Being Melinda

Direktlänk till inlägg 8 augusti 2011

Mogen?

Kommentera (4)

Av Melinda - 8 augusti 2011 21:58

En dag som denna vill jag inget annat än

att ha någon att diskutera med - eller mot.

Jag har egentligen lovat mig själv att inte skriva politiskt i min privata

blogg, men just nu i denna stund har jag ändrat mig.

På grund utav en statusuppdatering på Facebook som jag nyss läste gör

jag därför ett uttalande med inslag av min politiska åsikt.

Är du inte torr bakom öronen - byt till en barnblogg.

För ca 12 år sedan ungefär, efter att min kroniska reumatism hade fått

sin diagnos blev jag, som 20-åring erbjuden förtidspension.

Min yrkeskarriär var just igångsatt och jag hade, enligt min egen åsikt

hela livet framför mig, både privat och yrkesmässigt.

Sjudomen var och är ett hinder i mycket men under rätt förhållanden har

jag och kommer fortsättningsvis också att jobba betydligt mer än den

vanliga svenska Svensson gör & har gjort.

Samtidigt som jag levererar mår jag också oerhört bra av att:

vara en del i ett arbetslag.
ha en meningsfull och utvecklande karriär.
möta fantastiska människor i jobbet.
känna att just jag är viktig.

Jag är en del i en kedja av händelser & förlopp som inte vore detsamma

utan mig.

Jag idiotförklarade naturligtvis systemet som ansåg att jag, Melinda 20,

inte var arbetsför.

Även idag har jag en massa begränsningar men jag har minst lika många

möjligheter och ur ett anpassat perspektiv är jag hur "frisk" som helst.

Sverige är ett av världens rikaste länder.

Vi har det verkligen bortskämt bra och de flesta vet det.

Trots detta så har vårat land i förhållande till andra jämförbara länder

oerhört mycket högre antal sjukskrivna personer, och helt absurt många

människor förtidspensioneras varje år.

Jag, till exempel, hade kunnat vara en av dem.

Jag har nu jobbat heltid (plus moms) i 14 år.

Det är av min sanna övertyglese som jag säger att nästan ALLA kan

jobba.

Lite eller mycket.

Anpassat eller flexibelt.

Det är inte bara min tro utan också statistiskt bevisat att om du står

utanför arbetsmarknaden vid en sjukskrivning i 12 månader eller mer

så minskar chanserna att du någonsin tar dig tillbaka igen, drastiskt.

Efter den tiden blir det svårare och svårare att hitta motivation, ork,

självförtroende och vilja att ändra inbitna rutiner.

För att inte tala om de negativa effekterna ur ett rent psykologiskt

perspektiv som det innebär att tappa den sociala biten som ett arbete

ger.

Så, när sittande regering vill att du/vi/ni kommer ut i åtgärd så snabbt

som möjligt, helst innan ett år har passerat, efter ett avkliv från

arbetsmarknaden, så kanske kanske kanske det kan vara en bra idé ändå.

Mitt vad det är, i samspelet med andra, på en rehabilitering eller praktik

kan man eventuellt komma på sig själv med att faktiskt må lite bättre.

I både knopp och kropp.

//Melinda (M)

Bilder från semestern.

Dagrömmer en regnig dag som denna.

Allmänt

Dela

Lisa

8 augusti 2011 23:33

Vilken slump :) Jag har följt din blogg ett tag men inte kommenterat något, men det här inlägget var bara så glasklart och närmare mig själv än så kan jag knappast komma då jag själv kommenterade inlägget du hänvisar till. Jag håller med dig helt och fullt och har själv varit sjukskriven drygt ett år och valde själv att gå tillbaka till arbete på ostadiga ben, men jag gjorde det och självkänslan såväl som självförtroendet kom tillbaka i stadig takt allt eftersom. Jag är inte moderat men någonstans mitt mellan. Jag tror inte på bidragssamhälle utan en bra balans och att vi tar tillvara på varje enskild människas förmåga, för alla är vi bra på någonting och kan bidra med en liten del.
Jag ville skriva så mycket mer i mitt andra inlägg men valde att inte ta det där och då.

Melinda

9 augusti 2011 16:35

Vad roligt Lisa att du valde att kommentera mitt inlägg!
Jag ser inte det som någonting avskyvärt och hemskt att jobba på det sättet som man gör idag, utan en ren förutsättning för den enskilde individen.
Det är ju för dennes egen skull som åtgärderna efter en tids frånvaro är så viktig.
Jag är ju arbetsgivare också och har tampats med sjukskriven personal, och gått genom alla kedjor av rehab med mera och har idag ett lyckat exempel på hur bra det kan sluta om det finns stöd, krav och anpassat arbete.
Alla kan bidra, som sagt, lite eller mycket =)
Stor eloge till Dig!

