Att regndroppar faller som tårarna gör,

det rår inte stjärnorna för.

Egentligen är jag rätt tom på ord.

Vilket inte alls är likt mig.

Jag har aldrig haft problem med att formulera tankar och känslor till ord.

I alla fall inte de dagar som jag har känslor. (vill kännas vid dem)

Idag är en ovanligt trist dag.

Inte bara för att det regnar.

Utan även för att himlen är oskyldigt blå. (inte ordagrant)

Jag slås av förundran över hur man kan sakna någon man just har mött,

likaså sakna någon som man inte har mött på mycket, mycket länge.

Jag vet inte om det är hjärnan eller hjärtat som bär skulden i bägge fall.

Jag har inte gjort en vettig sak idag, ur ett arbetsmässigt perspektiv.

Men jag tar igen det i morgon.

Det är inte så att jag inte har något att göra, jag bara skjuter upp det

lite.

Det är väl okey ?

Jag är våldsamt sugen på ett hårt spinningpass men jag får nog vänta

en vecka.

Har lite benrehab att göra innan jag är redo.

Tur gymmet finns.

Vad skulle man ta sig till om man inte hade träningen som en kanal för

så mycket.

Undrar hur andra gör, som inte tränar.

// Melinda