Det är många år sen som jag slutade göra saker för andras skull.

Min mycket nära & kära barndomsvän Johan Bergendorff fick mig att

inse att det inte finns några som helsta måsten, utan att allt jag gör

är av medvetna val.

Han sa till mig, i en djup diskussion om saker som var jobbiga för mig

att genomföra......."Millan - det enda vi MÅSTE här i livet är att dö

resten väljer vi"

Jag slutade gå på fester som jag helt enkelt inte kände för att gå på.

Trots att det verkligen förväntades av mig.

När jag tröttnat på att vara på ett ställe, så åkte jag hem, fast än att

tillställningen inte var över och mina vänner var kvar.

Tll deras besvikelse.

Jag insåg snabbt vilken frihet jag gått miste om i så många år fast jag

hela tiden haft den rakt framför mig.

Valet att följa mitt hjärta är i allra högsta grad mitt eget.

Ibland, och det är baksidan av det hela, gör man så klart då och då nån

person i sin närhet ledsen, då denna kanske haft högre förväntningar.

Jag är ändå inte kapabel att ljuga för mig själv, att göra något som jag

verkligen inte vill, bara för att behaga någon annan.

Alla äger sin egen känsla, det kan vara i princip det enda man inte kan

berövas på, det man känner känner man.

På tal om känslor, jag snuddade på några sidor av den positiva boken idag.

Det hela är en stor stor sorg.

Jag och Sandra började i Lördagskväll, till en vinare, allvarligt prata om en

långresa minst fyra veckor i Januari eller februari 2011.

Det skulle vara en höjdpunkt utav dess like.

Vi pratade praktiska lösningar och ekonomi.

Vi lovade varandra i sten att inga killar som hinner korsa våra vägar innan

dess skulle få äventyra våra resplaner.

Men vi såg inte direkt att det heller skulle finnas några problem att lösa i

den frågan.

Rally är ju stora grejjen för mig men jag VET att han skulle ha en plats, och

på den platsen kan jag vara på andra sidan jorden och ändå sova gott om

nätterna.

Mamma åkte hem till Göteborg idag, och jag har ingen aning om när jag

får träffa henne nästa gång, i värsta fall inte förrens till jul.

Ni som svänger om Era föräldrar nån gång i veckan på kaffe eller mat ska

veta hur lyckligt lottade Ni är!!

Sett fotboll idag.

På planen kände jag igen 4 killar. Typ.

Men...jag kände dock gladeligen igen den ursnygga loggan de alla hade på

bröstet för den tillhör mitt lilla skötebarn, min utmaning, mitt jobb & min

verkstad - Hudverket Kalix.

// Melinda

Man kan förstå en person fast man aldrig ens i närheten har varit i samma situation.

Eftersom själva känslan som har framkallats kan vara mer än väl bekant.

Veckan, som varit kort har som vanligt sprungit förbi.

I helgen måste jag ta ett ordentligt ryck med mitt nya hem.

När allt kom på plats så att det faktiskt gick att sova här så stannade allt av

en dag, sen tog vi ett ryck igen men sen dess har jag låtit allt ligga på vänt!

Ikea väntar, förmodligen två svängar för jag får knappast med mig allt på en

resa.

Ikea stressar mig.

Ett besök där är inte ihopkopplat med nåt strosande nöje utan timmar av slit

på lagret, och ändå flera timmar av PAX och FAKTUM- montering.

Jag har kommit på en sak som jag vill göra, för mig själv och för framtiden.

Efter ett möte med en inspirernade kund har jag bestämt mig för att ta reda

på hur jag ska gå till väga, och vad jag behöver göra för att nå mitt nya mål.

Känns spännande.

Jag insåg alldeles nyss att snart på ett par veckor är April över för den här

gången vilket innebär att vi är inne på månad 5 detta år................5!!!

Ja har SÅ inte hunnit eller prioriterat att göra flera av de arbetsuppgifter som

jag vid årsskiftet plitade ner på listan att genomföra.

Jag slogs av en sån där stark "här och nu" känsla när man verkligen fattar hur

fort tiden går.

Året hittils har varit upp och ner, men framför allt upp, vilket är det viktigaste.

Träningen har mest upptagits av spinning detta år men när jag insåg att jag

mot min vilja tappat nästan två kilo av min flugvikt under denna flytt så har

jag dissat all förbränningsträning och bara gymmat under den gångna veckan.

Jag har faktiskt också insett att jag saknat gymmet, att slita & dra.

Nu ska jag hängivet hänga där flera kvällar i veckan, som back in the days..!

Trevlig kväll // Melinda

Påsken verkar mera varaktigt bli en nykter tradition för mig.

Det är fler en en sak som med tiden förändrats i takt med att

nytt vatten runnit förbi under Kalixbron.

Nytt hem, ny tid, ny strid.

Lite så känns det.

Kanske nu jag verkligen flyttar på riktigt, kanske nu jag verkligen

kommer att bo själv.

Jag hoppas lämna gamla spöken på gammal adress och se ljuset från

balkongen i söder som någonting som symboliserar en början till en

serie av goda händelser i mitt liv.

Att det varit påsk har jag inte alls märkt av.

Inga hemvändrarmöten, inga festligheter, ingen skotercross, ingen

pimpeltävling, ingen ispromenad eller någon skoterlukt i håret.

Efter dagar av slit bestämde vi oss för att ta en femma och faktiskt

se lite träd och känna lukten av en brasa.

I Kamlunge grillade vi korv, drack varm choklad och hörde forsen tala

om att våren har tagit plats som gällande årstid ett tag framöver.

Jag blev mörkrädd på riktigt när jag igår började inse hur pass förvirrad

och disträ jag är just nu.

Jag säger till Sandra (med lite anklagande ton) när vi möter upp på Ikea

att hon ju faktiskt inte ens vart och sett var jag bor, fast jag renoverat i en

vecka och bott i hela två nätter...pikar henne att det är dags att ta en titt.

Tydligen har hon hälsat på mig när jag målat som bäst, vi har gått husesyn 

och jag har visat min parkering.

Finns inte ett spår.

Jag har ju redan nämnt att jag inte druckit så där utesluter man ju minnes-

förlust av rusningsdryck.

Catscan??

Hjärnröntgen??

Fokusera mera?? 

Rally verkar anpassa sig riktigt bra, han är nog nöjd om han får vara där jag, matskålen och leksakerna befinner sig.

De heter Bävern, Pip, Lillhjärta, Pumba och Tiger.

Kvar att göra är att hänga tavlor naturligtvis, de har ju en tendens att ta ett

tag för dem att hitta sin väg uppåt väggarna.

Lite krokar, en bokhylla som jag håller på att fila på i huvudet.

Jag ska bygga en egen, alltså inte snickra mer än montera men designa om

man säger så.

Åss å badrummet.

Ja herre!

Tydligen dags för stambyte, fortsättning följer men golvbrunnen läker vatten.

Det finns Ett ställe i den här stan som fixar (ta mig fan) allt!

De utför även peptalk och antistresscoachning, om man behöver det :-)

Wiklunds måleri och mattor!

Nu ska jag gå ner i förrådet och hämta upp lite fönsterlampor, det roliga

med nytt hem är ju själva roomstylingen.

// Melinda