Jag har inte varit här på väldigt väldigt länge.

Men den tiden som jag väl var här en hel del var

i mitt minne en bra tid.

Under min längdskidåkningskarriär hade vi säsongsplats med Husvagnen

här på Dundret.

Vi åkte upp på helgerna och levde ett mysigt familjeliv under taket på ca

15 kvadratmeter.

För det mesta höll jag och mina två systrar sams, har jag för mig.

Belöningen efter ett pass i skidspåret var fria aktiviteter i slalombacken.

Solsvängen var min favorit.

Nu är jag här igen, efter många år.

Vi bor supermysigt, jag och mina vänner.

Pappa har hand om lill Rally när jag är borta, lyckans ost är han.

Om det inte vore för att råttan är så förbannad åksjuk hade han

definitivt varit med mig här.

Han är en absolut självklarhet i min umgängeskrets.

Det är ju liksom vi.

Jag är ofantligt sliten, då jag bara sov två timmar igår natt.

Visserligen ett värde i varje vaken minut, med känslan av att

vara tärd är ju kämpig i sig.

I våran stuga är det inte i närheten av Godnatt, men vi har våra

sovrum på övervåningen så jag smiter nog upp på en stund.

Jag och Sandra har fått våningssängen och killarna har storsängen.

Jag har överslafen.

//  Melinda - Nyårsfirande i Gällivare.