Jag intalar mig själv att det är storartat att vilja gå fram så

pass mycket att man är beredd att helt och hållet backa undan.

Jag hoppas, för första gången att tiden ska gå fort.

Jag vill bara ha några veckor i ryggen för att kunna titta tillbaka och

se hur bra det var.

Både igår och idag har jag tränat på ovanlig tid.

Jag känner mig oförskämt bortskämd när jag kan träna på dagtid.

De känns nästan förbjudet.

Jag tänkte plita ner mina inplanerade höstaktiviteter men jag

inser att jag inte hinner skriva mer just för stunden.

Ikväll ska jag tända 100 ljus och bara vara.

Lyxkonsumera med andra ord.

// Melinda