Hennes nekan är intelligent och verbal,

men när hon talar i sömnen är hon långt ifrån sval.

Lisa Ekdal - Det är en nåd.

Helgen börjar gå mot sitt slut.

Jag sitter hemma i soffan efter en dryg timmes promenad med Linn &

Kairo.

Jag gick en timme i morse också, när jag och Julien tog oss en uteritt i

Ryssbält efter en natt på "herrgården"som Julien kallar casa Wiklund.

Jag är i valet och kvalet om jag ska åka upp och göra bort ett sjunde och

sista gympass för denna vecka.

Så här många pass på raken har jag inte kunnat räkna hem på evigheter.

Med styrke hinner man ju alltid vila den tränade muskelgruppen medans

man kör andra, så det går ju att hålla i.

Det är skönt att lägga fokus på träning, för att avleda tankarna från jobb

och annat som ständigt cirkulerar.

Igår kombinerade jag jobbet med ett kreativt möte tillsammans med

Robert, som ska jobba tillsammans med mig i ett litet projekt.

Överraskande nog fick jag en fin present av honom iform av ett sött

överfallslarm att ha på mina kvällspromenader.

Vi testade det i skarpt läge, och det LÄR fungera!

Efter jobbet kom Maya, Micke och Julien förbi för att fira att deras

mäklare ringt och deklarerat grönt ljus för deras stundande husköp.

I Piteå.

För mig är det onekligen blandade känslor.

Jag unnar min lillasyster allt guld på denna jord.

Det finns ingen som möjligtvis förtjänar lycka mer än just hon, men

att den lyckan kommer att finnas långt bort från mig är en stor sorg.

På jobbet är hon min ständige organisatör och sekreterare.

Privat är hon, ja min syster.

Nu är ju vi i min familj van att ha varandra på distans, så det kommer

självklart att gå bra det här också.

Jag gissar vilt att jag blir moster igen inom ett år ;)

Veckan som kommer skiljer sig från mängden bland annat för att jag

åker till Umeå på konferens tidigt som fan på fredag morgon (avg kl 06)

I en lastbil :)

Jag önskar er en skön söndag kväll.

// Melinda