Jag & Sandra hävde ur oss en massa skit om en dag som vi har framför oss.

I samförstånd skrattade vi sen åt att vi båda inte har särskilt mycket till

övers för den 14:e, förutom att Christian fyller år förståss.

Alla hjärtans dag stundar till helgen och en miljon människor kommer att göra massor av mysiga saker tillsammans i kärlekens tecken den här dagen.

Jag betvivlar inte alls att jag själv kommer ha en underbar söndag som alla andra söndagar då jag är ledig och gör precis vad jag vill med min tid.

Jag fick nyss en inbjudan till ett 30-års kalas den här dagen, spännande för jag kommer förmodligen träffa nya människor som jag är mån om att duga till för.

Men jag tänker på dem som inte har nån.

Och så tänker jag på förra året.

ångest. Ångest. ÅNGEST!

Förra året hade hjärnan och hjärtat i min kropp världens tufffaste fight med

varandra.

De slogs för livet om vem som var starkast, vem av dem som skulle ta över

och vinna.

Inte visste jag då att det var en uppgjort match.

Resultatet var förbestämt, så varken den ena eller den andra hade i vilket fall

en sportslig chans.

I ett spel som jag trodde att jag ägde, att jag satte upp reglerna för, var jag tydligen inte ens med på uppställningen.

Det hade dykt upp nya stjärnskott, men det var inget som man flaggade för.

I backspegeln är jag mest besvärad över att jag offrade så mycket av

tankens kraft och hade sånt engagemang i någonting som jag redan var borträknad ur.

Idag är det Måndag...igen, och jag tror veckan kommer bli en bra vecka.

Ikäll blir det ett träningspass med följande middag i byn.

Jag ska så smått börja planera min flytt.

Inredning, tapeter med mera.

Nu helt plötsligt ser jag fram emot det hela.

Jag kommer ju ha ett av Kalix absolut bästa lägen om man nu som jag ska

bo i lagg.

Jag kommer ha en stor balkong i söderläge utan insyn, som man tydligen kan

sola naken på helt ogenerat, det sa i alla fall tanten på 75 år som bor där nu.

Jag vill inte ens tänka på hon, naken, min blivande balkong :/

// Melinda - mot Kyrkogatan :-)

När jag gör det vet jag exakt vad jag får,

och det är lika bra varje gång!

Är inte i ett härligt träningsstimm just nu.

Jag känner mig mentalt stark och brutalt motiverad.

Min höft och min rygg är inte bra men jag lyckas sätta den smärtan på ett

annat ställe än på näthinnan när jag tränar.

Och förresten så är det ändå mest ont de timmar jag inte aktiverar mig, alltså

mellan passen.

I veckan har jag haft en strike på 4 pass på 4 dagar.

Spinning 45

Body pump 60

Spinning 45

Body pump 60

Jag märker otroligt stor skillnad på hur mkt jag skjutit fram min mjölksyretröskel

på bara 6 Body pump pass frän det första jag gjorde för 3 veckor sen.

Första passet med styrke jag någonsin kört utanför gymmet var ett rent helvete.

Konstant syra, mentalt sjukt jobbigt.

Tänkte lägga ner helt och aldrig göra det igen men jag lyssnade på Emma som sa att det tar lite tid för kroppen att vänja sig vid den sega uthållighetsträning som Body pump är.

Själv är jag ju van att explosivt jobba några sekunder för att vila och så vidare.

I onsdags gick det underbart bra.

Visst jag är ju klen som en räka men jag tyckte för första gången att det var kul och dessutom så känner jag att det ger.

Jag tränar ju för att hålla formen och må bra så det får inte vara nåt lullande.

Då kan man ju stanna hemma och se film eller nåt.

I helgen ska jag vila.

Mest troligt.

Är väldigt sugen på ett kombinationspass på Söndagkväll men jag ska nog hejda mig lite.

Har i alla fall gjort upp nästa veckas träningsplan och det blir ett dubbelpass på onsdag.

Jag ser med förtjusning fram emot att få pressa mig till det yttersta!!

Dessutom har jag nästan en vecka på mig att i huvudet bestämma mig för att det kommer gå lekande lätt.

