Genom eld.

Genom allt.

Ungefär exakt den här tiden för två år sedan satt vi i bilen på väg hem.

Stämningen var under omständigheterna lugn och trygg.

För alla inblandade hade en lång och mödosam helg kommit till sitt slut.

Slutet i det här fallet innebar en människas allra sista andetag i livet.

Vi saknar Dig.

Idag har jag haft en rejäl sovmorgon, helt oförtjänt och inte hade jag

alls tid med det heller!

På jobbet har allt flutit på som vanligt, inklusive en hel del uppstyrningar

som jag ska berätta om vid ett senare tillfälle.

Efter jobbet blev det ett hyffsat okey träningspass och middag hos Maya.

Att jag måste åka och handla är ingen underdrift och att jag klarat mig

med ett gapande tomt kylskåp är bara för att Mamma & Pappa vart/är

hemma så jag äter med dem i princip varje dag.

Till och med lunch har de hållt mig med för de mesta, så morgongröten

är nästan det enda som jag fått i mig på hemmaplan i matväg.

Ikväll var det tårta hos Sandra som fyller år.

Det är ingen vanlig dag för det är Sandras födelsedag...och så vidare! :)

I morgon har jag ett spinningpass kl 07.

Det blir som vanlig en kamp att stiga upp men jag vet att jag kommer

göra det.

Tacka vet jag att ha en spikad tid.

Snoozeförbannelsens största fiende.

Nattis.

// Melinda