Det är många år sen som jag slutade göra saker för andras skull.

Min mycket nära & kära barndomsvän Johan Bergendorff fick mig att

inse att det inte finns några som helsta måsten, utan att allt jag gör

är av medvetna val.

Han sa till mig, i en djup diskussion om saker som var jobbiga för mig

att genomföra......."Millan - det enda vi MÅSTE här i livet är att dö

resten väljer vi"

Jag slutade gå på fester som jag helt enkelt inte kände för att gå på.

Trots att det verkligen förväntades av mig.

När jag tröttnat på att vara på ett ställe, så åkte jag hem, fast än att

tillställningen inte var över och mina vänner var kvar.

Tll deras besvikelse.

Jag insåg snabbt vilken frihet jag gått miste om i så många år fast jag

hela tiden haft den rakt framför mig.

Valet att följa mitt hjärta är i allra högsta grad mitt eget.

Ibland, och det är baksidan av det hela, gör man så klart då och då nån

person i sin närhet ledsen, då denna kanske haft högre förväntningar.

Jag är ändå inte kapabel att ljuga för mig själv, att göra något som jag

verkligen inte vill, bara för att behaga någon annan.

Alla äger sin egen känsla, det kan vara i princip det enda man inte kan

berövas på, det man känner känner man.

På tal om känslor, jag snuddade på några sidor av den positiva boken idag.

Det hela är en stor stor sorg.

Jag och Sandra började i Lördagskväll, till en vinare, allvarligt prata om en

långresa minst fyra veckor i Januari eller februari 2011.

Det skulle vara en höjdpunkt utav dess like.

Vi pratade praktiska lösningar och ekonomi.

Vi lovade varandra i sten att inga killar som hinner korsa våra vägar innan

dess skulle få äventyra våra resplaner.

Men vi såg inte direkt att det heller skulle finnas några problem att lösa i

den frågan.

Rally är ju stora grejjen för mig men jag VET att han skulle ha en plats, och

på den platsen kan jag vara på andra sidan jorden och ändå sova gott om

nätterna.

Mamma åkte hem till Göteborg idag, och jag har ingen aning om när jag

får träffa henne nästa gång, i värsta fall inte förrens till jul.

Ni som svänger om Era föräldrar nån gång i veckan på kaffe eller mat ska

veta hur lyckligt lottade Ni är!!

Sett fotboll idag.

På planen kände jag igen 4 killar. Typ.

Men...jag kände dock gladeligen igen den ursnygga loggan de alla hade på

bröstet för den tillhör mitt lilla skötebarn, min utmaning, mitt jobb & min

verkstad - Hudverket Kalix.

// Melinda