idag har jag jobbat butik och haft lite deeptalk med Robbe.

Uti livet, eller det var mest jag som snackade.

Det är så himla skönt med han att han är så mycket mera sig själv nu än

han någonsin varit.

Lugn men framför allt glad.

Å , nej vi är inte ihop och ska inte gemensamt flytta in i Månsbyn, va ja

vet ;)

Hörde att det sagts så av en person...som fiskar, lika mycket i vattnet

efter fisk som bland bekanta efter skvaller..  (ring mig ist!)

Efter jobbet blev det färgning av fransar & bryn med lillsyrran.

Det är någonting jag starkt kan rekomendera- ALLA - även honom.

Sanning.

Vi har tystnadsplikt, jag lovar :)

I em har jag & Rally vart hos Lollan på kaffe & blåbärspaj.

Rally & Owe är numera lika stora och kaninen visade hunden vem som

bestämmer i det där huset.

Jättekul att se dem busa tillsammans, springa runt & stampa och ha sig.

Nu har jag en kort pluggpaus, prov på måndag igen.

Jag myser av att vara hemma själv på min fritid.

Jag kan vara asocialast i stan när det vart mycket på jobbet & annat runt

omkring.

Jag tror vi surrar med 100 peroner på jobbet varje dag.

Man ska smidigt kunna bemöta en 16 årig tonårstjej, sen en dam i sina

bästa 85.

Efter det kommer trebarnsmamman på 40 och avslutas med snickar Börje

på hans årliga fotvård.

Detta är det absolut roligaste med jobbet, att hela tiden anpassa den

sociala våglängden efter personen framför dig, att få alla olika typer

av människor, men olika förutsättningar att känna sig trygga och bekväma

med just dig.

Antingen kan du detta eller så inte.

Det är en av få saker som jag uttalat faktiskt kan säga att jag är bra på.

Jantelagen - drop ded.

Jag äger!

På mitt skrivbord har jag en hiskeli massa grejjor.

Saker letar sig till min arbetsplats som ett plåster på mig hur mycket jag

än rensar.

Vissa saker hör ju till som Tippex, andra, så som ett strykjärn kanske ska

ha en bättre plats.

I morgon ska jag städa upppå kontoret om jag känner att jag hinner.

Beror på om det blir en tur utåt.

Det skulle i så fall vara en massa olika saker.

Kul, känslomässigt, skönt & nyttigt.

Det tar emot lika mycket som det lockar.

Om inte så för att säga hej till henne & spendera tid med vännerna.

// Melinda

Detta har hänt:

Kylskåpet hemma hos hyresgästen går sönder.

Massa mat slängs & en felanmälan görs, det är sommar.

Vaktmästaren som kontaktats kommer förbi ett par gånger, tittar &

suckar, har alldeles för mkt just nu men sen...

Veckor blir månader.

Slutligen så lessnar hyresgästen på att få vänta att felet skall åtgärdas

samt att lyssna på diverse olika ursäkter och annat "Jadri Jadri" om sen

och senare.

Hyresgästen skippar denna gång mellanhänder & vänder sig direkt till

fastigetsägaren.

Via mail beskriver denne sin besvikelse över att det dragit ut på tiden

och berättar hur ekomomiskt & tidsmässigt påfrestande det är att bara

kunna handla för dagen.

Fastighetsägaren återkommer omgående och är helt ovetande om hela

ärendet, han blir även oerhört upprörd över hur hyresgästen behandlats.

Han lovar att det ska hända grejjer nu nu.

Redan efter nån dag kommer vaktmästaren.

Han måttar och svär.

Helvetes jävla skit, nu är det ju för fan fel mått på kylskåpet som är

beställt, nu måst vi ju satan å börja såga upp här.

Hyresgästen som befinner sig brevid säger till svar att det är ju ingenting

som vi kan göra någonting åt, det är ju eran grej.

Vaktmästaren är på väg ut när han vänder sig om och säger.....en sak

förresten, har du mailat min chef uti de här?

Hyresgästen svarar ja det har jag, för jag är less och det händer ju

ingenting, vi har fan varit utan kyl i tre månader och du har aldrig tid

och det är bara massa problem hela tiden.

ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVVE, HUR INNI HELLVETTE KAN DU GÅ BAKI

RYGGEN PÅ MIG JAG KOMMER JU FÖR FAN BLI AV MED JOBBET, FATTAR

DU VILKEN JÄVLA UTSKÄLLNING JAG HAR FÅTT AV MIN CHEF DIN IDIOT!!

Och så fortsätter en 20 minuter lång, hård och otrevlig diskussion där

hyresgästen får försvara sig gång på gång om varför denne tagit saken

i egna händer.

Hyresgästen förklarar bland annat att de skiter i fastighetsbolagets

interna kommunikationsproblem med leverantörer & underleverantörer,

att det kan ALDRIG bli deras problem!

De är kunden, punkt slut.

Hyresgästen har pga sveda & värk (vilket i det här fallet är att en av de

mest väsentliga delarna i ett boende inte har fungerat samt att kostnader

för mat ökat kraftigt under tre månaders tid) begärt ersättning av sin hyresvärd a´3000 kr.

Diskussionen vaktmästare/hyresgäst avslutas när vaktmästaren gapar

att de ska DÅ INT I HELLVETTE FÅ NÅGRA JÄVLA PENGAR, ALDRIG I LIVET,

sen smäller han igen dörren och förvinner utan adjö.

Detta är inte påhittat, det är de facto!

Får det gå till så här?

Fi fan vad jag önskar att jag hade varit den som stått där när flippen

kom, jag hade med glädje tagit en diskussion som man omöjligt hade

kunnat förlora.

Hade detta drabbat mig, jag säger bara....inte nådigt ettrig hade jag

varit, en dreglande bulldog i ansiktet på hela företaget från dag ett.'

Det finns bara en person som vet hur jag kan gå an när jag driver på

en sak, jag tror också bara samma person kan förstå att jag skulle bli

bli grym åklagare.

Inte så lång & skräckinjagande dock.. :)

Nu är jag supertrött...som vanligt den här tiden.

Nattis friends.

// Melinda