Sanning eller konsekvens....?

Sanningen ger konsekvenser!

Jag längtar så innerligt till jul.

Jag brukar absolut inte vara speciellt sentimental och får inte alls lätt jul-

känslor.

Även fast juletider innebär väldigt mycket jobb, vilket jag är tacksam över

så ser jag ändå fram emot hela grejjen.

Doften, att familjen samlas, det röda, det vita och den speciella stämningen.

Jag har aldrig tidigare jobbat julafton och inte ska jag göra det i år heller.

Däremot har jag alltid åkt in på jobbet en sväng och bara kollat läget.

Ofta har jag levererat ut nåt presentkort i sista minuten, det är ju så på en

liten ort att alla känner alla så min mobil kan vara rätt påringt på julaftons-

morgon, vilket bara är charmigt, och jag är glad att en sån dag kunna ställa

upp på andra.

Ett träningspass av nåt slag är också tradition på julaftonsmorgon.

Man kan inte möjligtvis börja dagen på ett bättre sätt.

Människor är i största allmänhet vänliga och vid gott mod kring högtider.

Jag tror att det har med extra ledighet att göra, samt att man ges tid att

umgås med det bästa man har - sina nära.

Julen 2010 blir en höjdare :)

I helgen har jag vart ute en hel del med hundarna, härligt med snö!!

Jag träffade några av mina tjejkompisar på en fika i Gallerian i Lördags.

Två är på smällen, så jäkla söta är dem bägge två.

Dessutom är dem ju vuxna nog att vara ärliga om känslorna kring deras

graviditeter, hur det VERKLIGEN känns när kroppen tas över av hormoner

och förändras.

Det verkar vara både underbart härligt & riktigt jobbigt på samma gång.

Dessutom finns det en tredje person i min närhet som väntar...och det

lilla pyret har jag lärt känna redan från dag ett.

Jag fick se gravtestet när de själv fick veta om det, så det blir verkligen

en upplevelse, från start till mål =)

Sen får jag ju inte glömma Bella & Jim, det borde hända riktigt snart !!

Det verkar vara en riktig babyboom bland folk jag känner, och var enda

en av dem kommer klara det galant tillsammans.

De har stabila, långa förhållanden bakom sig så barnen i fråga är både

planerade och mycket efterlängtade.

Jag vet att jag har sagt att det kanske inte är något för mig..men visst

blir man som tjej påverkad när man följer sina vänner på så nära håll.

Fast jag är ju tillräckligt realistisk att veta att den tiden är först kommen

när det finns en person i mitt liv, sedan länge.

Där inte ens orkaner kan rucka det vi har.

Trygghet & stabilitet bygger en bra grund för att bilda en familj, det har

mina älskade vänner lärt mig, och det ska jag naturligtvis ta fasta vid.

Nu är det jag som ska fortsätta plugga för sen väntar ett maratonsnack

med BigSis över telefon :)

// Melinda

I´m holding you closer than most.

Jag kom just att tänka på en vän.

En sån där vän som bara finns där.

Jag och Johan har känt varandra i en herrans massa år.

Jag och mina syskon hade alla väldigt många killkompisar när vi växte upp så

huset var rätt ofta fullt av hockey, basket & skidåkarkillar.

Några klistrade sig fast mer än andra och är i sanningens tjänst de närmaste

bröder jag någonsin haft och förmodligen kommer att ha.

Johan Bergendorff, Mats Blombäck (lillebror) & Larre Brännström.

Dessa killar åt hos oss i alla fall 3-4 dagar i veckan, de hängde hos oss och blev

alla mer eller mindre på köpet bra kompis med min pappa, som alltid haft bra

hand med de yngre grabbarna. 

Johan och jag har genom åren fått en alldeles speciell reation.

Om jag någonsin hade ett besked som låg av vikt för min framtid, skulle nog

Bergen vara en av de absolut första jag berättade det åt.

Har jag stora problem, där jag behöver svar, och då menar jag inget jämkande

utan äkta hårdfakta, så vänder jag mig till honom.

Som en medlare och bästa vän till både mig och mitt ex har han vuxit upp med

oss och säkerligen löst både en och annan konflikt oss emellan.

Jag har i alla fall mer än en gång ringt han från Arlanda och meddelat att jag kommer och slaggar hos han i Sumpan & på Gärdet några dar, när det stormat

hårt på hemmaplan.

Redan i tidiga tonår var jag och Bergen rätt kapitalistiska.

