You are not even a - has been,

You´re a - never was !

( mitt favorit filmcitat )

Så nu har man just avklarat 3 timmar på en spinningcykel.

De första 90 gick grymt lätt & bra, men under de sista 90 upplevde

jag en av de värre smärtorna jag kännt i min lilla kropp.

Jag har ingen aning om hur jag lyckades trampa mig igenom resten

av halvan med bara ett fungerande ben, men jag antar att viljan

övergick kroppens skrik.

Det är så med träning som med så mycket annat här i livet.

För att nå någon typ av framgång måste man pressa sig själv till

gränser bortanför bekvämlighetzonen.

Jag är inte nöjd med min träning ikväll, eftersom jag bara hade halva

tiden på mig att ta ut min styrka på, men jag är å andra sidan nöjd

med att jag faktiskt satt kvar alla de där gånger som jag hann tänka

att jag skulle kliva av.

Hur det än var så är jag alltid glad när jag har tränat, så även idag

trots en väldigt ömmande nedre baksida.

Klockan är 23 och jag har just ätit middag.

Jag hade en hel bok av rader i mitt huvud till dagens inlägg men

tröttheten börjar gripa mig så jag sparar det till en annan dag.

Idag har i alla fall  Rally haft fest   

I morse har han hängt med favvotjejjen Tekla, och sen på em kom

storebror Algot och lekte en timme.

Nu ikväll har han vart över hos Akilles på sällskap när jag varit borta.

Han har nog aldrig förut träffat alla sina tre favoriter på en och

samma dag :)

I morgon har jag ett berg med jobb som väntar, bland annat ett

möte, bokföring & banken.

Sen på kvällen ska jag till Siknäs på glögg/the träff med mina kära

gamla vänner.

Längtar så.

// Melinda

Sanning eller konsekvens....?

Sanningen ger konsekvenser!

Jag längtar så innerligt till jul.

Jag brukar absolut inte vara speciellt sentimental och får inte alls lätt jul-

känslor.

Även fast juletider innebär väldigt mycket jobb, vilket jag är tacksam över

så ser jag ändå fram emot hela grejjen.

Doften, att familjen samlas, det röda, det vita och den speciella stämningen.

Jag har aldrig tidigare jobbat julafton och inte ska jag göra det i år heller.

Däremot har jag alltid åkt in på jobbet en sväng och bara kollat läget.

Ofta har jag levererat ut nåt presentkort i sista minuten, det är ju så på en

liten ort att alla känner alla så min mobil kan vara rätt påringt på julaftons-

morgon, vilket bara är charmigt, och jag är glad att en sån dag kunna ställa

upp på andra.

Ett träningspass av nåt slag är också tradition på julaftonsmorgon.

Man kan inte möjligtvis börja dagen på ett bättre sätt.

Människor är i största allmänhet vänliga och vid gott mod kring högtider.

Jag tror att det har med extra ledighet att göra, samt att man ges tid att

umgås med det bästa man har - sina nära.

Julen 2010 blir en höjdare :)

I helgen har jag vart ute en hel del med hundarna, härligt med snö!!

Jag träffade några av mina tjejkompisar på en fika i Gallerian i Lördags.

Två är på smällen, så jäkla söta är dem bägge två.

Dessutom är dem ju vuxna nog att vara ärliga om känslorna kring deras

graviditeter, hur det VERKLIGEN känns när kroppen tas över av hormoner

och förändras.

Det verkar vara både underbart härligt & riktigt jobbigt på samma gång.

Dessutom finns det en tredje person i min närhet som väntar...och det

lilla pyret har jag lärt känna redan från dag ett.

Jag fick se gravtestet när de själv fick veta om det, så det blir verkligen

en upplevelse, från start till mål =)

Sen får jag ju inte glömma Bella & Jim, det borde hända riktigt snart !!

Det verkar vara en riktig babyboom bland folk jag känner, och var enda

en av dem kommer klara det galant tillsammans.

