Jag riktigt längtar efter småfåglarnas

besök på balkongen.

Jag kanske är den tråkigaste peronen man kan hitta en söndag.

Jag sitter alltså och ser en program på utbildningsradions kanal

som handlar om att få invandrare att acklimatisera våran kultur

när de kommer hit för första gången.

Det intressanta är att jag tycker det här är skitviktig information.

Jag fattar verkligen att allt vi säger och gör måste upplevas som

ett mycket märkligt leverne för dem som kastas in i en helt ny miljö.

Uppe på Komvux berättade en av lärarna om en helt vanlig situation

som lätt kan uppstå när två olika kulturer krockar och det som är

lika självklart som att solen går upp för oss är inte alls givet för en

annan.

Invandrarkvinnan hade gått och handlat på Coop.

Efteråt, när hon kommer ut från affären rullar hon hem kundvagnen.

När en svensk frågar vad hon gör och varför så får han till svar att

hon tar hem sin vagn som hon har köpt, den kan ju vara bra att ha

och hon den kostade ju faktiskt en tia.

I hennes värld är det ju en självklarhet att köra hem vagnen.

Den är ju betald prcis som alla andra varor hon handlat på affären.

För oss är det ju helskummt för VI vet ju att man bara betalar på

lån under tiden som vi nyttjar den.

Men hur fasiken ska HON veta det??

// Melinda