// Melinda

Tomas

9 augusti 2011 08:34

:-)
Du bor ju på en plats där man hellre kör snöskoter än arbetar med något som inte är svinkul lr ger hög avkastning. Det är ju skönt med bidrag.
Sen är Sverige inte så rikt längre. Tror vi ligger på typ 15:e plats i Europa, så vi behöver inte skämmas.
Reumatism är hemskt. Stött på det många många gånger under mina år som massör. Bla därför man inte skall vänta för länge med att flytta till Spanien/Frankrike/Italien :-)

KRAM!

http://tomashjartstrom.se

Melinda

9 augusti 2011 16:43

Hmmm, ja du vet ju precis hur det kan vara =)
Idag lönar det sig att jobba, och kraven på att i alla fall göra ett försök att hitta någonting som passar "just mig" är i sin linda.
Visst, Sverige toppar inte, men plats 15 är ju rätt okey och du förstår nog vad jag menar, vi har det generellt väldigt bra.
Säg den 10-åring som inte har mobil...??!!

Jo min sjukdom är bökig men det hade kunnat vara betydligt värre =)
Den bara härdar, inte dödar ;)
Italien nästa!

Kram !

// M

Tomas

10 augusti 2011 22:50

Vi har en ganska unik socialförsäkring. Nu har den väl urholkats lite senaste åren, men ändå.
Rekord av sökande på UMU hörde jag igår, det är långt ifrån alla länder du kan låna förmånligt för att studera till något du själv väljer. Men nog gnälls det bland studenterna. Det ligger väl lite i gemene man. Man gnäller utan att ens reflektera över det, så även jag :-)

Enligt den Gode Laman:
Människan: Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt.

(Följ med och hälsa på, han bor i Indien numera)

http://www.tstyle.se

Melinda

11 augusti 2011 13:30

Nu är också maxtaket på vad du får tjäna under studietiden höjt en hel del, vilket jag är för, då många klarar av och vill jobba vid sidan om sina studier. Många har ju fått en fot in i sitt nya yrkesliv redan innan de studerat färdigt till exempel.

HAN skulle man gärna ta en kopp indiskt the med och bara prata "livet" med.
Saken är den att vi ofta har sån otrolig självkännedom och vet våra fel och brister men kan ändå inte bryta mönster (tankar).
Det skulle jag vilja lära mig!
(Kay Pollack - Att välja glädje)

På tal om Indien så var jag "nästan" där -09.
Dagen innan avresa i November insåg vi att vi hade glömt ansöka om visum....resan var planerad sedan länge så det fick ett snopet slut :)

// Mel

Marris

11 augusti 2011 07:26

Du har självklart helt rätt! INGEN blir friskare av att gå hemma år ut och år in...tvärtom blir man nog mer sjuk av det...på ett eller annat sätt.

Melinda

11 augusti 2011 13:21

Det tror jag också.
Det är så pass viktigt att ha en sysselsättning av något slag.

// Melinda

Jul & sånt.

Kommentarer (0)

Av Melinda - 25 december 2011 20:53

Varför kan man inte stanna tiden ? Behålla känslan. Hemma hos min lillasyster i Öjebyn. Villan är en dröm. Superfint, superfräscht! Trevlig planlösning och plats för alla. Julien verkar stormtrivas med sitt rum. Julaftonsmor...

I 100 knyck.

Kommentarer (0)

Av Melinda - 17 december 2011 13:19

Never mind, I'll find someone like you. I wish nothing but the best for you, too. Jag ska fatta mig kort En person jag träffade på gymmet för en tid sen sa, efter en diskussion om att det ibland är svårt att ta sig iväg och träna, - "de...

Tiderna förändras.

Kommentarer (0)

Av Melinda - 3 december 2011 11:58

Timeout Regression. Veckan som snart har passerat till fullo, har innehållt trevliga möten, andra mera obligatoriska möten, julmat (nu börjas det) , och ett ungdomsdisco i nattklubben på hotellet. Med mera. Jag förtjänar inte att kä...

Same same but different.

Kommentarer (1)

Av Melinda - 24 november 2011 16:06

Man måste lita på, att saker faller på plats. Jag måste ta en paus från jobbandet en stund. Jag finner en märklig ro i att skriva. Undrar om det bara är jag. Igår kväll samlades vi hos Lotta. Vi tittade på resor och åt. Jag...

Addicted.

Kommentarer (2)

Av Melinda - 22 november 2011 10:21

Time itself is so obscene. Time itself don't mean a thing. Och på den tjugotredje dagen tränade hon. Efter en träningsfri svit om tjugotvå dagar bröt jag upp mitt latmaskliv till förmån för ett pass på gymmet i går kväll. Jag är eg...