Vi jobbade (åt min farsa) & la undan pengar och hade framtidsplaner.

Då och då, utan att någon annan visste om det så kunde vi låna pengar mellan

varandra utan att ens mamma och pappa fick veta nåt.

5 000 spänn när man var 15-16 år är ju rätt stora pengar men vi båda hade ju

ett hyffsat pengakonto redan då det kunde vi avvara den andra när nöden

krävde det.

Utan varken frågor eller svar, löste vi våra små affärer utan annans insyn.

Mina "affärer" rörde sig nog om att shoppa Peakkläder skulle jag tro, om jag

inte minns fel.

Jag var ju kär i en kille som jämt gick i Peakkläder, och då trodde man ju att

det var ett måste för att man skulle duga till.

Herre gud vad man har vart ung och naiv.

Tänkt att det tyvärr finns stackars, stackars tjejer som fortfarande

 "in their twenties" inte har kommit längre på sin insiktsfront än där jag stod

på min 16- års dag.

Under skoltiden var Bergen hockeylaget & de äldre niornas hackkyckling.

Han var knubbig och kaxig, vilket gav dem alla en anledning att retas.

Den hårda attityd han la på sig var naturligtvis ett försvar mot den osäkerhet

han kände genom att han alltid behövde försvara sig.

Han fick heller inte lika många tjejer som de andra grabbarna i laget.

Idag kan Johan utan att säga ett enda ord pissa på de flesta killar som

någonsin sagt ett hårt ord åt han.

Bergen är otroligt framgångsrik i sin branch, han har genom att börja

på golvet & slitit med de skitigaste arbetsuppgifterna i en jävligt tuff miljö

klättrat sin väg upp genom åren.

Idag tjänar han mer än bra och har jobbat med saker som andra bara ser på

film.

Right back at you, skulle han kunna säga, men det gör han inte.

Han är ödmjuk och inte ens till mig kallar han hans titel vad den verkligen är

för han vill inte låta dryg eller som "att han är nån" fast det är precis just det

han är.

Jag är jättestolt över honom och väntar med spänning på besked om giftemål

eller barn, jag har en känsla att inget av det är särskilt långt bort.... =)

Tack för att du är min villkorslösa vän !

// Melinda

Det enda jag vet om den saken, är att inte tro att du vet nåt.

För du kan inte lita på nån där borta.

Gårdagen hade inte ett rätt.

I söndags pluggade jag rätt flitigt till mitt prov igår.

Vivvi, grannen kom förbi & förhörde mig på de kapitel jag skulle kunna.

Allt flöt på & jag kände verkligen att jag hade koll på läget.

Ett 30-tal frågor så som - hur bildar man ett AB, vad är revisorns främsta

uppgifter, vad menas med egenavgifter, vad beskriver räntabiliteten, och

så vidare kunde jag som ett rinnande vatten.

Då kommer provet.

Det första som händer är att min lärare frågar mig - har du med dig mini-

räknare?

Nä, varför skulle jag ha det...tänker jag, men säger bara trevande nej.

Sen följer en nästan två timmars plåga där jag inte har ett enda rätt.

Min uppfattning är att jag skrev ett matteprov, för jag blev tvungen att

använda miniräknare på alla utom två frågor.

Jag var så sämst så man kan inte bli mer dålig än jag var och jag rent ut

skämdes när jag lämnade in provet.

Till mitt lilla lilla försvar för att jag var en sån sopa, kan jag säga att

ingenstans hade jag fått nån indikation på att det skulla handla om att

räkna...å jag är inge bra på matte ju :(

Fan vad beskivken jag är!

Igår räckte i alla fall den starten på veckan för att jag skulle känna mig

som världens mest ensamma förlorare!!

Snyft!!

Min träning, suck!

Då ska ni få höra.

v 37                  2 pass

v 38                  1 pass

v 39                  2 pass

v 40                  0 pass

v 41                  0 pass

v 42                  3 pass

v 43                  1 pass

Ja så hela 9 pass på 7 veckor!!

Flitiga flickan... :/

Jag vet inte vad som har hänt.

Jag kanske har tappat min glans, min grej, för träning är verkligen

min grej.

Min hobby kanske man skulle kunna säga.

Nå väl, jag pallrade mig iväg till gymmet igår för att försöka bättra

på oddsen att få ett bra avslut på en annars pissig måndag.

Det gick helt okey, fast ser det ut som det gör för mig på tränings-

frekvensen så är man ju allt annat än stark.

