Lustigt, att jag och en person som inte hörts av på flera veckor

just samma dag skickar ett mess till varandra, nästan precis samtidigt.

Galan gick av stapeln på ett lugnt och sofistikerat sätt.

Det var som jag hade förväntat mig.

Varken mer eller mindre.

Det är alltid konstigt, alla dessa tillställningar som jag genomför på mina

egna ben.

Om jag hade lagt en tjuga i en burk för alla saker jag lyckats göra trots att

de varit väldigt jobbiga det sista året hade jag haft 1 000:- kronor att köpa trisslotter för.

På galan nästa år, kommer jag inte att gå själv.

Jag bara vet det, helt säkert.

Jag lyssnar på Lars Winnerbäck, Miss Li ”om du lämnade mig nu”

De sjunger om att ha nån som en fjäder i hatten, om att söka upp kontakter

man tappat, att prova sina läppar mot någon annans.

Jag tror inte att det funkar så.

Man kan byta vem som helst mot vad som helst.

Man kan lura sig själv i flera år så länge man aldrig stannar upp, blir själv eller börjar att verkligen känna efter.

Du kan neka till och med för dig själv en verklighet som alla andra kan se.

Det står i pannan på dig.

Jag är glad att jag gav mig tid att vara själv, att inte byta ut den ena mot den andra, att jag vågat känna det jag känner, vågat sörja, hata, känna rädsla och

total ilska.

Man kommer absolut ingenstans så länge man gömmer sig bakom ett skal av perfektion.

Det är ändå i ögonen man ser det hos någon.

Där ser man allt.

Är bara den som inte vågat se sig i spegeln som tror han lurar oss.

Igår investerade jag i mina fötter.

På begäran av lillasyster köpte jag ett par riktiga skor.

Syrran, Råttan och jag gick på stan på lunchen och shoppade loss.

Tack Maya, det hade aldrig blivit av utan dig för jag är mest som sådan att jag

ska ta allting sen vilket brukar resultera i aldrig.

Jag har lovat en person en överraskning på onsdag.

Min överraskning är liten, rätt obetydlig och kostar i princip ingenting alls.

Nu ångrar jag att jag sa nåt, för hans förväntningar kanske överstiger det jag kommer att leverera :/

En gammal kompis från tiden då jag bara var ett barn skrev i ett mail att

hans mormor gått bort i helgen men att han till förmån för sin idrottskarriär

kom försent till hennes dödsbädd.

Idrotten har sitt pris, trots att det inte handlar om en VM- turnering, en landslagsstjärna eller en spelare i NHL på andra sidan atlanten.

Naturen har sin gång men inte gör det saken mindre tråkig för det.

Jag har i ett svagt ögonblick i en nattlig diskussion med Gustav S tagit på

mig uppdraget att vara någon form av huvudsponsor för Pålänge IF i år.

Det är tydligen ett fotbollslag jag sponsrar, och som kuriosa var jag inte i

närheten av nykter när denna handskakning gjordes.

Men vem står inte vid sitt ord oavsett om det är lite luddigt i minnet :-)

Nu känns uppdraget faktiskt riktigt kul.

En helt annorlunda grej för mitt företag att ha 20 killar springande omkring

med salongens varumärke på bröstet.

Sen ska jag väl till att gå och se en del fotboll i och med uppdraget.

Inge fel i det.

Ikväll blir det spinning, för det står det i min nya kalender som ska hålla

ordning på mig.

I Love.

// Melinda