Det är absolut ingen som tackar dig för

att du går omkring och spelar hjälte.

I surrender

Jag ska ta det lugnt ett tag.

Eller i alla fall lite lugnare.

Ska gå ner i arbetstid under fyra veckor för att vila kroppen och

stressa av knoppen :-)

Vintern har tagit rätt hårt på mitt inre system och kroppen behöver

lite återhämtning för att bygga upp sig och ta nya tag krafttag inför

våran stundande högsäsong.

Utdrag av läkarutlåtande:

"systemisk Scleros, mångårig  svår Raynauds symptom men nu sen

 några månader svår symptomprogress med svullnad och artriter i

 pip och mcp leder"

Egentligen blir jag stressad av bara tanken på att inte vara på plats

och dra mitt strå till stacken, även om solen kanske skiner och jag får

möjlighet att njuta av de fina dagar som förhoppningsvis väntar snart.

Jag ska sköta kontoret, det administrativa som måste göras men i övrigt

kommer jag finnas på salongen under väldigt begränsade tider.

Jag slits mellan ångest och förtvivlan.

Har dåligt samvete mot jobbet att göra detta men lika dåligt samvete mot

kroppen om jag inte skulle göra det.

Man är ju van att ha ont, det är ju bara den dagliga verkligheten och jag

tycker själv att det börjar bli en trogen och stadig vän som aldrig bekommit

mig så mycket som denna vinter.

Nå väl, nu blir det så i alla fall.

Vila från allt knep och knåp som jag i vanliga fall gör, så kan jag satsa 200

sen när det är bättre!

Sommaren är mera min kompis än vintern, kort sagt.

// Melinda