När jag kom hem från träningen fick jag jordens huvudvärk vilket

resluterade i en citidon och godnatt kring åtta.

Sov i 10 timmar.

Idag har jag haft en rätt lugn dag på jobbet.

Ringt några viktiga samtal & svarat på lika viktiga mail.

Gått en lång prom med Jonna & hundarna på lunchen.

Ätit micropaj från druggen till lunch, toppat med en tonfiksburk för

extra intag av proteiner.

Protein är hemligheten till varför i alla fall jag alltid håller mig i hyffsad

form trots bristande träningstillfällen i perioder under året.

Plus att jag ju promenerar en hel del.

Träning idag igen.

Samma som igår fast andra muskelgrupper.

15 min uppvärmning (behöver god tid på mig att bli genomvarm)

45 min intensivt gymmande

25 min cardio på crosstrainern

Jag ska köra på ungefär så här hela veckan, fast ett morgonpass fredag

& vila till helgen.

Lika bra att sparka igång ordentligt!

Nu ska jag äta godis! (keso )

Godnatt!!

// Melinda

ÄKTA lycka talar för sig själv.

Den behöver inget skyltfönster.

Min vecka hittils har vart väldig arbetsam, och det är inte över än.

Gällivare gick i alla fall jättebra, allt klaffade förutom nån lilldetalj.

Torsdagens goda gärning var en föreläsning där beställaren var PRO

och ett stort gäng glada pensionärer.

Föredraget var riktigt riktigt lyckat och jag tror jag sålde in hela

konceptet till varenda en.

Jag höll låda om önskat ämne i 60 minuter utan avbrott & det kändes

som 15.

När det är något som man verkligen kan så känns kunskapen helt

bottenlös.

Då spelar det ingen roll om de är 20, 40, eller 100 personer som sitter

där.

Snacket flyter för att man känner trygghet i att man inte har läst till

sig infot på en höft utan att man föredrar om sånt man verkligen vet.

Så om jag får säga det själv - jag var kort sagt bra.

Veckan som kommer börjar med ett prov på Komvux.

Småföretagsekonomi, vilket jag i verkligheten tycker är skitkul men

i skolexemplet finner jag det så fantasktiskt tråkigt.

Det är så överdrivet överarbetat & onödigt korrekt.

Jag har inte genomfört en tiondel enligt lexikon, och det har ju gått

bra ändå.

Jag valde det här ämnet bara för att jag trodde det skulle vara lätt-

läst för mig som redan drivit företag så länge men det är fördjävla

svårt när jag måste lära mig hur boken säger att man ska göra.

Alltså inte som man gör i verkligheten.

Så min helg består av att lära mig nåt som jag tycker är onödigt att

kunna.

Kul.

Det är en tung sten som fallit från mina axlar när jag kan konstatera

att våran nya tjej Sanna är allt jag hade kunnat hoppas på.

Det känns som att hon vart bland oss i flera månader redan.

Snacka om att smälta in!

Apropå jobbet så har jag idag bokat julbord för Hudverket.

Vi äter på Seskarö världshus precis som förra året.

Vi har valt att gå på skyltsöndag den 28 november för att Sara åker

till NZ vid lucia och vi vill försäkra oss om att hon hinner följa med.

Då lär man väl få nån liten julkänsla i alla fall.

Skyltsöndag & julbord på samma dag.

Håller tummarna för åtminstonde tillfällig snö.

Jag har ju flyttat sen förra julen så det blir min första i den här lyan.

Akilles huserar med oss nästan hela helgen.

Jonnas tur att gå på galej :)

Jag ska åka iväg och gå en längre prom med dom nånstans i morgon

bitti innan jobbet, så de inte blir för rastlösa under dagen när vi har

öppet en timme längre än vanligt.

Veckans träningar så långt är....ett morgonpass gym.

Ja nu har jag faktiskt inte varit lat som jag kan vara i perioder.

Det har absolut inte funnits tid.

Ikväll hade jag kunnat fara men jag var bjuden på middag och trött

som en zoombie.

Nu blir det lite plugg, en sista piss med hundarna, sen lite TV och så

småningom....Godnatt!

// Melinda

Jag har just kommit på vad det ska stå på min första & enda

tatuering.

Ordet bär tung symbolik.

Den fläcken som jag inte har sett, den finns inte.

Jag lever på att studera och analysera andra människors hud, och

jag har gjort det i sju år.

Jag vill påstå att jag sett det mesta.

