Det går upp & ner.

Helt enkelt.

Det finns människor av guld.

Någon dag i veckan (vet inte vilken eftersom jag går typ överallt

då Rally jämt är med och ska ha sin dagliga dos av promenader)

kände jag att min bil drog lite snett.

Den ville hela tiden lite åt höger.

Jag brydde mig inte så mycket och tänkte bara att jag får ringa

Ubbe här nån dag, kanske måste efterdra muttrarna efter däck -

bytet i vår.

Hur som helst så tog jag bilen ner på jobbet idag eftersom jag

visste att jag måste åka och handla efter jobbet ikväll.

Kjelle stod ute på parkeringen när jag åkte iväg, vi hälsade och

drog några snabba fraser innan jag hoppade in i bilen och åkte iväg.

Nu drog bilen lite för mycket åt höger för att kunna ignoreras och i

samma stund ringer Kjelle.

Innan jag svarade visste jag att det var något om bilen och mycket

riktigt, - du har punktering på höger fram, säger han.

Väl nere på jobbet parkerar jag, går ut och konstaterar att däcket

är platt som en pannkaka.

Jaha, vad gör jag nu?

Jag kan ingenting om sånt här, har aldrig bytt ett däck, får ringa

nån i morgon.

En granne kör in på parkeringen, Rally skäller till, Linn kommer

ut på balkongen.

Grannen kliver ur sin bil samtidigt som Linn frågar vad jag gör.

- Jag har punka, jä**a, sk*t, p*ss, f*n, eller nåt likande svarar jag.

-Har du nåt reservdäck, säger grannen då från ingenstans.

Sen i korta drag, byter han däck åt mig.

Nu är Tavlan som ny igen och jag har ett problem mindre att lösa!

Dagen ros till den okända mannen som så änglalikt räddade min

dag.

Nu till djur & natur.

Rally är galen i fåglar.

Han tar varje tillfälle i akt att sätta efter en flaxande fågel.

Än idag efter tre och ett halvt års jagande, har han inte kommit

ikapp någon.

Men jakten fortsätter.

Däremot bryr han sig inte det minsta om de fåglar som han

faktiskt kan fånga.

På våra många och ofta långa promenader genom åren har vi

stött på otalet fåglar som av olika anledningar inte har kunnat

flyga.

De har suttit där på marken när vi har passerat och min hund

har du visat ett intresse lika med noll.

Nu tänker jag projicera över djurets beteende till människans.

Inte bara en gång i mitt liv har jag velat ha någonting som jag

inte kan få.

Heller, har jag velat ha någonting som jag kan få, något som

finns rakt framför mig, att bara greppa och ta för sig av.

Kontentan av detta är att vi är alla djur med många likheter.

Jag lovar att även du känner igen dig enligt ovan.

Nu måste jag jobba en sväng.

På återseende.

// Melinda