Jag har hunnit med en massa saker i helgen, fast jag egentligen gjort

nästan ingenting.

Att göra nåt räknas inte bara i antal utförda uppdrag utan också i vad de

få saker du väl gjorde var värda just för dig.

Kvar på schemat väntar en middag hos farmor, ett spinningpass och ett

besök hos Maria som fyllde år i fredags.

Egentligen måste jag och hade som mål att vara klar med december månads

bokföring innan helgen var slut, jag har hunnit hälften.

Men nu tänker jag tillåta mig själv att göra det imorgon om jag känner att

nåt annat faller mig in senare ikväll.

Det finns en person som inte upphör att imponera på mig i sin enkelhet.

En person som besitter en enorm drivkraft & kunskap inom sitt område.

Samtidigt som han är ödmjuk och lite blygsam kring det han kan & gör.

Jag kan se stora saker hända för han i hans framtid.

Jag kan utan tvekan se han driva eget.

Han har alla viktiga ingredienser som krävs för att lyckas.

I min framtid, eller i alla fall i mina drömmars framtid finns en skärgårds-

stuga, en båt, en skoter och en häst.

Det där med häst har kommit till mig på senare år, jag har ingen utstakad

plan eller mer detaljerad önskan, jag bara känner att jag nån dag vill ha en

häst helt enkelt.

Veckan som kommer består av att ytterst diciplinerat bocka av min långa

To Do - lista.

Jag har saker med mitt företag som jag vill förverkliga, och omvandlingen

från tanke till handling sker inte uppe i salongen utan när jag ger mig själv

tid att utveckla dessa ideér nere på mitt office där jag skapar som bäst.

Jag har insett en sak med mig själv som är mkt svår att acceptera.

Jag är emotionellt fast i min hemkommun, för att han ska se mig.

// Melinda