Bra killar skrämmer mig

Jag vill gärna tro att alla killar är svin, mer eller mindre.

Det är en väldigt trygg plats att vara på, att ha som utgångspunkt.

Det är i praktiken helt omöjligt att bli besviken på ett beteende som

man har förväntat sig från första början.

Om man lägger ribban lågt är risken att känna sig blåst väldigt liten.

Jag gamblar helst inte så vågat i spelet om mitt hjärta.

Vill varken gå in med en hög insats eller komma ur leken med en stor förlust.

Därför satsar jag helt enkelt inte.

Fast ibland kommer en bra kille förbi, en sån som inte går och gömmer

sig i garaget när telefonen ringer.

En kille som uppriktigt och ärligt inte alls förstår poengen med otrohet.

Han som jämt vill vara med mig, han som väljer bort annat för mitt sällskap.

En kille som är klar.

Han vill inte längre hänga på krogen.

Han har fått nog av lösa förbindelser, han vill hitta hem & bygga bo.

Han tänker på morgondagen, konsekvenser, värde i en sak i relation till en

annan.

En riktigt bra kille.

Som skrämmer mig, för att jag inte kan den här typen av person.

Han kommer förmodligen inte alls att göra mig illa, hur mycket jag än är på

min vakt och står beredd.

Han kommer finnas där oavsett, han förstår min historia och vet mitt bagage.

men Dilemmat är att om man i det långa loppet blir sviken av en sån här

kille är det såret ofantligt mycket djupare än när den andra gör det för femtioelfte gången på raken.

// Melinda - The & tankar