När han nu påbörjar sitt projekt hoppas jag han inser hur skönt det

var att ha någon att snusa tillsammans med, kanske till & med saknar.

Vi hade en blöt kväll i Lördags.

Det insåg jag när jag kollade genom min kamera och hittade suddiga bilder

på Sandra, att jag tagit dem är lika suddigt i mitt minne, men vi verkar ha

haft kul där på tossi...

Jag raderade ungefär hälften, de bilderna hade inte tålt att se dagens ljus :-)

Det rör på sig nu.

Tiderna förändras, dörrar öppnas, andra har stängts.

Jag bär på en typ av nervositet som är mer en förväntan blandat med rädsla.

Jag känner mig fri och låst på samma gång.

Jag har faktiskt hela världen framför mina fötter men stannar kvar i det jag

känner till, det som är tryggt och enkelt fast mindre utvecklande.

Det är läskigt att ha alla möjligheter som knapparna på en fjärrkontroll i sin

hand, bara själv att välja.

Av den situationen kan jag ibland känna mig som en förvirrad sextonåring.

Det är väldigt mycket snack om stadiga relationer i min vänkrets just nu.

Alla, till och med killar som är i 25 års åldern vill inte gå en dag till utan att

träffa den där absolut rätta.

Alla mina vänner vill ha barn, flera helst igår.

Det här med att det sker när det sker verkar ta lite för lång tid på sig.

Ofta undrar jag hur man vet just det.

Vet man bara direkt när det är den rätta, är det nåt man bara känner mellan

varandra utan ord.

Jag tänker rätt mycket på hur otroligt det är när kärlek faktiskt uppstår, för

komponenterna som måste klaffa är ju hundratals.

För mig blir det bara på passionerat rakt upp och rakt ner, det som var hett

igår är svalt idag.

Mina kompisar säger att jag inte är mottaglig, jag säger att jag förlorat för-

mågan att bli kär.

I min nästa relation vill jag inte behöva kämpa så mycket, jag vill inte bära stridsuniform och jämt stå beredd på ett världskrig.

// Melinda