Snabbt kan synen på människor man haft nära förändras.

Lika fort som känslor svalnar för en, kan de svalla för en annan.

Man kan undra hur det alls kommit sig att man kände & gjorde

som man gjort med en, meddans man frågar sig varför man tagit

så lång tid på sig att ta vara på den andra.

Igår ändrade jag tvärt synen på en kille som jag nästan trodde var

annorlunda.

Samtidigt som jag några timmar senare ser tryggheten rakt i ögonen

och VET att han inte är som alla andra.

I natt sov jag som en prinsessa, sängen full av hundar, och lugnet själv

brevid.

Det är en ovärdelig lyx att sova riktigt gott.

Ingenting jag tar för givet eller räknar med, men plötsligt händer det.

När det är mörkt, tyst och mina flyktiga tankarna väljer att låta mig

få vara, de släpper taget och låter mig snabbt falla rakt ner i djup sömn.

Jag hatar att frysa!

Jag kan inte med ord beskriva avskyn jag känner för denna kyla.

Det gör så jäkla ont i händerna, det bränner, svider & värker.

Fötterna är inte mycket bättre.

Less!

Den bästa värmen är närheten av en annan person.

En mänsklig radiator utstrålar den effektivaste uppvärmningen

när man är frusen som jag.

Jag borde ha recept på att kramas :-)

Tänker på värmen i Mexico, hur jag ska göra i framtiden.

Jag ska inte alltid bo här under de här omständigheterna.

Nån dag i mitt liv ska jag sitta på en balkong i ett exotiskt

land den tiden som temperaturen visar vad den visar idag.

// Melinda