Det här är en märklig tid.

Jag har ingen förklaring på varför just julen blir så intensivt emotionell.

Varför föder just julen mer än något annat tillfälle på året djupa känslor

av saknad i största allmänhet.

En julstjärna som lyser upp min lägenhet kan i sig föra tankarna

tillbaka till en familj, en gemenskap, en självklarhet utan dess like.

En sluten krets där initialerna av varje medlem var ristad i sten.

Men det var då.

Jag är glad att vi alla fick vara tillsammans på julafton förra året.

Jag är lättad över att mamma och pappa hann träffa henne den kvällen.

Att vi åkte, att hon orkade vänta på oss fast vi kom sent.

Jag är tacksam över att mina föräldrar fick chansen att ta farväl på ett

personligt och vackert sätt i hemmamiljö.

Jag vet att det mötet betydde en hel värld för min pappa.

Jag satt kvar en stund på jobbet sent igår kväll när alla kunder gått

vidare till våran anordnande föreläsning.

Jag tänkte.

Och i ett stilla ögonblick av tystnad, som den människa jag är, med

fel och brister förstår jag att jag ändå alltid kommer att klara mig.

“ It´s amazing - when the moment arrive you know you´ll be alright “        

                                      ---Aerosmith---

// Melinda