När jag säger att jag är less på kylan,

så menar jag det - verkligen.

Jag gick från jobbet nyss.

Jag är hem och vänder typ, för jag har ett styrelsemöte på hotellet ikväll.

Promenaden hem tog mindre än tio minuter, men när jag kom hem hade

jag hunnit få en rejäl kärlkrampsattack i båda fötterna.

Jag visste det.

Jag hade suttit med skor på mig inne hela dagen och var lätt fuktig om

fötterna, sen hade jag ingen lunch med mig så det blev nån slarvig ihop

plockad måltid bestående av ett gäng russin, ett protte och en halv burk

keso med lite havregryn i.

På det några koppar kaffe.

Innan jag gick ut förstod jag och kände att det började komma fast jag

fortfarande var inomhus.

Det kanske är avsmakande för mina läsare att presentera så äckliga

bilder men jag är lika fascinerad varje gång över hur riktigt sjukt det

är och ser ut.

Därför börjar jag med en varningstext för känsliga så har man ju själv

valt att se dem om man hamnar här.

Anledningen till att jag har visat er min sjukdom är för att den är en del

av mig och genomsyrar hela mitt liv, och i allt jag gör utgår jag från att

det måste funka med den.

Vilket det ju inte gör så många gånger på vintern och då blir det så här.

Nu måste jag rusa.

Jag återkommer med största sannorlikhet, om jag inte frusit ihjäl det

vill säga.

// Melinda

Ps. mitt försäkringsbolag tycker inte att jag har något problem Ds.