Sommaren 2007 bodde vi på hotellet på rum nummer 313.

Det blev förresten 11 månader på det där rummet.

Under den tiden gymmade jag hårt och beslutsamt.

Inte av nån särskild anledning.

Jag var biten bara av att se hur bra form jag kunde komma till att hamna i.

Det gick hyffsat.

Ibland tittar jag på bilderna och motiverar min träning med att komma ihåg diciplinen och viljan jag hade då.

Jag önskar alla en trevlig helg.

För mig blir det att spendera lite tid med älskade Julien.

Jobb, måste bokföra hela Januari innan helgen är slut.

Stänga året 2009 i programmet och i huvudet.

// Melinda

Lustigt, att jag och en person som inte hörts av på flera veckor

just samma dag skickar ett mess till varandra, nästan precis samtidigt.

Galan gick av stapeln på ett lugnt och sofistikerat sätt.

Det var som jag hade förväntat mig.

Varken mer eller mindre.

Det är alltid konstigt, alla dessa tillställningar som jag genomför på mina

egna ben.

Om jag hade lagt en tjuga i en burk för alla saker jag lyckats göra trots att

de varit väldigt jobbiga det sista året hade jag haft 1 000:- kronor att köpa trisslotter för.

På galan nästa år, kommer jag inte att gå själv.

Jag bara vet det, helt säkert.

Jag lyssnar på Lars Winnerbäck, Miss Li ”om du lämnade mig nu”

De sjunger om att ha nån som en fjäder i hatten, om att söka upp kontakter

man tappat, att prova sina läppar mot någon annans.

Jag tror inte att det funkar så.

Man kan byta vem som helst mot vad som helst.

Man kan lura sig själv i flera år så länge man aldrig stannar upp, blir själv eller börjar att verkligen känna efter.

Du kan neka till och med för dig själv en verklighet som alla andra kan se.

Det står i pannan på dig.

Jag är glad att jag gav mig tid att vara själv, att inte byta ut den ena mot den andra, att jag vågat känna det jag känner, vågat sörja, hata, känna rädsla och

total ilska.

Man kommer absolut ingenstans så länge man gömmer sig bakom ett skal av perfektion.

Det är ändå i ögonen man ser det hos någon.

Där ser man allt.

Är bara den som inte vågat se sig i spegeln som tror han lurar oss.

Igår investerade jag i mina fötter.

På begäran av lillasyster köpte jag ett par riktiga skor.

Syrran, Råttan och jag gick på stan på lunchen och shoppade loss.

Tack Maya, det hade aldrig blivit av utan dig för jag är mest som sådan att jag

ska ta allting sen vilket brukar resultera i aldrig.

Jag har lovat en person en överraskning på onsdag.

Min överraskning är liten, rätt obetydlig och kostar i princip ingenting alls.

Nu ångrar jag att jag sa nåt, för hans förväntningar kanske överstiger det jag kommer att leverera :/

En gammal kompis från tiden då jag bara var ett barn skrev i ett mail att

hans mormor gått bort i helgen men att han till förmån för sin idrottskarriär

kom försent till hennes dödsbädd.

Idrotten har sitt pris, trots att det inte handlar om en VM- turnering, en landslagsstjärna eller en spelare i NHL på andra sidan atlanten.

Naturen har sin gång men inte gör det saken mindre tråkig för det.

Jag har i ett svagt ögonblick i en nattlig diskussion med Gustav S tagit på

mig uppdraget att vara någon form av huvudsponsor för Pålänge IF i år.

Det är tydligen ett fotbollslag jag sponsrar, och som kuriosa var jag inte i

närheten av nykter när denna handskakning gjordes.

Men vem står inte vid sitt ord oavsett om det är lite luddigt i minnet :-)

Nu känns uppdraget faktiskt riktigt kul.

En helt annorlunda grej för mitt företag att ha 20 killar springande omkring

med salongens varumärke på bröstet.

Sen ska jag väl till att gå och se en del fotboll i och med uppdraget.

Inge fel i det.

Ikväll blir det spinning, för det står det i min nya kalender som ska hålla

ordning på mig.

I Love.

// Melinda