De har stabila, långa förhållanden bakom sig så barnen i fråga är både

planerade och mycket efterlängtade.

Jag vet att jag har sagt att det kanske inte är något för mig..men visst

blir man som tjej påverkad när man följer sina vänner på så nära håll.

Fast jag är ju tillräckligt realistisk att veta att den tiden är först kommen

när det finns en person i mitt liv, sedan länge.

Där inte ens orkaner kan rucka det vi har.

Trygghet & stabilitet bygger en bra grund för att bilda en familj, det har

mina älskade vänner lärt mig, och det ska jag naturligtvis ta fasta vid.

Nu är det jag som ska fortsätta plugga för sen väntar ett maratonsnack

med BigSis över telefon :)

// Melinda

I´m holding you closer than most.

Jag kom just att tänka på en vän.

En sån där vän som bara finns där.

Jag och Johan har känt varandra i en herrans massa år.

Jag och mina syskon hade alla väldigt många killkompisar när vi växte upp så

huset var rätt ofta fullt av hockey, basket & skidåkarkillar.

Några klistrade sig fast mer än andra och är i sanningens tjänst de närmaste

bröder jag någonsin haft och förmodligen kommer att ha.

Johan Bergendorff, Mats Blombäck (lillebror) & Larre Brännström.

Dessa killar åt hos oss i alla fall 3-4 dagar i veckan, de hängde hos oss och blev

alla mer eller mindre på köpet bra kompis med min pappa, som alltid haft bra

hand med de yngre grabbarna. 

Johan och jag har genom åren fått en alldeles speciell reation.

Om jag någonsin hade ett besked som låg av vikt för min framtid, skulle nog

Bergen vara en av de absolut första jag berättade det åt.

Har jag stora problem, där jag behöver svar, och då menar jag inget jämkande

utan äkta hårdfakta, så vänder jag mig till honom.

Som en medlare och bästa vän till både mig och mitt ex har han vuxit upp med

oss och säkerligen löst både en och annan konflikt oss emellan.

Jag har i alla fall mer än en gång ringt han från Arlanda och meddelat att jag kommer och slaggar hos han i Sumpan & på Gärdet några dar, när det stormat

hårt på hemmaplan.

Redan i tidiga tonår var jag och Bergen rätt kapitalistiska.

Vi jobbade (åt min farsa) & la undan pengar och hade framtidsplaner.

Då och då, utan att någon annan visste om det så kunde vi låna pengar mellan

varandra utan att ens mamma och pappa fick veta nåt.

5 000 spänn när man var 15-16 år är ju rätt stora pengar men vi båda hade ju

ett hyffsat pengakonto redan då det kunde vi avvara den andra när nöden

krävde det.

Utan varken frågor eller svar, löste vi våra små affärer utan annans insyn.

Mina "affärer" rörde sig nog om att shoppa Peakkläder skulle jag tro, om jag

inte minns fel.

Jag var ju kär i en kille som jämt gick i Peakkläder, och då trodde man ju att

det var ett måste för att man skulle duga till.

Herre gud vad man har vart ung och naiv.

Tänkt att det tyvärr finns stackars, stackars tjejer som fortfarande

 "in their twenties" inte har kommit längre på sin insiktsfront än där jag stod

på min 16- års dag.

Under skoltiden var Bergen hockeylaget & de äldre niornas hackkyckling.

Han var knubbig och kaxig, vilket gav dem alla en anledning att retas.

Den hårda attityd han la på sig var naturligtvis ett försvar mot den osäkerhet

han kände genom att han alltid behövde försvara sig.

Han fick heller inte lika många tjejer som de andra grabbarna i laget.

Idag kan Johan utan att säga ett enda ord pissa på de flesta killar som

någonsin sagt ett hårt ord åt han.

Bergen är otroligt framgångsrik i sin branch, han har genom att börja

på golvet & slitit med de skitigaste arbetsuppgifterna i en jävligt tuff miljö

klättrat sin väg upp genom åren.