Det är som i de flesta yrken, erfarenheten gör en träffsäker och

för varje nytt problem att lösa har jag lärt mig mer och mer.

Det känns som att jag har gjort allt inom hud som man kan göra,

inom ramarna för min kompetens.

Jag har hållt kurser, haft otalet föreläsningar, tagit emot grupper,

jobbat lite här & lite där, alltid varit flexibel & aldrig någonsin sagt

Nej.

I morgon ska jag dock göra någonting jag aldrig gjort förut.

Jag ska jobba så långt bort från salongen som i Gällivare.

Behandlingsmässigt är det inget nytt under solen men miljöombytet

kan vara sporrande.

Jag har ju tider att passa och i min kontrollerande personlighet

har jag redan i en vecka ororat mig för eventuella hinder på vägen,

som kan stoppa mig att komma dit enligt tidtabell.

Renar, vulkaner, jordbävningar och allt som SKULLE kunna hända

bara för att det är SÅ SÅ viktigt att komma fram.

Nu ska syrran i alla fall följa med och det är skönt att vi är två om

det blir körigt eller om naturen jävlas.

Vi åker kring 09 och kommer hem 22 på kvällen om allt går enligt

plan.

Rally sover hos Wiklunds inatt, han lär mysa så det sjunger om det.

Bild från gårdagens långprom uppe på hundspåret - Djuptjärn.

// Melinda

Jag kan inte rå för att jag ibland tänker på vad som hade kunnat bli.

Om jag hade vågat.

Jag vet knappt vad jag ska säga om min helg, så här när den nu börjar lida

mot sitt slut.

Festligheterna överträffade alla mina förväntingar med hästlängder och så

mycket skratt som det blivit de här dagarna har jag inte vart med om på

väldigt länge.

Igår spenderade jag 9 timmar med ett HELT galet & roligt gäng i en förenings-

lokal i Pålänge.

Jag vet att jag kom dit 18, jag hintade på klockan vid 22, och sen helt plötsligt

var den 03.

Så fort går det när man har roligt.

I mitt hjärta tar jag med mig PGIF laget, snacket med Gurres farsa, Karins mat, andra bra snack, Jonna & hennes syrras deltagande, Martins solosong

och den tryckande körstämman... WHAT IF JAN WAS ONE OF US!!!!

Man behöver inte kunna fotboll för att ha kul med fotbollskillar, det är i alla

fall ett som är säkert!

Idag tog jag och Rally då lite sovmorgon, sen prommade vi över till Lollan &

familjen Malmström på kaffe och surr.

Mera aktiviteter än så har det inte blivit och nu är det soffan & lite läxläsning

som hägrar resten av kvällen.

Jag vill ha godis så klart, jag vet bara inte om jag ids.

Jag provade med popcorn men det hjälpte då inte alls.

Jag får väl se vad som vinner över vad till slut, sötsuget eller latmasken.

// Melinda

Hon är på jakt efter solen.

Hon har seger i sitt steg.

Jag har inte vart utomlands på ett år!

Sist det begavs sig var till Mexico förra hösten.

Det är under all kritik.

Ett av livets höjdpunkter är ju att resa.

Dels för värmen (skulle aldrig komma på tanken att åka till ett mindre varmt

ställe) och dels för att stilla nyfikenheten, se och uppleva nya saker.

Bära med sig minnen och spännande intryck.

Det finns några saker som jag vill göra som kanske inte är den traditionella

resan man gör, och inte heller den där varma solsemestern.

Jag vill rida på Irland.

Det verkar vara så grönt och ha så mycket stora vidder att galoppera lös på.

Sen vill jag fjällvandra, på riktigt.

Bo i tält, stormkök, skavsår och hela köret.

Jag tror inte nån av mina vänner vet att jag har ett outnyttjat presentkort

på en resa.

Det ligger nog i förrådet.

Bland en del andra saker som just nu mest passar in i skymundan.

Kommer jag någonsin nyttja resan jag har innestående?

Vem vet, om framtiden vet vi ingenting men om jag gör det blir resmålet naturligtvis Maldiverna, om tidigast tio år.

Det är så här mina vänner.

Det är inte du som bestämmer, inte heller jag.

Det som sker, sker och vad & varför kanske inte är värt att söka svaret på.

Nu ska jag ta en bamsekram av min råtta.

Jag är så tokigt gosjuk i han just nu.

En typ av förälskelsekärlek som aldrig tar slut.

On and on and on....

Suck säger Sandra - jo jag hörde det ända hit !!! ;)

// Melinda