Ofta nu för tiden blir jag tagen av tanken på vad jag verkligen vill med mitt

liv.

Vad vill jag göra.

Var vill jag bo.

Vad vill jag jobba med, på riktigt, när jag växt upp, hittat rätt och

landat här i livet.

Finns det saker som jag missar, finns det mer?

Ska jag verkligen vara här, är detta min plats?

Jag har inga svar, ännu.

Bara tre veckor kvar till flytt, tapeterna snurrar i huvudet, inre stressen gror.

Jag vill göra det här bra nu, för banne mig sen blir det ingen flytt förrens den

dagen det verkar helt fantastiskt rätt att bo i Sangis !? ;-)

Som en klok person sa till mig.

"När du träffar han med stort H så ska du se att till och med en sån tokig

 idé som att ta ditt pick och pack och flytta till, ska vi säga Sangis,

 kommer låta som det bästa förslaget någonsin, om det innefattar att få

 bo med honom"

Nu råkas jag ju ha en tjejkompis som gjort just det, flyttat till Sangis, så jag skrattade inombords när jag lyssnade på uppmaningen från K.

Jag har bokat av mina träningspass tre dagar i rad nu, känner mig som en

vekling men jag har nästan ingen röst, och det gör ont i halsen när jag sväljer.

Det finns en tid för allt och jag hinner träna sen för det är någonting jag

kommer göra resten av mitt liv som förhoppningsvis blir väldigt långt.

Man kan nog säga att det är min hobby.

Andra skruvar i bilar, diggar Tradera, spelar kort eller sitter hemma och skvallrar.

En hobby för mig är något man gör på sin fritid, helt frivilligt, som ger positiva efterdyningar.

Man kan inte ogilla sin hobby, inte ångra den eller tycka att den är jobbig eller

vara less på den.

För då är det mer ett jobb.

Hobby = Afterwork.

// Melinda

Börjar dagen med att köra in i en snöhög.

Vem fan har skottat ut snö i min körbana?

Okey, den kanske var vid sidan om vägen men när mina

vindrutetorkare la av var det ju onekligen svårt att se det.

Resultatet blir att jag missar ett viktigt läkarbesök i Sunderbyn.

Jag ringer dit och förklarar att jag inte hinner till min tid och tycker

att hon doktorn kan ju ringa mig i stället, eftersom det måste vara

100% bättre att tala på telefon än INTE ALLS.

Men det har hon inte tid med.

Inte ens på MIN tid har hon tid att ringa mig.

Vad är det för fel på systemet, folket, ALLT?!

Sen jobbar jag som en jude på kontoret, det bränner i tangentbordet

när jag smattrar på med att bokföra hela februari.

Nöjd som fan är jag när jag redan innan eftermiddagspromenaden med

Rally blir klar och drar ut månadsrapporten.

Varje gång jag gör det, det vill säga en gång i månaden klingar de ord i

mitt huvud som Anders inprintat redan från mitt första blad i bokförings-

branchen...KOM IHÅG, MOMSRAPPORTEN FÅR ALDRIG MISSTÄMMA MED MER

ÄN FEMTIO ÖRE!

Min rapport för Februari 2010 diffar med 7997,20 :-

Om jag nu efter två timmars letande hade hittat felet vore väl dagen inte

sån katastrof trots allt men nä.

Jag har inte gjort nåt fel, ändå är det ett jävla stort fel rakt framför mig.

Sen är jag sötsugen som aldrig förr.

Måste ha choklad och det omgående!

Sa jag att båda mina framdörrar på bilen har frysit.

Är det snyggt att hoppa in i sitt eget baksäte?

// Melinda - hopplös