Idag tjänar han mer än bra och har jobbat med saker som andra bara ser på

film.

Right back at you, skulle han kunna säga, men det gör han inte.

Han är ödmjuk och inte ens till mig kallar han hans titel vad den verkligen är

för han vill inte låta dryg eller som "att han är nån" fast det är precis just det

han är.

Jag är jättestolt över honom och väntar med spänning på besked om giftemål

eller barn, jag har en känsla att inget av det är särskilt långt bort.... =)

Tack för att du är min villkorslösa vän !

// Melinda

Det enda jag vet om den saken, är att inte tro att du vet nåt.

För du kan inte lita på nån där borta.

Gårdagen hade inte ett rätt.

I söndags pluggade jag rätt flitigt till mitt prov igår.

Vivvi, grannen kom förbi & förhörde mig på de kapitel jag skulle kunna.

Allt flöt på & jag kände verkligen att jag hade koll på läget.

Ett 30-tal frågor så som - hur bildar man ett AB, vad är revisorns främsta

uppgifter, vad menas med egenavgifter, vad beskriver räntabiliteten, och

så vidare kunde jag som ett rinnande vatten.

Då kommer provet.

Det första som händer är att min lärare frågar mig - har du med dig mini-

räknare?

Nä, varför skulle jag ha det...tänker jag, men säger bara trevande nej.

Sen följer en nästan två timmars plåga där jag inte har ett enda rätt.

Min uppfattning är att jag skrev ett matteprov, för jag blev tvungen att

använda miniräknare på alla utom två frågor.

Jag var så sämst så man kan inte bli mer dålig än jag var och jag rent ut

skämdes när jag lämnade in provet.

Till mitt lilla lilla försvar för att jag var en sån sopa, kan jag säga att

ingenstans hade jag fått nån indikation på att det skulla handla om att

räkna...å jag är inge bra på matte ju :(

Fan vad beskivken jag är!

Igår räckte i alla fall den starten på veckan för att jag skulle känna mig

som världens mest ensamma förlorare!!

Snyft!!

Min träning, suck!

Då ska ni få höra.

v 37                  2 pass

v 38                  1 pass

v 39                  2 pass

v 40                  0 pass

v 41                  0 pass

v 42                  3 pass

v 43                  1 pass

Ja så hela 9 pass på 7 veckor!!

Flitiga flickan... :/

Jag vet inte vad som har hänt.

Jag kanske har tappat min glans, min grej, för träning är verkligen

min grej.

Min hobby kanske man skulle kunna säga.

Nå väl, jag pallrade mig iväg till gymmet igår för att försöka bättra

på oddsen att få ett bra avslut på en annars pissig måndag.

Det gick helt okey, fast ser det ut som det gör för mig på tränings-

frekvensen så är man ju allt annat än stark.

När jag kom hem från träningen fick jag jordens huvudvärk vilket

resluterade i en citidon och godnatt kring åtta.

Sov i 10 timmar.

Idag har jag haft en rätt lugn dag på jobbet.

Ringt några viktiga samtal & svarat på lika viktiga mail.

Gått en lång prom med Jonna & hundarna på lunchen.

Ätit micropaj från druggen till lunch, toppat med en tonfiksburk för

extra intag av proteiner.

Protein är hemligheten till varför i alla fall jag alltid håller mig i hyffsad

form trots bristande träningstillfällen i perioder under året.

Plus att jag ju promenerar en hel del.

Träning idag igen.

Samma som igår fast andra muskelgrupper.

15 min uppvärmning (behöver god tid på mig att bli genomvarm)

45 min intensivt gymmande

25 min cardio på crosstrainern

Jag ska köra på ungefär så här hela veckan, fast ett morgonpass fredag

& vila till helgen.

Lika bra att sparka igång ordentligt!

Nu ska jag äta godis! (keso )

Godnatt!!

// Melinda