En ängel flög förbi,

mot himmlen så fri.

Dagen börjar med att jag blir en halvtimme sen enligt tidsplan,

är lika med tokstress.

Sen låser jag ut alla mina kollegor från salongen,

är lika med oförlåtligt.

Efter det inser jag att jag har glömt självaste strömkabeln till

min maskin lite drygt 20 mil bort, hemma i Kalix,

är lika med idiotist.  

Humöret.....??

Förvånansvärt bra ändå.

Jag & syrran har hunnit skratta & tjafsa vardera 50 gånger under

resan dit & hem.

Mest hem, då man är trött, hungrig, det är dålig sikt och framför

allt dålig mottagning när man behöver ringa viktiga samtal.

Betalar folk där uppe samma pris på telefonabbonemang som vi ??

Är ju helst sanslöst.

Jag är slut som artist i kropp & själ.

Jag längtar tills i morgon kl åtta då jag får sätta mig på kontoret

och göra bort alla grejjor som är Nu Nu.

Varför jag längtar är för att stressen gnager i mig, det känns som

att de ropar på mig, de där kassarapporterna, avstämningarna & sammanställningarna.

Jag kommer inte sova bra inatt.

Jag har två SMS obesvarade.

Jag hatar verkligen min nya telefon SÅ mkt.

Jag ska svara i morgon när jag orkar sitta och dutta med fingret

på jättepyttiga små bokstäver som jag ändå aldrig träffar.

// Melinda